Jag har inte krockat, men fått sladd på E4an och valsat runt, tills jag stannade i vägräcket. Jag vet att släpet var uppe på höger sida om bilen, för det hörnet av bilens stötfångare var mosat, och när vi stannade så stod släpet nästan nittio grader åt vänster istället, men jag tror att det var bilen, mer än släpet, som for runt. Så fort jag stannat hoppade jag ur och öppnade skötardörren, med hjärtklappning - och där står hästen och tittar förebrående på mig och säger "matte! höet är slut!!". Älsklingshästen!
Jag fick hjälp av en annan bil som stannade (medan jag funderade på när nästa bil skulle upptäcka halkan och landa rakt in i oss); tre personer, en kollar att allt är ok med mig, medan de andra två bogserar över mig och släp till vägrenen till höger. Sen satt jag där och andades ett tag, och så puttrade jag sakta och försiktigt fram till närmaste avfart och parkering, där jag kollade igenom hästen lite noggrannare. Vid det är laget hade min man hunnit dit också, så vi körde tillsammans hem till stallet igen; det var skönt att ha någon med sig, även om det inte var i samma bil.
Hästen fick ett par skrubbsår stora som femkronor, ungefär. Släpet klarade sig nästan helt; det är bara mittstolpen som är lite böjd fortfarande. Bilen hade ett mosat hörn bak (där släpet varit i) och fram (där vi stannade i räcket), men jag är så glad över mitt stadiga, stadiga Ifor-släp.
Och nej, jag hade inte problem att lasta hästen efter det heller. När vi kommit hem, och jag kollat (igen) att han var ok, gick vi på släpet igen, bara för att.
