Lågaffektivt bemötande hund

[Tonto]

Spontan reflektion är att vallhundar är hårt avlade på att ta in och reagera på allt som händer runt dem, och att kontrollera saker är oerhört självförstärkande för dem. När de fortfarande avlas hårt på sitt ursprungsjobb, får de detta "tillfredsställt" hos vallningsdjuren och har lättare att släppa kontrollbehovet i andra situationer, men när de avlas för andra ändmål tror jag att det lätt blit kvar "artefakter" av kontrollbehov som kan vara mycket svåra för hunden själv att behärska.

Hos många hundar blir ju avsaknaden av respons från det de reagerar på i sig självförstärkande, så att de med hjälp av tex BAT kan hitta en behaglig känsla genom att välja andra strategier för att hantera sin omvärld, men hos vallhundarna är kontrollen i sig det absolut mest förstärkande som finns - även om den kommer med ett stort obehag.

Att få en vallhund att hitta välbehag genom att själv välja bort kontroll tror jag är väldigt väldigt svårt.

Dessutim handlar ofta de här reaktionerna om automatisk respons på nyckelretningar, de vet alltså inte om att de gör det eller varför.

Jag upplever att Tonto gör tex utfall och "mobbar" våra andra hundar just för att det är så självförstärkande för honom. Han är osäker och att flytta runt andra hundar och säga till dom (aldeles för hårdhänt) ger honom en känsla av kontroll som jag nog aldrig kommer att kunna få honom att välja bort till fördel av något annan mindre självbelönande.

 

[Christensen1]

Jag lovar, om jag skulle märka att en hund far illa av min approach så skulle jag givetvis inte försöka tvinga in honom i någon mall. Det har hittills inte hänt, men såklart kan det dyka upp någon i framtiden. Däremot upplever jag att hävdandet att de inte ska behöva ta egna beslut, de mår inte bra av det, är just en pressande mall, en jag inte alls håller med om. Jag är inte enormt erfaren, men den erfarenhet jag har stämmer verkligen inte alls med dessa påståenden. Alltså tycker jag det är mer än rimligt att det i tråden även får framgå att det finns en helt annan väg till detta Rom, och att det inte är någon absolut sanning att hunden ska dämpas och ägaren ta kontrollen. Det är din åsikt - och jag är inte ute efter att övertala dig om något annat - och min skiljer sig åt från den, helt enkelt. Jag fattar ärligt inte problemet med det? Det är inte som att jag plågar "problemhundar" för nöjes skull och skrattar medan de bryter ihop av att tvingas ta kontrollen över sina val... Du upplever att ditt sätt funkar, jag upplever att mitt sätt funkar, båda upplevelserna kan vara sanna liksom.

Det är snarare så att alla hundar inte passar för träning där egna val ingår. Precis som det finns hundar vars egenskaper gör att sådan träning fungerar utmärkt.
Jag har (och har haft) två individer vars egenskaper gör att egna val i vardagen inte är optimalt pga dessa hundars egenskaper.
Jag har (och har haft) individer som inte alls mår dåligt av att ställas inför val i vardagen.
Enligt min erfarenhet är det betydligt vanligare att hundar med egenskaper för arbete (dvs en hund med rejäl arbetslust av typ bruks- eller vallhund) behöver styrning om det brister någonstans (som tex i tillgänglighet). En sådan hund kan mycket väl lösa sina problem själv- tyvärr sällan på det sätt som är önskvärt (enligt människor).
Hundens beteende i dessa situationer kommer också att påverka hur den känner. Min åsikt är att en sådan hund känner större förtroende för sin ägare om den tar ansvar för sin hunds osäkerhet och vägleder den, så att den själv inte behöver ta beslut.

 

[Tonto]

Min åsikt är att en sådan hund känner större förtroende för sin ägare om den tar ansvar för sin hunds osäkerhet och vägleder den, så att den själv inte behöver ta beslut.

Det här har jag faktiskt upplevt med Tonto, innan så har det känts som att han inte har haft förtroende för mig öht. Han har ignorerat mig totalt i jobbiga situationer, eller till och med i arbete. Han börjar dock bli en helt annan hund som börjar kunna jobba igen! Som är mer trygg i sina beteenden.