Korrigeringsridning!

[Sax!]

Ett dilemma;

Min häst har pga av felridning svårt att hålla ordning på sin kropp.
Vid 3,5 års ålder reds han på gramantyglar pga av bristande kunskap från ryttare och protester i form av stegringar.

När jag köpte honom när han var 4,5 år hade han stått i ca 4 månader så jag började en igångsättningsperiod, tog bort vargtänderna som han hade ont av passade in ny utrustning osv.
Efter drygt ett åt uppdagades lösa benbitar i v bakknä så han opererades och gick som konvalecent i närmare ett halvår. Nu har han återigen varit i gång i ytterligare ett halvår med långsam uppträning.

Han är storstegad och lägger sig på bogarna och blir tung i handen eller försvarar sig med att knäppa av i nacken och nicka med huvudet. Han sliter inte tyglarna ur hand utan han nickar upp och ner med hela halskotpelaren.

Jag förespråkar mjuk god ridning med hästen i harmoni MEN i mitt läge som just nu består av igångsätnningar mellan skritt och trav hamnar min häst ofta i försvarsställning genom att han ser ut som han går i rollkur! JUST för att han inte har koll på sin kropp. Han är otroligt lyhörd för förhållningar och skänkelhjälperna men han är inte tillräckligt stark för att bära sig själv mer en ett par steg emellanåt i nuläget. Min tränare säger att jag måste släppa mina ideal för tillfället och ha det som mål men inte som krav.

Jag vill bara framföra att man ibland måste göra saker och ting som känns fel bara för att komma vidare.
Jag HATAR exempelvis hjälptyglar men bör spänna min häst vid longering för att han ska kunna ta ett mjukt stöd av fixerade "händer" när han börjar nicka och istället själv ta tag i problemet med att hitta sin balans.

När diskusioner uppkommer ang form och samling och ryttarens inverkan, ha i åtanke att saker och ting inte alltid är som de ser ut att vara. Det är lätt att vara dömmande utan att veta bakgrunden.
:smirk:

 

[skrållan]

Sv: Korrigeringsridning!

Jag funderar lite kring vad du vill säga med inlägget?
För som jag förstår det har hästen uppenbarligen ett problem med att länga ut halskotpelaren? Han har inte lärt sig hur han ska lyfta halsens bas och med det manken, och då blir han framtung, får inte med sig ryggen och aktiverar sannolikt inte bakkärran på rätt sätt (behöver inte vinkla sig sålänge han bara slänger in benen långt under kroppen = skapar slitage i bakknäna).

- Hur skulle detta motverkas av att rida honom i den icke ändamålsenliga formen? Eller av att använda inspänning vid longering? Han kommer aldrig att kunna länga ut halskotpelaren och söka sig framåt - nedåt om han inte får frihet till detta.

Jag förstår att det är ett dilemma, det är inte det. Det kan vara ursvårt att skola om en häst till sökning framåt - nedåt om den vant sig vid att bettet är obehagligt (pga tandproblemen) och därför söker sig bakom hand. Du kommer heller inte att få igenom några förhållningar genom ryggen ner till bakbenen så länge han svarar med att knäcka av i nacken och sänka ryggen, det är då han kommer att nicka istället - han svarar på förhållningar med att korta halsen istället för att samla sig bakifrån.

Men min medicin skulle se annorlunda ut. Jag tror att en häst behöver få bygga upp sina muskler innan den kan förväntas använda dem på ett korrekt sätt. Jag tror inte att hästen kan bygga "rätt" muskler i fel form.
Så jag skulle släppt ut tyglarna och låtit hästen länga halsen i första hand. Inte gjort något som får den att vilja krypa ihop framtill utan börjat med avslappningen och därifrån jobbat med framåtbjudningen / framåt-nedåt sökningen. Utan det har man ingenting att utgå ifrån och då blir all vidare dressyrträning, men också longering osv meningslöst. Såsmåningom kan man söka lätt stöd i tyglarna, men med mycket mjuk hand och ganska långa tyglar ger du även en "krullbenägen" häst plats att länga sin hals, utan att den behöver krypa bakom lod.

Du kan börja med att ta ut equiterapeut för att räta ut de snedheter och stelheter som i nuläget kan hindra hästen från en korrekt form.
Du kan skritta ut på långa tyglar, i så kuperad terräng som möjligt, då måste han också söka sig framåt-nedåt för att se sig om. Se till att det är aktiv skritt, nacken högst utan att streta framåt med nosen och svingande rygg. Du kan jobba med övergångar, vändningar, serpentiner osv ändå, på så långa tyglar det går (helt lösa om möjligt, alternativt långa med mjukt stöd men inte glapp!). Då måste han hitta sin egen balans.
Du kan jobba hästen från marken med att be om undertramp och vinkling bak. Löslongera hellre än longera, det tränar också hästen i att bära och balansera sig själv, utan en lina som stör dess balans.
Du kan jobba med cavalettis, gymnastikhoppning (låga studs och kombinationer) för att på ett naturligt sätt hjälpa hästen hitta sin kropp, koordinera den och samtidigt söka sig neråt och lyfta ryggen. Du kan klättra. Vada i djupsnö på vintern eller vatten på sommaren för att muskla rygg, bak och lösgöra ryggen med de höga knälyften.
Du kan stretcha noga efter varje arbetspass.

Så tror jag att du kan nå bättre resultat och ärligare form än genom att tro att hjälptygeln eller den krulliga dressyrformen kommer att hjälpa hästen att balansera sig - det enda den gör då är att "luta" sig mot bettet och gå som han alltid gjort, han lär sig inget och förändrar inget. Det är vad jag tror.

Sedan ser jag inte tillfälligt bakom lod som djurplågeri. Att hästen emellanåt under korrigering eller träning, när man ber om samling eller under vissa gymnasticerande övningar kan hamna bakom lod ser jag inte som ett stort problem. Om man inte ser krullformen som ett ändamål i sig, inte håller kvar i den positionen, utan är noga med att länga och låta hästen stretcha ut efteråt kan det tom fylla vissa funktioner. Men det är bara möjligt om hästen har en korrekt sökning framåt - nedåt.

 

[Qodrofenia]

Sv: Korrigeringsridning!

Du är klok du

 

[mackan]

Sv: Korrigeringsridning!

Jag tror att en häst behöver få bygga upp sina muskler innan den kan förväntas använda dem på ett korrekt sätt. Jag tror inte att hästen kan bygga "rätt" muskler i fel form.
Så jag skulle släppt ut tyglarna och låtit hästen länga halsen i första hand. Inte gjort något som får den att vilja krypa ihop framtill utan börjat med avslappningen och därifrån jobbat med framåtbjudningen / framåt-nedåt sökningen. Utan det har man ingenting att utgå ifrån och då blir all vidare dressyrträning, men också longering osv meningslöst. Såsmåningom kan man söka lätt stöd i tyglarna, men med mycket mjuk hand och ganska långa tyglar ger du även en "krullbenägen" häst plats att länga sin hals, utan att den behöver krypa bakom lod.

Du kan börja med att ta ut equiterapeut för att räta ut de snedheter och stelheter som i nuläget kan hindra hästen från en korrekt form.
Du kan skritta ut på långa tyglar, i så kuperad terräng som möjligt, då måste han också söka sig framåt-nedåt för att se sig om. Se till att det är aktiv skritt, nacken högst utan att streta framåt med nosen och svingande rygg. Du kan jobba med övergångar, vändningar, serpentiner osv ändå, på så långa tyglar det går (helt lösa om möjligt, alternativt långa med mjukt stöd men inte glapp!). Då måste han hitta sin egen balans.
Du kan jobba hästen från marken med att be om undertramp och vinkling bak. Löslongera hellre än longera, det tränar också hästen i att bära och balansera sig själv, utan en lina som stör dess balans.
Du kan jobba med cavalettis, gymnastikhoppning (låga studs och kombinationer) för att på ett naturligt sätt hjälpa hästen hitta sin kropp, koordinera den och samtidigt söka sig neråt och lyfta ryggen. Du kan klättra. Vada i djupsnö på vintern eller vatten på sommaren för att muskla rygg, bak och lösgöra ryggen med de höga knälyften.
Du kan stretcha noga efter varje arbetspass.

Så tror jag att du kan nå bättre resultat och ärligare form än genom att tro att hjälptygeln eller den krulliga dressyrformen kommer att hjälpa hästen att balansera sig - det enda den gör då är att "luta" sig mot bettet och gå som han alltid gjort, han lär sig inget och förändrar inget. Det är vad jag tror.

Håller med till 100%. Fantastiskt bra inlägg!

 

[Sax!]

Sv: Korrigeringsridning!

Jag håller med dig till 100 %.
Precis så har jag jobbat med honom fram till nu. Men hästen i fråga är VIG i kroppen och har lätt för att snirkla sig undan, han har en del spänningar i nackbandet. Han är genomgången regelbundet av osteopat.
Han har tendens att till passgång (har inte gått i det ännu, men kan möjligt ta till det) om skritten blir överilad varpå jag måste jobba i ett lägre tempo för att hjälpa honom till självhjälp.

I samråd med osteopat (som är anti alla hjälptyglar) samt min tränare har vi nu kommit fram till att han måste få lite hjälp av att komma i balans, därigenom en låg och lös inspänning i lugn takt med mycket övergångar mellan skritt och trav. Inga hjälptyglar vid ridning naturligtvis. Varierat med markövningar över bommar, gymnastikhoppning osv. Klättring och uteritter i skog och mark är en stor del i hans uppträning.

Rider jag honom på helt långa tyglar där han själv väljer takten börjar han trava med frambenen och "drar" igång bakkärran genom att först ändra rytmen i skritten och falla i trav i 190 knyck. Detta leder till att han hamnar på bogarna och sannolikt till kotledsinflammation på lång sikt. Modellen är prövad och ger alltså inte korrekt resultat.
Genom att skritta långsammare i rytmisk takt, med MÖJLIGHET till stöd tygeln (handen ändrar inte position eller rycker tillbaka) och att aktivt sätta igång honom i trav resulterar att han börjar trava rytmiskt direkt MEN här väljer han att knäppa av emellanåt för att komma undan. OBS jag drar inte näsan bakåt utan ger honom möjlighet till stöd. Håller jag helt långa tyglar lägger han sig tungt i handen och "drar"sig fram i traven istället...

så pest eller kolera?

 

[MiaMaria]

Sv: Korrigeringsridning!

Jag har haft liknande problem med min häst då han blev inriden med gummisnodd. Då jag frågade förra ägaren VARFÖR så svarade hon "för att han ska lära sig gå ordentligt"!? Tja, vad ska man säga. Jag var helt förtvivlad då jag förstod vad han varit utsatt för, och också vilka problem det skapat.

Lösningen på vårt problem har varit mycket arbete från marken, som också någon annan nämnde här; löslongering främst, men också på lång tygel och tömkörning (inte vanlig longering, som jag tycker "stör" min häst för mycket). Jag har haft hjälp av massör, men också själv masserat och strechat.

Jag har ridit regelbundet också, men korta pass utan alltför stora krav och med lätt och följsam hand. Har fått mycket kritik för att jag varit för "mjuk" mot min häst, men för oss har det fungerat och känts rätt så här!

Hoppas det löser sig för dig och din häst!

 

[skrållan]

Sv: Korrigeringsridning!

(Hjälp, ännu ett jättelångt inlägg! Måste lära mig begränsningens konst!)
Det låter som om du är väldigt seriös med din häst och din träning så jag menar inte att banalisera era problem. Det är mer att jag tycker att mycket blir enklare ju enklare man gör det. Det kan få ta tid, det behöver inte leda till Grand Prix, det behöver inte se så snyggt ut alla gånger- men det ska överlag kännas bra för både häst och ryttare (om än jobbigt emellanåt).

På ditt sista stycke så låter det som om han kanske bara trillar bakom lod korta stunder emellanåt, och det är fullt förståeligt i en övergångsperiod. Inget att döma någon för. Men jag kan inte tycka att det är vettigt att sitta och låta honom gå så och tro att det blir bättre, jag ser det som ett symptom på något som är fel. Sedan spelar det för min del mindre roll om ryttaren "drar" hästen bakom, eller hästen drar sig själv dit, det blir fel likväl. Jag tycker mig ha sett att om hästen får en större "ram", mer tygel, så blir det bättre. Om sökningen och stödet kommer långt fram och känns lågt och tungt i början så gör inte det så mycket, så länge det är en sökning. Har man bara början kan man be om mer aktivitet bakifrån sedan, då kommer nacken uppåt och aktiviteten blir bättre genom hela kroppen, och då blir hästen inte lika tung heller. Vill den då falla fram och öka i början är det förhållningar som gäller.

Den ökning du beskriver att han gör låter som den som kommer just av att hästen är i sådan framvikt att han "faller" framåt. Taktfelen blir också en följd av obalansen och framvikten. Det avhjälper du nog inte med travövergångar i detta läget, eftersom han fortsätter öka och falla framåt då i viss mån. Snarare tror jag på övergångar mellan skritt, kortare skritt och halt.

Jag menar inte att hästen ska bestämma takten även om den har långa tyglar, självklart inte. Man kan behöva förhålla var gång hästen försöker öka. Är hästen jättepigg kan det bli många repetitioner.
Jag tror på en viss renodling av hjälperna, hand = förhållning, ben = drivning. Eftergiften ska komma så fort hästen svarar: saktar av, kortar sig respektive gör halt. Men det ska inte bli en signal för hästen att öka farten igen, utan att stretcha, söka sig framåt - nedåt. Lär den att stå kvar i halten eller behålla det långsammare tempot även med långa tyglar genom att upprepa ditt tygeltag om hästen försöker knalla iväg. Drivning ska medföra ökningen, inget annat. Sådan basdressyr tror jag kan vara jättenyttigt för din häst.

Den lätta kontakten (jag föredrar att kalla det kontakt före stöd) som ni kan leta er fram till efterhand skiljer sig från förhållningen genom att den är jämn, inte signalerar något. Jag försöker att inte tillåta en häst att hänga sig på bettet, just genom att inte erbjuda den det stödet. Man kan pilla lite med tygeln för att göra hästen uppmärksam och be den slappna av i tunga och käke. Eller ge efter och ta igenom en ny förhållning, om man nu ville göra en förhållning som hästen gick emot. Då blir varken hand eller hästmun stumma.

En jättebra övning om ni vill trava eller galoppera emellanåt (min rekommendation är raka spår på en så obalanserad häst) är att faktiskt försöka ge honom långa tyglar, med lätt kontakt, och försöka bibehålla ett lugnt och sansat tempo. Gör förhållningar när han försöker öka, korta ev ner till skritt för att visa tydligt var du står. Beröm och ge efter så fort han tar förhållningen, och ta en ny så fort han ökar igen. Det är ett sätt att tvinga honom att balansera sig själv utan att hänga sig i bettet och bli framtung. Stärk honom genom att cantra en del, om det går utan att han försöker speeda iväg. Det lösgör ryggen och aktiverar "rätt" muskler i mage / rygg / länd / bak.

Träna också sitsen för att kunna signalera samling. Med en god sits kan du visa hästen vägen till aktiv, men lugn, skritt. Vilket dock kräver att ni förstår varandra vad gäller sitshjälper. Är din tränare sitsorieterad? För det är något du skulle kunna jobba hårt på under uppbyggnadstiden. Med en sits som är stadig, balanserad och rak hjälper du hästen att hitta dit också. Genom en korrekt sits ber du hästen att aktivera samma muskler - länga överlinjen, räta på ryggen, vinkla bäckenet, svikta i ryggen och spänna magen osv. Med en bra sits kan man upptäcka hur man kan skifta hästens balanspunkt så att skjutkraften kommer att användas mer till bärighet, hästen behöver inte falla framåt för att hålla balansen längre. Men det är svårt.

Just det, det är viktigt med ganska korta pass med samlingsförsök / styrketräning / gymnastik. Och ge honom många vilodagar så han inte blir muskelöm, för då kommer han att försöka fuska ännu mer.

 

[Sax!]

Sv: Korrigeringsridning!

Ja visst är det frustrerande att behöva lägga flera år på korrigering efter något som pågick i några få månader...*suck*
Jag har uppskattningsvis ett år framför mig att bara bygga upp styrkan hos min så att han kan gå i någotsånär ändamålsenlig form.
Ticsen (nickningarna) kommer säkert att ta flera år att få bukt med med hjälp av osteopat, massage och rätt träning. Synd på en underbar häst i övrigt. Det brinner i huvudet på honom för han vill så gärna vara till lags men han vet inte riktigt hur ännu...

Jag tömkör min relativt mycket också, fast ute i skogen. Vill inte lägga honom på volt för ofta pga av onödigt slitage, tyvärr har vädret satt käppar i hjulen ett par veckor där det varit mycket ridhus eller skritt på asfaltsväg

 

[Sax!]

Sv: Korrigeringsridning!

Jag tycker att det är roligt att läsa lååånga inlägg med eftertänksamhet

Jag tror att vi i månt om mycket är inne på samma linje. Jag övar naturligtvis övergångar skritt-halt också och föröker variera mig.
Min tränare övertygar mig att jag inte får snegla på nacken på hästen utan istället fokusera på sits, balans och att räkna in steg och takt för att förekomma honom. Jag får ju panik när han hamnar bakom hand men när han gör det gör jag halt och när jag driver fram igen får jag kontakt med munnen några steg och så är det samma procedur igen. Likadant i trav. Avbrotten är faktiskt jättebra ifrån trav till skritt, här söker han sig till handen, spänner bukmuskulaturen och får med sig bakbenen. Jag är ändå inne på att han inte får springa ifrån arbetet utan jobbar honom istället på ovanstående sätt aktivt kanske 10 minuter, sen skritt på lång tygel en stund. Han blir lätt trött mentalt också. Känslig och smart ledarhäst som skall ha koll på allt runt omkring + arbetet. Känner jag att han lossnar får han jogga på lång tygel i slutet för att stretcha överlinjen...

Tycker du att det låter kocko?

 

[tuaphua]

Sv: Korrigeringsridning!

Håller med skrållan! Mycket bra inlägg!

Jag skulle nog också hålla mig till skritt övergångar och ev också halt.
Av de anledningar hon beskrev. Det är ju onödigt att skjuta fram hans tyngdpunkt ytterligare. Det är väl antagligen därför huvudet åker in just då. För att han inte klarar av att bära sig. Då kanske du kan stärka honom i skritt innan. Man kan variera skritten och halten väldigt mkt. En bra övning är att du tänker di att alla gångarter har 4 växlar var. Och så växlar du mellan skrittens 4 gångarter. Och lär hästen att gå i det tempo du vill och behålla det så länge du vill. Försök att göra allt detta med sitsen.
Det ska även funka på långa tyglar. Så fort hästen ökar säger du åt honom att det inte är okej. Och direkt efter eftergift! Du får säkert säga till ofta i början. Men det sätter sig efter ett tag.
Och när du gör halt, var noga med att förbereda hästen långt innan! Testa att rida saktare och saktare tills ni till slut står still. Och han får inte bara stanna, genom att sluta gå och hänga sig på framdelen. Han jobba med bakbenen enda in i halten. Och bära sig på dem.

Är du noga med linjen? En sån obalancerad häst är det extra noga med att man planerar exakt.

Kan du inte jobba hästen vid hand? Har du testat det? Det tycker jag är jättebra med sånna här problem. Hästen slipper din vikt och du har ett större register hjälper än vid tömkörning och longering.

Jag red en häst förut med lite samma problem. Vi jobbade liknande det skrållan beskrivit och för hand. Och aldrig med inspänning. Just för att han skulle lära sig att länga sig och söka sig framåt i form.
Inspänning tror jag är en dålig idé. Just för att den lär honom att gå aldeles för kort i halsen.

Lycka till! Med mycket slit går det vägen!

 

[Sax!]

Sv: Korrigeringsridning!

nej nej, det handlar inte om att spänna in honom kort, inte alls.
Utan långt och lågt.
Det handlar inte enbart om hans styrka utan också att han lärt sig att komma undan arbete genom sitt handlande. Jag kan rida honom lång och låg, oftsat funkar det jättebra, men när man ska kräva att han ska flytta tillbaka tyngden blir det jobbigare och han försöker komma undan. På något sätt måste jag försöka få honom att förstå att det ÄR lättare för honom att komma i balans och arbeta med ryttaren istället för att lägga energi på att komma undan.

 

[Magdalena]

Sv: Korrigeringsridning!

Ibland får man ta vad som känns som omvägar för att nå dit man vill. Det kan kännas som att man går bakåt i utvecklingen, men sen plötsligt så släpper det.

Dock skulle inte jag använda inspänningar av något slag vid ridning, utan kanske använda chambon vid longering, och i ridningen komma fram till andra lösningar.

Jag hade tidigare en häst som släppte i nacken, och då fick jag TROTS det ta kontakt med hästens mun och se till att behålla den, då kom hon inte undan bettets verkan trots att hon vek in huvudet, och när hon sen vågade lita på att handen bara fanns där och var still så kunde jag gå fram med handen och hon följde med. Detta som ett exempel på vad som kan kännas helt fel men som verkar rätt på hästen.

 

[Sax!]

Sv: Korrigeringsridning!

Jag använder inte hjälptyglar vid ridning utan vid longering, kanske 1 gång per vecka.

En vanlig 2 veckors period ser ungefär ut som följer:

Måndag: Uteritt i backig terräng
Tisdag: Träning i ridhus/paddock
Onsdag: Träning i ridhus/paddock
torsdag: skritt för hand (promenad)
fredag: Longering
Lördag: Uteritt/klättring
Söndag: Tömkörning (i skogen)

Måndag: Träning i ridhus/paddock
Tisdag: Skritt för hand (promenad)
Onsdag:Träning i ridhus/paddock
Torsdag: Gymnastikhoppning
Fredag: Tömkörning (i skogen)
Lördag:Uteritt
Söndag: Vila eller skrittrunda

 

[95johsv]

Sv: Korrigeringsridning!

Åhhhh vad väl jag känner igen mig!!! Min kille kunde gå med huvudet mellan frambenen hur länge som hellst i början...

Det bästa jag någonsin har gjort är att rida i skogen! Då fattade han att han hade två bakben också...

Sedan red jag honom med händerna rätt ut framför mig ett tag. Detta gjorde så att jag kunde be om att ta fram nosen när han inte lyssnade. Plus att jag red bettlöst då, Bitless Bridle. Den är så att tyglarna fästes under hakan i kors under ganashen så man verkligen kunde be om att ta fram nosen... Gäller bara att ha någon som säger till en när det inte längre behövs. Det blir lätt en ovana...

Detta i kombination med att jag tänkte så som skrållan skrev var super. Nu dippar han någon cm när jag ber om för mycket och det vara i ett steg!!!

 

[95johsv]

Sv: Korrigeringsridning!

Glömde skriva att när han gick med nosen mellan frambenen så var det på långa tyglar i början....

 

[Asa_S]

Sv: Korrigeringsridning!

Hur tycker du det fungerar med tömkörningen? Just när man har en häst som inte gärna länger halskotpelaren tycker jag det är oerhört svårt att tömköra, eftersom man är så beroende av tömmarna för att rama in hästen, det är svårt att ge hästen full frihet att sträcka sig framåt när man i och med det tappar all styrning.

Jag använde tömkörning mycket förut och tyckte att det gav mycket bra resultat, idag föredrar jag att använda en variant med mer frihet som tvingar hästen att själv lära sig använda sin balans och bära sig och tycker att jag får ett bättre grundresultat så.

Har två väldigt olika hästar, där den ena inte länger sig utan hamnar i "tramp" på stället så fort man har för mycket i handen medan den andra hellre "överlänger" och trycker ifrån i bettet. Det lustiga är att de fungerar lika bra på att gå i mera frihet, den korta kommer fram mer och får bättre aktion medan den långa blir tvungen att hitta sin balans i ett högre tempo och också gör det, endast understödd av korta förhållningar och i övrigt minsta möjliga stöd att hänga på.

Nu blev det lite urspårning här, jag ville egentligen bara dra din uppmärksamhet till det faktum att alla saker som är nyttiga kanske inte passar i alla lägen...

 

[Sax!]

Sv: Korrigeringsridning!

Tömkörningen funkar faktiskt riktigt bra. Här länger han sig relativt lätt. Jag tömkör med sidepull. Man märker att han är ganska vinglig även vid arbete för hand men han har lättare för sig än när man sitter på än så länge.

Eftersom han tar till diverse "försvars" mekanismer när det börjar bli jobbigt så behöver jag komma åt honom, jag sätter tömmen genom sidepullet och tillbaka till gjorden på så vis får jag ledande tygeltag på volt. Här kan han protestera ibland. Just för att jag kommer åt innersidan men när han väl kommer till arbete är han jättefin och lyhörd. Här nickar han inte heller med huvudet i detta läget, men det kan ta en stund innan han kommer till ro.

 

[Redrockets]

Sv: Korrigeringsridning!

Wow snygga 2 veckor Ska nog testa dom Min häst har varit halt men jag får väll köra lungt..jag har faktist inte tänkt på att man kan gå med hästen en dag :P Eller ja har väll tänkt på de men inte så ^^ Ska iaf testa detta