E
Essim
Hej! Ny här på forumet, men har hängt här lite till och från ett tag, men inte skrivit något själv.
Jag har tänkt skaffa hund i vår/sommar, men har börjat få lite kalla fötter, då jag börjat fundera på om jag verkligen är lämplig som hundägare, om jag har den tid och kunskap som behövs. Ju längre tiden lider, ju mer nojig blir jag känns det som
Enligt mig själv är detta ett mycket genomtänkt beslut, jag har planerat sedan i augusti, gått en "köpa valp"-kurs inom ett studieförbund, varit i kontakt med uppfödare och ägare av rasen jag är intresserad av (labrador retriever), och ställt upp mig på intresselista för en kull som beräknas födas i mars.
Då till mina funderingar. Jag bor i en enrummare på 35 kvm tillsammans med en katthane (tvåårig kastrat), som är uppväxt med hundar, men inte träffat någon sedan dess. Kan detta bli ett problem? Dels med ovanan av hund från hans sida, samt att lägenheten är för liten för att både jag, katt och eventuell hund skall trivas? Tilläggas bör att katten går in och ut som han vill och känner för det.
Eftersom jag fortfarande studerar och har två månaders "semester" på sommaren, faller det sig ju ganska lämpligt att ta hem en hundvalp vid den tidpunkten, är det "tillräcklig" tid för att vara hemma med hunden den första tiden, eller bör tiden vara ännu längre? Givetvis får man ju öka ensamhetsträningen gradvis, och samtidigt vara uppmärksam på hur hunden reagerar allteftersom.
En annan fundering är hundens sysselsättning under dagarna, tanken är att hunden inte ska behöva vara ensam mer än absolut nödvändigt. Tyvärr slukar min utbildning minst sex timmar varje dag, och så lång tid tycker jag inte är aktuellt att lämna hunden ensam. Dock bor min far i samma bostadsområde som jag, och han har frivilligt anmält sig att ställa upp som "daghusse" åt den eventuella hunden. Min pappa är en mycket aktiv pensionär, och isåfall är det tänkt att vovven får följa med honom ut i skogen på dagarna, då det annars kan bli ganska ensamt att vara ute och gå själv. Låter detta som en bra lösning, eller mår hunden bättre av att bara ty sig till en person? Vi har givetvis tänkt ha samma regler för hunden, allt för konsekvensens och ordningens skull.
Slutligen, labradoren är ju en ganska aktiv hund, och jag har funderat på det här med aktiviteten av den. Både jag och min far är intresserade av sök- och spårträning, och jag tycker om lydnadsträning. Planen är att gå kurser med hunden i så stor utsträckning som möjligt (då jag inte haft egen hund tidigare), och förhoppningsvis tycker hunden att detta är roligt också. Till frågan, låter detta som bra sysselsättningar eller är det något som jag behöver ändra på?
Jag ber om ursäkt för att jag nästan skrivit en halv roman (det känns så!), men det är många, många frågor som surrar i mitt huvud, och ska jag skaffa en hund ska det vara för att jag kan erbjuda ett värdigt hem till den, annars får det vara. Så, vad tycker ni? Verkar jag vara lämplig som hundägare? Synpunkter mottages tacksamt! Har jag glömt något?
Rent ekonomiskt borde det inte vara något problem, har tidigare ägt häst och är ganska införstådd i vilka summor djurägande handlar om.
Tacksam för svar!
Hälsningar E.
Jag har tänkt skaffa hund i vår/sommar, men har börjat få lite kalla fötter, då jag börjat fundera på om jag verkligen är lämplig som hundägare, om jag har den tid och kunskap som behövs. Ju längre tiden lider, ju mer nojig blir jag känns det som
Enligt mig själv är detta ett mycket genomtänkt beslut, jag har planerat sedan i augusti, gått en "köpa valp"-kurs inom ett studieförbund, varit i kontakt med uppfödare och ägare av rasen jag är intresserad av (labrador retriever), och ställt upp mig på intresselista för en kull som beräknas födas i mars.
Då till mina funderingar. Jag bor i en enrummare på 35 kvm tillsammans med en katthane (tvåårig kastrat), som är uppväxt med hundar, men inte träffat någon sedan dess. Kan detta bli ett problem? Dels med ovanan av hund från hans sida, samt att lägenheten är för liten för att både jag, katt och eventuell hund skall trivas? Tilläggas bör att katten går in och ut som han vill och känner för det.
Eftersom jag fortfarande studerar och har två månaders "semester" på sommaren, faller det sig ju ganska lämpligt att ta hem en hundvalp vid den tidpunkten, är det "tillräcklig" tid för att vara hemma med hunden den första tiden, eller bör tiden vara ännu längre? Givetvis får man ju öka ensamhetsträningen gradvis, och samtidigt vara uppmärksam på hur hunden reagerar allteftersom.
En annan fundering är hundens sysselsättning under dagarna, tanken är att hunden inte ska behöva vara ensam mer än absolut nödvändigt. Tyvärr slukar min utbildning minst sex timmar varje dag, och så lång tid tycker jag inte är aktuellt att lämna hunden ensam. Dock bor min far i samma bostadsområde som jag, och han har frivilligt anmält sig att ställa upp som "daghusse" åt den eventuella hunden. Min pappa är en mycket aktiv pensionär, och isåfall är det tänkt att vovven får följa med honom ut i skogen på dagarna, då det annars kan bli ganska ensamt att vara ute och gå själv. Låter detta som en bra lösning, eller mår hunden bättre av att bara ty sig till en person? Vi har givetvis tänkt ha samma regler för hunden, allt för konsekvensens och ordningens skull.
Slutligen, labradoren är ju en ganska aktiv hund, och jag har funderat på det här med aktiviteten av den. Både jag och min far är intresserade av sök- och spårträning, och jag tycker om lydnadsträning. Planen är att gå kurser med hunden i så stor utsträckning som möjligt (då jag inte haft egen hund tidigare), och förhoppningsvis tycker hunden att detta är roligt också. Till frågan, låter detta som bra sysselsättningar eller är det något som jag behöver ändra på?
Jag ber om ursäkt för att jag nästan skrivit en halv roman (det känns så!), men det är många, många frågor som surrar i mitt huvud, och ska jag skaffa en hund ska det vara för att jag kan erbjuda ett värdigt hem till den, annars får det vara. Så, vad tycker ni? Verkar jag vara lämplig som hundägare? Synpunkter mottages tacksamt! Har jag glömt något?
Rent ekonomiskt borde det inte vara något problem, har tidigare ägt häst och är ganska införstådd i vilka summor djurägande handlar om.
Tacksam för svar!
Hälsningar E.
Jag skulle bara vilja komma med ett råd och det är att du köper en tik som första hund. Labradorhannar kan vara ganska jobbiga (om det inte är en jaktlabbe du ska ha?) särskilt under könsmognaden. En tik är oftast med lyhörd och följsam och passar bättre som förstahund. Jag tror helt enkelt att du får mer glädje av en tik, med tanke på det du vill göra med hunden.
