L
liten82
Labben är ju en rätt vanlig ras, och efter de exemplar jag träffat så är det för mej fullständligt obegripligt
Så, jag tänkte att jag bildat mej en felaktig uppfattning efter de exemplar jag träffat... Vad har ni för erfarenhet av rasen?
Samtliga exemplar av rasen som jag träffat (endast utställningstypen) har varit extremt jobbiga på massa vis.
Egensinniga, utan något som helst "will to please" och fullständigt överkåta
Hanhundarna har gett intryck av att leva för tik-dofter, sprungit med näsan i backen och totalvägrat gå nånstans innan varje fläck varit noga genomluktad och övermarkerad.
Även tikarna har varit väldigt "nosiga", slöa och inte alls arbetsglada.
Deras motto i livet har verkat vara "visst, jag kan eventuellt lyssna på vad du säger, men jag gör det i min egen takt- låååångssamt"
När jag var på utställningen i vännäs i sommar så såg jag ett gäng labbe-ägare stå och prata, men samtalet verkade tämligen ansträngande då hundarna slet och drog åt alla håll för att nosa förbipasserande hundar i baken (vilket ledde till en del gruff).
En tanke har varit att Labben trots allt är en arbetande hund och därför hittar egna sysselsättningar pga understimulering.
Men kompisen har en Labbe som hon regelbundet försökt träna, dock med föga framgång.. Hunden blev slutligen kastrerad och fungerar kanonbra efter det, även om han fortfarande inte är så intresserad av att jobba.
Så, har jag träffat skräck-exemplar?
Är det stor skillnad på jaktlabben och utställningstypen?
Så, jag tänkte att jag bildat mej en felaktig uppfattning efter de exemplar jag träffat... Vad har ni för erfarenhet av rasen?
Samtliga exemplar av rasen som jag träffat (endast utställningstypen) har varit extremt jobbiga på massa vis.
Egensinniga, utan något som helst "will to please" och fullständigt överkåta
Hanhundarna har gett intryck av att leva för tik-dofter, sprungit med näsan i backen och totalvägrat gå nånstans innan varje fläck varit noga genomluktad och övermarkerad.
Även tikarna har varit väldigt "nosiga", slöa och inte alls arbetsglada.
Deras motto i livet har verkat vara "visst, jag kan eventuellt lyssna på vad du säger, men jag gör det i min egen takt- låååångssamt"
När jag var på utställningen i vännäs i sommar så såg jag ett gäng labbe-ägare stå och prata, men samtalet verkade tämligen ansträngande då hundarna slet och drog åt alla håll för att nosa förbipasserande hundar i baken (vilket ledde till en del gruff).
En tanke har varit att Labben trots allt är en arbetande hund och därför hittar egna sysselsättningar pga understimulering.
Men kompisen har en Labbe som hon regelbundet försökt träna, dock med föga framgång.. Hunden blev slutligen kastrerad och fungerar kanonbra efter det, även om han fortfarande inte är så intresserad av att jobba.
Så, har jag träffat skräck-exemplar?
Är det stor skillnad på jaktlabben och utställningstypen?