Sv: kronisk bihåleinflammation
Min förra häst fick diagnosen kronisk bihålsinflammation. Han var enbart snorig (ingen hosta, feber eller påverkat allmäntillstånd) och blev värre när det regnade, var kallt eller fuktigt väder. Fick antibiotika utskrivet ungefär en gång om året (ibland mer) för att minska det värsta, men inget hjälpte särskilt länge. Ett par olika veterinärer tittade på hästen och sa att det enda som fanns att göra var att operera och spola rent, men det var ingen garanti för att det inte skulle komma tillbaka och eftersom hästen var så pass bra som han var så tyckte de att det var en onödig behandling.
Efter ett par år så var det en veterinär som kom på den briljanta idén att göra en bakterieodling innan h*n skrev ut antibiotika. Odlingen visade att bakterierna var resistenta mot 8 av 11 antibiotikasorter...
Efter det stod hästen på Helsingborgs djursjukhus i en vecka och fick "rätt" antibiotikabehandling. Där blev han även röntgad och fick en kamera nerkörd i luftstrupen (endoskopi..?). Kameran visade inget speciellt, men på röntgen var bihålorna alldeles vita. Den behandlande veterinären gissade att det var en tumör som var den primära problemet och som sedan ledde till sekundär infektion i bihålan och ville avliva hästen på direkten. Eftersom hästen fortfarande inte var allmänpåverkad eller såg sjuk ut på något sätt (mer än att han var snorig) och det var strax före jul så tog vi hem hästen igen så länge och sköt upp beslutet till senare.
Någon månad senare så började hästen snora lite mer igen. Snoret hade fått en annan konsistens och det var till och med en snorklump som studsade (!) på vägen. Efter det - inget snor alls. Inte när det regnade, inte när det var kallt.
Helt snorfri. Jag och pappa funderade många gånger på att åka in till sjukhuset igen för att kolla bihålorna, men det kändes som att utmana ödet. Pappa var övertygad om att hästen fått in nåt skräp i näsan, som sen suttit fast och irriterat, och att den rätta antibiotikabehandlinge på djursjukhuset visst hade hjälpt men att det tog längre tid än den veckan för hästen att bli av med allt snor. Även om det inte bildades nytt så skulle det gamla ut. Men om det var pappa eller veterinären som hade rätt, det vet jag inte.
Totalt sett så gick min häst med bihålsinflammationen i 5 år och var sen frisk i 3 år innan han hastigt dog en sommardag. Veterinären som var ute då gissade att hjärtat blivit så påfrestat av den långvariga inflammationen att det helt enkelt inte orkade längre. Hästen blev 16 år gammal. (Ingen obduktion gjordes.)
Nu blev detta en lång roman - jag ber om ursäkt för det.
Jag kan förresten tillägga att detta var några år sedan, hästen dog 2004, och jag litade på veterinärerna. Med facit i hand så skulle jag velat ha en bakterieodling redan efter första omgången antibiotika som inte hjälpte. Att få antibiotika utskrivet i tid och otid under 5 år var knappast nåt som hjälpte min häst. Jag är tacksam över att ha fått 8 år tillsammans med den hästen, han var så mycket mer än en häst och var definitivt min bästa vän. Men nånstans i bakhuvudet ligger ändå tanken att det kanske kunde blivit fler år om han hade fått rätt behandling från början. Men det får jag aldrig veta.