Kroniskt sjuk och hund

[A.K.L]

Jag har blivit kronisk sjuk och sitter här med en ung vallhund som jag inte klarar av att aktivera. Min prognos är oklar, jag kan bli bättre men också sämre om jag pressar min kropp. Mina föräldrar hjälper till mycket, men hunden får ändå 2 långa skogspromenader max 2 gånger i veckan och lite lek. Jag har inte råd att anställa någon hundvakt.

Är det värt att leta efter någon som skulle uppskatta att låna en hund att gå promenader med och träna utan att få betalt? Typ som medryttare fast för hund. Hunden kräver sin förare också, är genomsnäll men kan vara reaktiv i vissa situationer. Vill verkligen inte omplacera, men det kanske är den enda lösningen?

 

[MML]

Vilken tuff situation!

Jag tänker nog att omplacering skulle vara det bästa alternativet för er båda på sikt. Det är förmodligen inte gynnsamt för dig att hela tiden bära på den stress och oro som lätt följer med av att inte klara av att aktivera hunden, hitta en vettig hundvakt o. s. v. Jag tänker också att en sådan typ av hund kanske inte är "för vem som helst", så det är förmodligen väldigt begränsat hur många som själva har både tid och ork att engagera sig så i någon annans hund, utan att få ekonomisk ersättning.

Jag tror också att det finns en risk för att en ung, understimulerad vallhund med tiden lägger sig till med oönskade beteenden, som blir jobbiga både för dig och för hunden. Då blir det kanske än svårare att "låna ut" hunden, och än mer stress och oro för dig?

Jag kan också tänka mig att de som vill och kan "låna" en hund gratis på det sätt du beskriver, förmodligen främst är personer med liten/begränsad egen hundkunskap? "Kan" man hund, tror jag att många antingen har egen hund redan, eller förstår att värdesätta sin tid och sitt engagemang och därför kanske vill ha betalt.

Men med det sagt så kan det väl vara värt att i alla fall höra dig för i bekantskapskretsen? Kanske finns det någon som vill låna hunden "som sin egen" en tid, som vill låta hunden vara hos dig mer som "dagmatte" eller liknande?

Om jag var i din sits skulle jag dock förmodligen börja se mig om efter någon som ville ta sig an min hund som omplacering, även om det naturligtvis skär i hjärtat att tänka så.

 

[Motacilla]

Finns det någon möjlighet att ta hjälp av uppfödaren till en början för t.ex träning och aktivering, tills det kanske klarnar lite mer med din sjukdom och vad som är möjligt för dig att göra själv?

Tänker att om du nyligen blivit sjuk kanske du behöver landa i det först, och ge det lite tid för att se hur behandling etc kommer att funka?

Oavsett skulle jag i detta läge ta kontakt med uppfödaren för att bolla tankar med denna, den lär ju sannolikt ha ett brett kontaktnät om det är så att du kommer fram till att det bästa är att hunden får ett nytt hem.

 

[A.K.L]

Vilken tuff situation!

Jag tänker nog att omplacering skulle vara det bästa alternativet för er båda på sikt. Det är förmodligen inte gynnsamt för dig att hela tiden bära på den stress och oro som lätt följer med av att inte klara av att aktivera hunden, hitta en vettig hundvakt o. s. v. Jag tänker också att en sådan typ av hund kanske inte är "för vem som helst", så det är förmodligen väldigt begränsat hur många som själva har både tid och ork att engagera sig så i någon annans hund, utan att få ekonomisk ersättning.

Jag tror också att det finns en risk för att en ung, understimulerad vallhund med tiden lägger sig till med oönskade beteenden, som blir jobbiga både för dig och för hunden. Då blir det kanske än svårare att "låna ut" hunden, och än mer stress och oro för dig?

Jag kan också tänka mig att de som vill och kan "låna" en hund gratis på det sätt du beskriver, förmodligen främst är personer med liten/begränsad egen hundkunskap? "Kan" man hund, tror jag att många antingen har egen hund redan, eller förstår att värdesätta sin tid och sitt engagemang och därför kanske vill ha betalt.

Men med det sagt så kan det väl vara värt att i alla fall höra dig för i bekantskapskretsen? Kanske finns det någon som vill låna hunden "som sin egen" en tid, som vill låta hunden vara hos dig mer som "dagmatte" eller liknande?

Om jag var i din sits skulle jag dock förmodligen börja se mig om efter någon som ville ta sig an min hund som omplacering, även om det naturligtvis skär i hjärtat att tänka så.

Det är så himla svårt, även mina föräldrar är starkt emot omplacering då hunden blivit en kär familjemedlem. Dels också för att jag redan är så isolerad med min sjukdom, hunden är det enda jag har kvar som är del av det liv jag hade. Men jag har inte orken att aktivera en vallhund på 100%.

Hunden lider väl inte, men den har absolut börjat få några stressbeteenden samt dens svagheter blir ju inte direkt bättre. Absolut ingen problemhund men är inte alltid så trevlig vid tex hundmöten och då måste man ju ha lite koll på vad man ska göra. Men att gå rakt ut i skogen där man inte möter någon skulle inte vara något större problem för dom flesta att hantera hunden.

Jag är ju tidigare hästtjej och där är det så himla vanligt med medryttare osv så tänkte om det kunde vara samma inom hundvärlden. Men att ha häst är såklart inte lika tillgängligt som att ha hund, så dom flesta skaffar väl egen hund.

 

[A.K.L]

Finns det någon möjlighet att ta hjälp av uppfödaren till en början för t.ex träning och aktivering, tills det kanske klarnar lite mer med din sjukdom och vad som är möjligt för dig att göra själv?

Tänker att om du nyligen blivit sjuk kanske du behöver landa i det först, och ge det lite tid för att se hur behandling etc kommer att funka?

Oavsett skulle jag i detta läge ta kontakt med uppfödaren för att bolla tankar med denna, den lär ju sannolikt ha ett brett kontaktnät om det är så att du kommer fram till att det bästa är att hunden får ett nytt hem.

Tyvärr har jag ingen kontakt med min uppfödare längre, då dom inte visade något intresse för att ha det. Svarar inte på meddelanden osv. Dom bor också långt bort.

Det finns ingen behandling för min sjukdom utan det enda jag kan göra är att anpassa min aktivitetsnivå för att inte bli sämre. Jag kommer aldrig bli frisk men min läkare tror jag att kommer bli lite bättre men det kan ta 10-20 år. Jag kan också bli sämre om jag pushar mina gränser för mycket. Så innan jag ens kommer få en förbättring är ju min hund gammal eller redan död.

 

[geting]

Upplägget som med häst är nog inte särskilt vanligt, hundar är oftast inte så tidskrävande att man måste dela dem med någon. Men jag kan ingenting om häst

Det låter mer som om du letar efter en obetald dagmatte? Det kan du nog hitta, men har känslan att det är vanligare nu att folk vill ha betalt för sin tid.

Edit: Märkte att det här inlägget kanske låter lite dissande förstår att det är en jobbig situation TS, och jag hoppas du kan hitta en bra lösning där du inte måste skiljas från hunden helt.

 

[Grazing]

Jag har blivit kronisk sjuk och sitter här med en ung vallhund som jag inte klarar av att aktivera. Min prognos är oklar, jag kan bli bättre men också sämre om jag pressar min kropp. Mina föräldrar hjälper till mycket, men hunden får ändå 2 långa skogspromenader max 2 gånger i veckan och lite lek. Jag har inte råd att anställa någon hundvakt.

Är det värt att leta efter någon som skulle uppskatta att låna en hund att gå promenader med och träna utan att få betalt? Typ som medryttare fast för hund. Hunden kräver sin förare också, är genomsnäll men kan vara reaktiv i vissa situationer. Vill verkligen inte omplacera, men det kanske är den enda lösningen?

Tycker det beror på åldern på hunden litegrann, är det en ung hund så hade jag nog försöka omplacera, är det en äldre hund så hade jag betalat någon som kan promenera och aktivera hunden så mycket som den behöver. Klart det går att lägga ut en fråga och förklara situationen och se om någon vill gratis aktivera hunden regelbundet.

Hund kan du ju ändå ha men kanske en hund som då är mer anpassad för att passa ditt liv.

 

[Tonto]

Det är så himla svårt, även mina föräldrar är starkt emot omplacering då hunden blivit en kär familjemedlem. Dels också för att jag redan är så isolerad med min sjukdom, hunden är det enda jag har kvar som är del av det liv jag hade. Men jag har inte orken att aktivera en vallhund på 100%.

Hunden lider väl inte, men den har absolut börjat få några stressbeteenden samt dens svagheter blir ju inte direkt bättre. Absolut ingen problemhund men är inte alltid så trevlig vid tex hundmöten och då måste man ju ha lite koll på vad man ska göra. Men att gå rakt ut i skogen där man inte möter någon skulle inte vara något större problem för dom flesta att hantera hunden.

Jag är ju tidigare hästtjej och där är det så himla vanligt med medryttare osv så tänkte om det kunde vara samma inom hundvärlden. Men att ha häst är såklart inte lika tillgängligt som att ha hund, så dom flesta skaffar väl egen hund.

Har hunden börjat få stressbeteenden osv så är det nog redan så att hunden mår dåligt. Två långpromenader i veckan är ju tyvärr knappt tillräckligt för en sällskaphund. Om du inte kommer att kunna aktivera hunden i framtiden så hade jag omplacerat den. Tror att intresset för att träna och tävla annans hund som en "medryttare" är väldigt litet.

 

[tanten]

Jag är också skröplig och hundmänniska.

Jag löste det så att jag skaffade en mindre hund, som inte kräver mängder av fysisk aktivitet. Skillnaden mellan en vallhund som kräver arbete och en sällskapshund är stor.

Jag behöver min kompis eftersom jag är skapligt socialt isolerad. Han aktiveras, jag är ute med honom många av dagens timmar och han kan dessutom följa mig i stort sett överallt eftersom han är liten nog att bära.

Jag hade röstat för omplacering och istället skaffa en minre hund utan lika stora krav på fysisk aktivitet.

Aktivera hjärnan på en hund kan man ju göra utan att det är fysiskt krävande. Den kan vara nöjd ändå.

 

[hollypolly]

Jag har blivit kronisk sjuk och sitter här med en ung vallhund som jag inte klarar av att aktivera. Min prognos är oklar, jag kan bli bättre men också sämre om jag pressar min kropp. Mina föräldrar hjälper till mycket, men hunden får ändå 2 långa skogspromenader max 2 gånger i veckan och lite lek. Jag har inte råd att anställa någon hundvakt.

Är det värt att leta efter någon som skulle uppskatta att låna en hund att gå promenader med och träna utan att få betalt? Typ som medryttare fast för hund. Hunden kräver sin förare också, är genomsnäll men kan vara reaktiv i vissa situationer. Vill verkligen inte omplacera, men det kanske är den enda lösningen?

Ja det finns säkert folk som vill ha en extra hund är tävla men det är nog inget man kan förlita sig på i längden

Kanske kan du hitta någon som vill ha hund på halvtid istället?

 

[monster1]

Jag har blivit kronisk sjuk och sitter här med en ung vallhund som jag inte klarar av att aktivera. Min prognos är oklar, jag kan bli bättre men också sämre om jag pressar min kropp. Mina föräldrar hjälper till mycket, men hunden får ändå 2 långa skogspromenader max 2 gånger i veckan och lite lek. Jag har inte råd att anställa någon hundvakt.

Är det värt att leta efter någon som skulle uppskatta att låna en hund att gå promenader med och träna utan att få betalt? Typ som medryttare fast för hund. Hunden kräver sin förare också, är genomsnäll men kan vara reaktiv i vissa situationer. Vill verkligen inte omplacera, men det kanske är den enda lösningen?

Jag som inte har hund själv och inte vill ha det fulla ansvaret för en hund med allt vad det innebär hade absolut kunnat haka på och låna någon annans hund några dagar i veckan får långa promenader och aktivering i olika form. När jag var yngre gick vi ofta ut med hundar i kvarteret bara för nöjjes skull, det är nog bara inte så formaliserat som det är vid medryttare där personen tom betalar för att få ta hand om någon annans häst. Att gå ut och gå med andras hundar med eller utan betalning är dock väldigt vanligt. Sätt upp en lapp någonstans där det verkar bra, kan ju finnas intresserad hundungdom som inte får ha egen hund eller någon annan person som gärna vill ha sällskap på sina promenader av en fyrbenting.

 

[Lyan]

Jag satt lite i samma situation för ett tag sedan. Min tanke då var att försöka hitta någon ungdom som brann för hundar och hundträning men som av någon anledning inte kunde/fick skaffa hund när de bodde hemma. Nu löste det sig för mig, men du kanske kan försöka annonsera på din lokala brukshundsklubb eller på Facebook och se om du kan hitta någon som vill promenera och träna med hunden? Var bara noga med att skriva kontrakt med vad som gäller och om det är någon under 18 år behöver kontraktet vara med deras förälder/vårdnadshavare