Sv: Lämna hund själv
Efter att ha läs ett flertal trådar om med frågor om det är rätt att lämna hunden själv hemma dagtid. Måste jag bara fråga!
Alla säger att man absolut inte lämnar sin hund själv hemma mer än 2-4 timmar per dag max någon dag per vecka.
Men vad lever ni på? Är ni allihopa arbetslösa, mammalediga, sjukpensionär, pensionärer, miljonärer eller på annat vis tillräckligt förmögna för att slippa arbeta? Kan man vara det ett helt hundliv?
Eller är det så att vi normalt arbetande människor inte vågar svara på dessa frågor bara?
Alltså, nu blir jag väl halshuggen men eftersom samma tema dyker upp i flera forum och gång på gång så väljer jag att trots allt sticka in huvudet i getingboet.
Om du med "normalt arbetande människor" menar personer som arbetar heltid utanför hemmet och inte har möjlighet att ta med hunden så är min åsikt att då bör man avstå hund. Då brukar ofta framföras att ju majoriteten av alla hundägare i landet lever så, så då är det ju självklart och uppenbart att det går. Ja, jag menar inte att det inte *går*och många familjer tycker det funkar bra för dem och hunden.
Ändå hävdar jag att man borde avstå. Enligt mig är det inte något bra hundliv. Självklart är det bättre med dagis, hundvakt, doggy walker och dylikt jämfört med att hunden är ensam hela dagen. Men faktum är att jag anser inte heller det vara en bra lösning. Hunden behöver tillgång till sin familj och den kan inte ersättas av någon annan.
Det verkar som om många anser att bara hunden är rumsren och över 5-6 månader så är det okej sedan, att börja på hunddagis etc. Jag förstår inte hur man tänker då kring hundens socialisering, uppfostran eller vad man väljer att kalla det? Nu mognar ju hundar lite olika beroende på ras men generellt kan man nog säga att en hund är "unghund" åtminstone i tre år. Eller? Vem ska visa hunden allt roligt, viktigt, läskigt, gott, jobbigt osv här i världen? Alltså de här sakerna som dyker upp i vardagen, som man förklarar och tar itu med allteftersom. Jag tror inte på att man kan få samma effekt, kontakt, socialisering enbart genom att umgås på kvällar och helger.
Jag menar inte "träning", speciellt bruksarbete och så utan det som alla raser behöver, hur man lever här i världen och hur vi vill ha det i vår familj. Självklart är inte hunden "färdig" vid tre år ålder heller utan precis som vi andra arter utvecklas och lär vi ju oss hela tiden.
Den här "guidningen" är jag inte beredd att överlåta till någon helt främmande människa. Hunden ska ju leva och fungera med mig och min familj och i vår familjekultur.
Jag tror alltså att jag och min hund behöver varandra största delen av dygnet
för att det ska bli bra och för att vi ska må bra tillsammans.
En välfungerande flock är väl aldrig fel heller men ingen ersättning. Min definition av flock: individer av samma art, i detta fall då hundar. Familj menar jag är alla övriga arter i hushållet: människor, marsvin, katter etc. Sen räknar jag även in min "utökade familj" även i hundens: de mycket nära vänner och/eller familjemedlemmar(släktingar) som vi umgås ofta och tätt med. Dessa är de enda jag litar tillräckligt på för att lämna min hund hos vid behov.
Alltså anser jag att vi är många, många som inte kan/borde ha hund. Även om det är ett fattigare och tråkigare liv utan så tycker jag att man måste se bortom sina egna behov och drömmar. För hundarnas skull. Jag själv arbetar nu heltid och har alltså inte någon men räknar ner dagarna till pensionen.
