Kulltråden- Från löp till valp.

Status
Stängd för vidare inlägg.
Menar du att tollarna skulle vara snällare?:D:angel:

Alltså en helt ärlig fråga. Jag har ju dålig koll på wachtelhundar :o
:D De flesta wachtelhunds ägare utvecklar gråa hår när de tar hem en valp, oavsett ålder på ägaren. :D Det händer väldigt mycket på väldigt kort tid, å andra sidan är det samma sak i skogen. En bekant sammanfattade det med att hade man wachtel fick man skjuta mycket och ofta och får de inte fram något vilt är skogen död. :D Samtidigt är de underbara charmtroll och det är svårt att vara arg någon längre stund, men det var mycket alternativa ställen att ställa skorna på när huliganen var liten, sen helt plötsligt slutade han röra skor. Överlag försvann allt tok väldigt plötsligt, förutom matstjälandet, det fick vi aldrig hejd på utan såg istället till att han aldrig fick möjligheten.
 
Hur tänker ni kring ultraljud? Är det värt?
Uppfödaren vill inte ultraljuda - jag vill. Tidigt i v 5 blir det isf om det inte börjar synas på henne (då kan jag vara utan). Anledningen är att jag har tävlingar inbokade i augusti och vore inte så bra om det kom valpar då när hon är startad när hon inte får :angel:
Uppfödaren är främst rädd för att hon ska resorbera.
 
3 v sedan parning
DSC_0270.webp
 
Hur tänker ni kring ultraljud? Är det värt?
Uppfödaren vill inte ultraljuda - jag vill. Tidigt i v 5 blir det isf om det inte börjar synas på henne (då kan jag vara utan). Anledningen är att jag har tävlingar inbokade i augusti och vore inte så bra om det kom valpar då när hon är startad när hon inte får :angel:
Uppfödaren är främst rädd för att hon ska resorbera.
SKK är ganska kinkiga med det, för ett antal år sedan startades en BC tik tror det var kval inför SM när hon visade sig, i efterhand ha varit dräktig. Ägaren/uppfödaren fick regförbud i ett år.
Dräktigheten var inte planerad o inget syntes, hon fick bara en valp som måste ha legat väldigt högt upp eftersom inget syntes på henne.
 
Hur tänker ni kring ultraljud? Är det värt?
Uppfödaren vill inte ultraljuda - jag vill. Tidigt i v 5 blir det isf om det inte börjar synas på henne (då kan jag vara utan). Anledningen är att jag har tävlingar inbokade i augusti och vore inte så bra om det kom valpar då när hon är startad när hon inte får :angel:
Uppfödaren är främst rädd för att hon ska resorbera.
Jag hade inte ultraljudat en tik som jag inte hade avelsrätten på, om den som hade avelsrätten inte ville ultraljuda. Bättre då att fint vänta på att det verkligen märks om det blir valpar eller inte och välja tävlingar när det verkligen är säkert hur det blir. På samma sätt hade jag gått med på att ultraljuda om den med avelsrätten ville det, även om jag själv inte velat av någon anledning. Jag anser helt enkelt att den med avelsrätten ska få bestämma kring den delen.

För egen del är jag så van vid att tikar inte ultraljudas att jag fortfarande tycker det verkar märkligt att ultraljuda/röntga :p Det beror nog på att "min" uppfödare också är rädd att tiken ska resorbera om man tar dem till veterinär för ett ultraljud. Hon har resonerat som så att man ju ändå märker vad det blir, och det tänket har jag fått med mig. När det gäller salukiuppfödare så verkar de flesta ha det tänket. För egen del hade jag nog bara ultraljudat om jag haft en hund av ras där det är relativt vanligt med problem vid förlossning, för att ännu bättre vara förberedd.
 
SKK är ganska kinkiga med det, för ett antal år sedan startades en BC tik tror det var kval inför SM när hon visade sig, i efterhand ha varit dräktig. Ägaren/uppfödaren fick regförbud i ett år.
Dräktigheten var inte planerad o inget syntes, hon fick bara en valp som måste ha legat väldigt högt upp eftersom inget syntes på henne.

Jo precis. Och det är jag som åker dit tydligen som äger hunden.

@Red_Chili intressant. Undrar hur vanligt det är att de resorberar vid ultraljud. Jag kommer ju från hästvärlden och där är det ju regel snarare än undantag att man undersöker. Och på människa pratar man ju aldrig om missfall pga stress. Så är lite främmande vid tanken på att de skulle resorbera pga stress vid ett tillfälle (låter så osmidigt ur evolutionärt perspektiv).

Sen funderar jag på hur vanligt det är på liten hund att det inte skulle synas och rent generellt inte märkas?
 
Jo precis. Och det är jag som åker dit tydligen som äger hunden.

@Red_Chili intressant. Undrar hur vanligt det är att de resorberar vid ultraljud. Jag kommer ju från hästvärlden och där är det ju regel snarare än undantag att man undersöker. Och på människa pratar man ju aldrig om missfall pga stress. Så är lite främmande vid tanken på att de skulle resorbera pga stress vid ett tillfälle (låter så osmidigt ur evolutionärt perspektiv).

Sen funderar jag på hur vanligt det är på liten hund att det inte skulle synas och rent generellt inte märkas?

Jag tänker att det beror på hur hunden är rent generellt. Förut tänkte jag "Oj, klart man inte vill ultraljuda om det finns risk att tiken resorberar", men sedan när jag hörde att risken i så fall berodde på stress så tänkte jag mer "Vem fan avlar på tikar som inte klarar av ens ett veterinärbesök utan att bli stressade?". Sedan är det ju klart att tikarna kan ändra sig när de är dräktiga, säkert lättare kan gå upp i stressnivå osv... För egen del, om inte mina tikar skulle ändra personlighet helt och hållet pga dräktighet, då hade jag inte haft en tanke på att de skulle bli stressade av veterinärbesök.

Att människor inte blir stressade på samma sätt beror väl på att vi vet vad som händer, varför, hur det fungerar m.m. Vi kan ju inte få hundarna att förstå på samma sätt, och då blir det ju en skillnad för hundar och människor. Gissar dock att det krävs kraftig(!) stress för att tikar ska resorbera? Jag tänker att det ju ständigt pratas om att tex rådjur får problem om de blir jagade av hund när de är stressade, men den extrema stressnivå borde ju inte en avelshund nå av att komma till veterinär...

När det gäller dräktiga tikar är jag ju van vid att det ser ut ungefär såhär :D
AEB5EDBF-1.jpg

(Bilden är på en finsk tik som heter Thurayah, dagen innan 6-7 valpar ploppade ut)
 
Jag hade inte ultraljudet om inte den med avelsrätten velat.
För mig är det grundläggande att allt som gäller dräktigheten bestäms av avelsrättsinnehavaren.
Det är jättetråkigt att missa tävlingar, men det ingår tyvärr i konceptet när man har tik i avel, jag sitter själv i samma sits nu. Långt ifrån övertygad om att Tassa är dräktig, anmäld till en utställning nästa helg som är för nära planerat valpningsdatum. Kommer inte hinna anmäla till augustis utställningar innan jag vet om hon är dräktig heller. Surt, men så är det.
(Ultraljudar inte, men har, i teorin, fått lära mig känna fosterblåsor, så nu till veckan är det magklämningsdags :) )
 
@Red_Chili lite så jag känner med. Betty har knappt varit hos veterinären men när hon varit har hon varit lugn.

Vi kom fram till en annan lösning istället, jag fick dock ok till ultraljud men jag får låna hem en av hennes tikar och ta med på specialen. Då kommer jag ifrån det att jag behöver avboka boende etc.

@Laa jag fick tillåtelse att ula henne sen annars är jag ju absolut medveten om att man får avstå annat när det ska tas valpar.
 
Hur tänker ni kring ultraljud? Är det värt?
Uppfödaren vill inte ultraljuda - jag vill. Tidigt i v 5 blir det isf om det inte börjar synas på henne (då kan jag vara utan). Anledningen är att jag har tävlingar inbokade i augusti och vore inte så bra om det kom valpar då när hon är startad när hon inte får :angel:
Uppfödaren är främst rädd för att hon ska resorbera.
Allt beror på vad man själv vill. Jag ultraljudar inte, men främst för att jag inte behöver. Jag kan lika gärna vänta någon/några veckor extra för att få veta när tiken själv visar.
Gäller det ev tävlingar, om man ska boka semester osv skulle jag göra det.
 
Jag tänker att det beror på hur hunden är rent generellt. Förut tänkte jag "Oj, klart man inte vill ultraljuda om det finns risk att tiken resorberar", men sedan när jag hörde att risken i så fall berodde på stress så tänkte jag mer "Vem fan avlar på tikar som inte klarar av ens ett veterinärbesök utan att bli stressade?". Sedan är det ju klart att tikarna kan ändra sig när de är dräktiga, säkert lättare kan gå upp i stressnivå osv... För egen del, om inte mina tikar skulle ändra personlighet helt och hållet pga dräktighet, då hade jag inte haft en tanke på att de skulle bli stressade av veterinärbesök.

Att människor inte blir stressade på samma sätt beror väl på att vi vet vad som händer, varför, hur det fungerar m.m. Vi kan ju inte få hundarna att förstå på samma sätt, och då blir det ju en skillnad för hundar och människor. Gissar dock att det krävs kraftig(!) stress för att tikar ska resorbera? Jag tänker att det ju ständigt pratas om att tex rådjur får problem om de blir jagade av hund när de är stressade, men den extrema stressnivå borde ju inte en avelshund nå av att komma till veterinär...

När det gäller dräktiga tikar är jag ju van vid att det ser ut ungefär såhär :D
AEB5EDBF-1.jpg

(Bilden är på en finsk tik som heter Thurayah, dagen innan 6-7 valpar ploppade ut)

Men rådjur är ju dräktiga hela jaktsäsongen, även om fostret ligger i ”vila” :)
Hade rådjuren påverkats och stressats så mycket av normal jakt hade det aldrig blivit några kid.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hundavel & Ras Att ta valpar på sin tik Lite allmänt om tik, parning och valpning. Vill man lära sig mer, så rekommenderar jag hunduppfödarens...
2
Svar
26
· Visningar
5 937
Senast: lundborg
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp