Sv: Lång och låg vs. "gå på bogarna"
Jo jag tror absolut du resonerar rätt - dvs hästen blir tung i handen = brukar betyda att den skjuter på bakom sej som en skyffel. Det hjälper inte att bära upp huvudet på den med rädsla för att den skulle gå på bogarna ifall den sänker huvudet mer - den är ju redan på bogarna.
Men det är ju ett ryttarproblem, när man bär runt på huvudet - dvs själv hänger sej kvar i tygeln, så kan hästen överhuvudtaget inte bära upp sej.
Men egentligen är det knepigt att tro att hästen skulle bli så mycket tyngre på framdelen av att söka sej fram-ner. Jag sammanknippar bra sökning framåt-neråt med framdelshöjning. När hästen rätar ut S-kurvan i halsen så höjer den också nedre halskotor samt främre bröstkotor, den plockar upp bröstkorgen mellan bogbladen - blir lättare i framdelen (det fungerar förstås samtidigt från andra hållet - bärig bakifrån = lättare i framdelen = plockar upp bröstkorgen mellan bogbladen = höjer främre delen av bröstryggen och bakre delen av halskotpelaren = rätar ut S-kurvan i halsen).
Det är ju hela poängen med sökningen, på en ung eller oriden häst. Det är kanske ett ideal och inte det vanligaste man ser (det är svårt att rida), men nog glimtar det till både här och där när man tittar på olika ryttare, på denna front.
Givetvis beror hur tung hästen blir på sin framdel även på hur långt fram-ner den söker sej - men också flera andra parametrar spelar ju roll - inte enbart hur hästen ser ut i sin hals, kanske framförallt hur den ser ut baktill
Jag har just nu massa funderingar kring detta.
Innan man kan rida fram-ner på ett "hälsosamt" sätt så måste man kunna placera bakdelen någotsånär, där måste finnas viss grundbalans, styrka och bärighet - hästen måste förstå att vara "på sitsen". Om hästen skjutsar på bakom sej hejdlöst och utan balans kommer inte framåt-neråt-sökning (eller "Lång-Låg") ge någon vidare värst positiv effekt, i alla fall inte i längden.
Men ur ett någorlunda balanserat bärigt läge kan man sända hästen fram-ner och få bra effekt av det - det vill säga lättare framdel. Utan bärigheten bakifrån blir fram-ner gärna ett framtippat ältande på framdelen utan minsta kontakt med bakdelen - såsom ganska många hästar vill röra sej (de som glömt bort att de har en bakdel) redan från början.
Men det är ett jäkla avvägande och hur man än tänker så kan det ju bli fel (kontentan - man måste lära sej rida).
Å ena sidan måste man våga ge handen för att få bakdelens och ryggens arbete, å andra sidan måste man ha bakdelens och ryggen arbete för att kunna "ge handen" och få något positivt av det.[/QUOTE]
Vilket kommer först?
Känner på min häst att om jag inte ger handen så blir det bara pannkaka av alltihop, då spelar det ingen roll vad jag gör med baken...