Korrigeringar på brukshundar

[snurra!]

Alltså jag och mina frågor och funderingar...

Jag har märkt att bland brukshundägare förekommer koppelryck, rytande och korrigeringar i allmänhet ganska ofta, i alla fall oftare än bland andra hundägare, om man ska generalisera. Jag själv skulle inte känna mig bekväm att använda dessa metoder, i alla fall inte på Chester, min beardis, där vår relation skulle ta mycket stryk om jag ryckte i kopplet och skrek åt honom. Personligen tycker jag också att det känns avlägset att att korrigera en hund med så pass mycket will to please som många brukshundar har. Korrigeringar i allmänhet tycker jag illa om, det känns orättvist att utsätta en hund för obehag när den inte haft någon chans att veta om den får göra som den djupt rotade instinkten säger eller inte.

Mina frågeställningar är: Måste man korrigera en högtempad brukshund med mycket drifter, eller en hård brukshund? Hur i sådana fall? Skiljer sig de mer högtempade, mjuka hundarna och de hårda åt? Vilken kräver mest fast hand skulle ni säga? Finns det någon på forumet som använder så lite bestraffningar/så mycket positiv förstärkning som möjligt i uppfostran?

Skapligt ostrukturerat inlägg men så kan det vara ibland.

 

[Liran]

Mycket drifter betyder mycket jakt, mycket vakt, försvar och kamp. Det är alltså självbelönande för hunden att jaga, vakta, försvara och kämpa, och föraren har stor nytta av de egenskaperna i bruksgrenarna och IPO. Till vardags är det olämpligt att hunden tycker att föraren behöver försvaras mot den skäggiga, haltande mannen man möter på gångvägen, eller att cyklisten som far förbi i full fart ska jagas. Alltså behövs mer tydlighet och fasthet i de korrigeringarna än när man korrigerar en hund som saknar försvar och jakt.

 

[Monstermom]

Mina frågeställningar är: Måste man korrigera en högtempad brukshund med mycket drifter, eller en hård brukshund? Hur i sådana fall? Skiljer sig de mer högtempade, mjuka hundarna och de hårda åt? Vilken kräver mest fast hand skulle ni säga? Finns det någon på forumet som använder så lite bestraffningar/så mycket positiv förstärkning som möjligt i uppfostran?

Nej. Det är kultur.

Jag. Jag är genuint belöningsbaserad i min träning och mina kurser, dvs belöningarna utgör grunden för allt. Inte något man lägger ovanpå en bas av korrigeringar.

Och det kommer att komma en massa (felaktigt...) om min typ av hund, men jag jobbar på brukshundklubbar och har faktiskt ganska bred erfarenhet av raser.

 

[HeddaVovven]

Tror inte någon har en bas av korrigeringar utan de flesta utgår från att lära hunden vad den ska göra med hjälp av belöningar, oavsett ras.
Sen är det skillnad på vad man gör med sin hund. Håller man tex på med skydd lägger man hunden högt i drift och då behöver man ibland korrigera hunden för att det inte ska gå överstyr, till skillnad från om man kör tex lydnad eller rallylydnad.

 

[Angel]

En iakttagelse jag har nu när jag har en ”riktigt” bruksras är att den här hunden är väldigt mycket mer fysisk i både sin kommunikation med mig och när han leker med andra hundar än de hundar jag har haft tidigare. Visst kan det till stor del vara individuellt men ska man korrigera fysiskt så krävs det att man tar i ordentligt för att han alls ska ta det som en korrigering. Just därför så försöker jag iof undvika det i ännu större grad just för att det blir för bryskt för att jag ska vara bekväm med det.

Däremot så händer det att jag höjer rösten, det behövs helt enkelt ibland i vissa situationer när han blir för uppspelt för att han alls ska uppmärksamma annan kommunikation och än mindre bryta ett beteende så att man sen kommer i en situation som går att belöna.

 

[Fruentimber]

Hej generaliseringar.

Jag uppfattar det många gånger som tvärtom. Jag ser "gemene man med diverse olika hundraser" rycka i kopplet och höja rösten betydligt oftare än de jag tränar med som har just bruksraser (och andra raser, aktiva hundmänniskor helt enkelt), och tänker att det inte är särskilt konstigt heller. Gemene hundägare är inte jätteinsatta i hundträning och har liksom inga verktyg, då kommer koppelrycket fram. Det förekommer betydligt mera koppelryck på våra allmänlydnadskurser än brukskurserna. Utan tvekan.

Däremot när det gäller korrigeringar så behöver jag bara huta fingret åt mina, som inte ens i närheten har lika starka drifter som t ex en bruksschäfer eller malinois. Det är mycket stora skillnader i vad mina nuvarande hundar tar åt sig av (corgi) än vad den förra gjorde (boxer). Himlen kunde ramla ner på boxertiken utan att hon rörde ett öra. Mao om det skulle korrigeras, så behövde jag ta i betydligt mer än vad jag behöver nu.

Jag skulle inte påstå att bruksraser "behöver" korrigeras mer, den frågeställningen känns helt främmande. Men på ett annat sätt, speciellt när de är i arbete? Generellt, ja. Givetvis är det så att en korrigering tas emot på olika sätt beroende på hur mjuk eller hård hunden är. Jag skulle påstå att ingen här använder korrigering som någon typ av inlärnings-/uppfostringsmetod. Det är helt förlegat och jag undrar om det verkligen är så du menar? Positiv förstärkning använder varenda en jag känner till i hundvärlden, numera. Att en korrigering är hårdare betyder inte att positiv förstärkning inte har använts i själva inlärningsfasen.

 

[Linda_A]

Himlen kunde ramla ner på boxertiken utan att hon rörde ett öra. Mao om det skulle korrigeras, så behövde jag ta i betydligt mer än vad jag behöver nu.

Känner igen det där.

Jag försökte träna rent belöningsbaserat i ca 2 år. Det gör jag inte om med en boxer igen. Så klart att det ska vara grunden för all inlärning, men det har nu tagit två år till att "installera" ett nej för att kunna styra upp hunden när han går ur hand eller totalt ignorerar matte för roligare saker.

Nu tränar jag inte jättemycket på våran klubb utan mer i mindre träningsgäng, men allmänlydnadskurserna som jag gått där har varit rent belöningsbaserade för inlärning och inte jobbat så mycket alls med korrigeringar. Sen när jag gått över på rena brukskurser med bara bruksraser så ser jag ju en skillnad, men det handlar ju också om vad hundarna kan i det läget. Om jag vet att min hund kan gå fot alldeles förträffligt fint men så bara måste han gå iväg och kolla in den där fläcken på marken igen, då talar jag om för honom att det är inte okej.

 

[Raderad medlem 94602]

Håller inte alls med.
Ser jätteofta folk rycka och dra i småhundar och blandraser vid hundmöten mm. Upplever det beteendet som ostrukturerade handlingar i okunskap mer än dressyr eller träning.

Jag som har bruksras och kör skydd tycker det är så trist att fortfarande höra dessa floskler om hur vi hanterar våra hundar. Även om det fortfarande finns folk som tränar med mycket korregering så har det hänt mycket. De flesta tränar med samma metoder som vilken annan seriös hundägare som helst. Men det ska gärna generaliseras och dra alla över en kam.

En brukshund ska dessutom vara belastningsbar i arbetet. Det betyder inte att den ska ta oschysst behandling, men det betyder att den kanske inte tar speciellt hårt på ett koppelryck som en annan hund hade gjort.

Hur ska vi veta om en hund tål närkamp i tex tjänst om den aldrig någonsin belastas med ett endaste ryande, ryck eller liknande?

 

[LionQueen]

Måste tipsa om hundpsykologen Eva Bodfelds bok Hundkontraktet.
Jag har tränat med positiv förstärkning mestadels, och lite negativ när jag känner att jag behövt det. Jag tycker det fungerar superbra! Jag har en labrador retriever-Australian shepherd korsning, och jag har sett samma träning funka på rottweiler, schäfer, liten pudelliknande hund, collie, schnauzer, mfl.

Säger någon att de har en "hård" ras eller hund eller liknande och de måste dominera sin hund tror jag de behöver gå en hundägarkurs.

:P

 

[em-pirre]

Känner igen det där.

Jag försökte träna rent belöningsbaserat i ca 2 år. Det gör jag inte om med en boxer igen. Så klart att det ska vara grunden för all inlärning, men det har nu tagit två år till att "installera" ett nej för att kunna styra upp hunden när han går ur hand eller totalt ignorerar matte för roligare saker.

Nu tränar jag inte jättemycket på våran klubb utan mer i mindre träningsgäng, men allmänlydnadskurserna som jag gått där har varit rent belöningsbaserade för inlärning och inte jobbat så mycket alls med korrigeringar. Sen när jag gått över på rena brukskurser med bara bruksraser så ser jag ju en skillnad, men det handlar ju också om vad hundarna kan i det läget. Om jag vet att min hund kan gå fot alldeles förträffligt fint men så bara måste han gå iväg och kolla in den där fläcken på marken igen, då talar jag om för honom att det är inte okej.

Min boxer ville också veta när hon gjorde fel. Inte så att jag nånsin behövde ta i henne eller ropa, men nej var viktigt för henne. Annars slog hon knut på sig själv.

 

[Miao]

Jag tycker såna här diskussioner oftast blir så otroligt polariserande, i den bemärkelsen att antingen så säger man att man ALDRIG använder sig av korrigering (vilket typ 99% av hundtränare gör oavsett om de kallar de "felsignal" eller annat, det är ändå en korrigering), eller så skriver man att man använder sig av korrigering och direkt så är man en OND MÄNNISKA som MISSHANDLAR sin hund. Just ordet korrigering är så negativt laddat i mångas öron så det knappt går att använda, men att tänka på är ju att en korrigering kan vara så enkelt som att man säger "nej" till sin hund när den gör något den inte ska göra, det behöver inte betyda fysiskt obehag på något sätt (med tanke på att just "koppelryck" nämns som specifik metod i korrigering).

Jag tränar belöningsbaserat, men jag korrigerar även mina hundar både i träning och vardagsuppfostran, på olika sätt och i olika styrka beroende på vad/när/hur det behövs göras. Jag anpassar mig till individen jag har framför mig och beteendet som sker. Jag styr/korrigerar hundarna mestadels med kroppsspråk och röst, berättar för dem vilka beteenden som är fel och belönar/berömmer de beteenden som är rätt.

Jag ser personligen inget som helst problem med att ha med korrigeringar i min belöningsbaserade träning, tvärtom så tycker jag att det ger väldigt bra förståelse och resultat då mina hundar aldrig behöver tvivla på vad som är rätt utfört beteende men heller inte vad som är ett felaktigt beteende, så de inte behöver testa det igen.

På vissa hundtyper/hundpersonligheter anser jag även att det är taskigare och mer stressande att ex frishejpa allt/ignorera felbeteenden och bara belöna rätt beteende, än att tydligt förklara för hunden vad som är fel och vad som är rätt. Det finns många hundar som behöver mer styrning och mår dåligt/blir stressade av att hela tiden behöva ta alla beslut och allt ansvar själva i träning.

 

[em-pirre]

Jag tycker såna här diskussioner oftast blir så otroligt polariserande, i den bemärkelsen att antingen så säger man att man ALDRIG använder sig av korrigering (vilket typ 99% av hundtränare gör oavsett om de kallar de "felsignal" eller annat, det är ändå en korrigering), eller så skriver man att man använder sig av korrigering och direkt så är man en OND MÄNNISKA som MISSHANDLAR sin hund. Just ordet korrigering är så negativt laddat i mångas öron så det knappt går att använda, men att tänka på är ju att en korrigering kan vara så enkelt som att man säger "nej" till sin hund när den gör något den inte ska göra, det behöver inte betyda fysiskt obehag på något sätt (med tanke på att just "koppelryck" nämns som specifik metod i korrigering).

Jag tränar belöningsbaserat, men jag korrigerar även mina hundar både i träning och vardagsuppfostran, på olika sätt och i olika styrka beroende på vad/när/hur det behövs göras. Jag anpassar mig till individen jag har framför mig och beteendet som sker. Jag styr/korrigerar hundarna mestadels med kroppsspråk och röst, berättar för dem vilka beteenden som är fel och belönar/berömmer de beteenden som är rätt.

Jag ser personligen inget som helst problem med att ha med korrigeringar i min belöningsbaserade träning, tvärtom så tycker jag att det ger väldigt bra förståelse och resultat då mina hundar aldrig behöver tvivla på vad som är rätt utfört beteende men heller inte vad som är ett felaktigt beteende, så de inte behöver testa det igen.

På vissa hundtyper/hundpersonligheter anser jag även att det är taskigare och mer stressande att ex frishejpa allt/ignorera felbeteenden och bara belöna rätt beteende, än att tydligt förklara för hunden vad som är fel och vad som är rätt. Det finns många hundar som behöver mer styrning och mår dåligt/blir stressade av att hela tiden behöva ta alla beslut och allt ansvar själva i träning.

Precis Det där sista! Min boxer hade gått sönder.

 

[Wingates]

Jag tycker såna här diskussioner oftast blir så otroligt polariserande, i den bemärkelsen att antingen så säger man att man ALDRIG använder sig av korrigering (vilket typ 99% av hundtränare gör oavsett om de kallar de "felsignal" eller annat, det är ändå en korrigering), eller så skriver man att man använder sig av korrigering och direkt så är man en OND MÄNNISKA som MISSHANDLAR sin hund. Just ordet korrigering är så negativt laddat i mångas öron så det knappt går att använda, men att tänka på är ju att en korrigering kan vara så enkelt som att man säger "nej" till sin hund när den gör något den inte ska göra, det behöver inte betyda fysiskt obehag på något sätt (med tanke på att just "koppelryck" nämns som specifik metod i korrigering).

Jag tränar belöningsbaserat, men jag korrigerar även mina hundar både i träning och vardagsuppfostran, på olika sätt och i olika styrka beroende på vad/när/hur det behövs göras. Jag anpassar mig till individen jag har framför mig och beteendet som sker. Jag styr/korrigerar hundarna mestadels med kroppsspråk och röst, berättar för dem vilka beteenden som är fel och belönar/berömmer de beteenden som är rätt.

Jag ser personligen inget som helst problem med att ha med korrigeringar i min belöningsbaserade träning, tvärtom så tycker jag att det ger väldigt bra förståelse och resultat då mina hundar aldrig behöver tvivla på vad som är rätt utfört beteende men heller inte vad som är ett felaktigt beteende, så de inte behöver testa det igen.

På vissa hundtyper/hundpersonligheter anser jag även att det är taskigare och mer stressande att ex frishejpa allt/ignorera felbeteenden och bara belöna rätt beteende, än att tydligt förklara för hunden vad som är fel och vad som är rätt. Det finns många hundar som behöver mer styrning och mår dåligt/blir stressade av att hela tiden behöva ta alla beslut och allt ansvar själva i träning.

Precis vad jag tänkte skriva men du förklarade bättre!

Angånde det sistnämda. Jag tänker lite såhär, tänk om man gick till jobbet och ibland fick man lön och ibland inte och man förstod inte varför. Det hade nog gjort vem som helst knäpp, så att många hundar inte klarar det förvånar mig inte.

 

[WildWilma]

En hund som självbelönar sig i de den gör kommer inte sluta bara för att en annan belöning uteblir.

Min första hund som är oerhört förarvek och har rätt dåligt driv går bra att träna "utan" korrigeringar, små korrigeringar förekommer nog alltid hos alla hundtränare.

Min andra som visserligen inte är en skyddshund men har enormt mycket motor och bara älskar att arbeta mår inte bra om han inte får veta vad som är rätt och vad som är fel. Jag lät honom bli alldeles för stressad de första åren i tron om att jag skulle vara "elak" om jag sa i från och att han skulle lära sig att inte göra vissa saker bara jag inte belönade dem. Pyttsan. När jag tillslut insåg att jag har en hund som vill ha mycket tydliga riktlinjer så blev han så mycket mer balanserad och fokuserad. Han kunde slappna av i pauser när han visste att ligg betyder ligg och ligger man inte kvar då blir matte förbaskad. Innan kunde han sällan ligga still mer än 1 minut vid sidan av planen om det inte var regelrätt platsliggning, då var det inga problem att ligga 5 minuter. Jag behöver oftast bara säga till med rösten, nej eller ryta i lite men är han extremt mycket upp i varv så kan jag ta i honom också han tål det och behöver det för att landa lite. Rycker inte i kopplet dock.

När jag fick bort dribblandet av apportbockar hade jag provat det mesta men eftersom han självbelönade sig så fungerade det inte. Tillslut sa jag NEJ lugnt och tydligt när han satte fram tassarna för att dribbla. Tror det tog 3-4 försök sen dess har han aldrig dribblat en apport, det var nog snart 4 år sedan. Han hade inget emot att få veta att det han gjorde var fel och älskar fortfarande att apportera.

De sämsta korrigeringarna tycker jag mig så hos de som inte kan hantera sina hundar vid hundmöten och det är sällan de som tränar brukshundar på hög nivå. Hundarna fattar nada och blir bara mer och mer stressade när ägaren håller på och hänger dem i kopplet och upprepat säger nej, nej eller nåt liknande.

Har stött på någon gubbe från "stenåldern" som försökte korrigera in lydnadslydnad i sin schäferhane, det var den olydigaste hunden på hela planen kanske är det en del har sett.

 

[Raderad medlem 94602]

Skiljer sig de mer högtempade, mjuka hundarna och de hårda åt? Vilken kräver mest fast hand skulle ni säga?

Ja det skiljer mellan hård och mjuk hund. Det här är begrepp som folk ofta har fått om bakfoten.
En mjuk hund är känslig.
En hård hund är belastningsbar. Lite åt "hälla vatten på en gås".

Båda kan vara lika föriga, ha lika mycket will to please, vara lika tempererade. Men den ena har inte riktigt samma, goda nervkonstruktion, den mjuka.

Tyvärr tror många att hårda hundar är svåra, skarpa. Jag skulle säga att mjuka hundar kan vara minst lika skarpa men svårare att styra då de inte kan ta en korregering i skarpt läge.
Jag ser mycket mer felhantering av veka, mjuka hundar och mer trista incidenter mellan hund/människor än vad jag gör med hårda hundar.

 

[Linda_A]

En hund som självbelönar sig i de den gör kommer inte sluta bara för att en annan belöning uteblir.

Jag har en utåtriktad självbelönare av mästarklass här hemma men jag ville inte vara "elak" mot honom så jag försökte allt annat än korrigera (ignorera, avleda, muta, etc) innan jag insåg att jag behövde ordentlig hjälp. Och det som är synd i det läget är ju att man får ta i mer än vad man hade behövt göra om man direkt hade haft tydligare ramar för honom att arbeta inom.

Som i det mesta annat så är lagom faktiskt ganska bra, samt att inte fastna i att det bara finns en väg att gå.

 

[snurra!]

Ni har kloka tankar tycker jag!

Jag vill förtydliga att jag inte menade att hoppa på någon brukshundsägare. Jag strävar efter att bli en själv en vacker dag. Därför ville jag höra om era tankar och synpunkter om att korrigera raser med mycket drifter. Det tycker jag att jag fick, drar slutsatsen att det inte är dåligt att korrigera bara man vet vad man gör och att korrigeringen kan bygga på positiv förstärkning.
Tack och lov menade jag inte att någon här enbart använder sig at korrigeringar. Ni verkar moderna hela bunten. Jag funderade mest kring hur ni som har högtempade brukshundar korrigerade era hundar och om korrigering är nödvändigt. Korrigering är ju såklart ett vääääldigt brett ord, jag syftade på koppelryck etc men tolkar det som att de flesta här använder korrigeringar ibland, men aldrig koppelryck. Så ett ”ge fan i det där!” kanske räcker när hunden redan vet att den gör något den inte får?

Intressant det där med hur olika hundtyper tar korrigeringar också. Det där med självbelönande instinkter hade jag inte ens tänkt på. Har tänkt att en malles kamplust (leksak hos föraren) är större en jaktlusten (rådjur som springer), men egentligen är är ju jaktlusten också en typ av kamplust.

I mitt kvarter upplever jag att sällskapshundägarna i allmänhet varken korrigerar eller belönar. De bara är. Den brukshundägare i mitt närområde (som inte tävlar utan äger schäfer av en slump) som jag sett korrigera mycket gör det för att någon sagt att den skulle göra det. Tror också det kan vara så att brukshundsägaren som engagerar sig i hundar vet vad den gör både när den korrigerar och belönar. Det är där skillnaden går av vad jag sett. De som har hundar som hobby är mer aktiva i situationer som kräver att de går in och påverkar hunden på något sätt, oavsett om det sker genom belöning eller korrigering.

Fyll gärna på i tråden, jag vill läsa fler av era tankar för att bilda mig en bredare och mer detaljerad uppfattning.

Edit: När jag läser mitt inlägg så här några timmar senare förstod jag om ni tog illa upp, det var lite slarvigt formulerat. Det var inte min mening att attackera någon och dess träningsmetoder.

 

[Tonto]

Jag har en brukshund som försökte ha ihjäl våra andra hundar tills jag insåg att det inte gick att belöna bort det beteendet. Idag fungerar han helt ok med våra andra hundar, men han hade nog mått bättre av att ha tydliga ramar från start.

 

[Fisherling]

De jag ser använda otrevliga korrigeringar så som ryck, tryck och andra fysiska sätt är faktiskt de som har hundar så som aktiva blandraser, shitbulls och dåligt avlade brukshundar. Vi har bland annat en schäfer här i området, stackarn kan inte ens gå vettigt och hjärnan verkar vara kaos, den kan inte sortera några intryck alls utan allt får den att slå på alla cylindrar samtidigt. Hussen bara drar, rycker, hänger den i kopplet, gormar ect. Extremt tråkigt att se på men jag kan inte riskera att komma för nära för jag är rädd att han tappar hunden. Jag tror inte den är aggressiv, men mina hundar skulle inte acceptera en idiottornado, säger de ifrån skulle den hunden kunna tända till och så blir det bråk.

De med sällskapshundar verkar mest säga ”nä, sluta snälla” innan de drar med sig hunden.

Jag korrigerar mina hundar. Jag har ett nej och jag har ett ”nu blev det tokigt”-kommando som alertar dem för att oops, nu blev det fel, borde nog göra något annat. Men jag tränar mest belöningsbaserat.

Sedan är akutkorrigering något annat. Om min hund är på väg att plocka upp en huggorm så kommer jag dra den i svansen, hugga i nackskinnet, dra omkull, whatever för att rädda hunden och förhoppningsvis lära den att ”det där ger vi FAN i”.
Lyckligtvis har jag aldrig behövt göra det, för Tinja ställde sig och stirrade på en huggorm i en buske med full ragg Jag behövde bara säga ”akta” och hon verkade fatta att ”okej, den är lika farlig som jag trodde”.

 

[Raderad medlem 94602]

Ni har kloka tankar tycker jag!

Jag vill förtydliga att jag inte menade att hoppa på någon brukshundsägare. Jag strävar efter att bli en själv en vacker dag. Därför ville jag höra om era tankar och synpunkter om att korrigera raser med mycket drifter. Det tycker jag att jag fick, drar slutsatsen att det inte är dåligt att korrigera bara man vet vad man gör och att korrigeringen kan bygga på positiv förstärkning.
Tack och lov menade jag inte att någon här enbart använder sig at korrigeringar. Ni verkar moderna hela bunten. Jag funderade mest kring hur ni som har högtempade brukshundar korrigerade era hundar och om korrigering är nödvändigt. Korrigering är ju såklart ett vääääldigt brett ord, jag syftade på koppelryck etc men tolkar det som att de flesta här använder korrigeringar ibland, men aldrig koppelryck. Så ett ”ge fan i det där!” kanske räcker när hunden redan vet att den gör något den inte får?

Intressant det där med hur olika hundtyper tar korrigeringar också. Det där med självbelönande instinkter hade jag inte ens tänkt på. Har tänkt att en malles kamplust (leksak hos föraren) är större en jaktlusten (rådjur som springer), men egentligen är är ju jaktlusten också en typ av kamplust.

I mitt kvarter upplever jag att sällskapshundägarna i allmänhet varken korrigerar eller belönar. De bara är. Den brukshundägare i mitt närområde (som inte tävlar utan äger schäfer av en slump) som jag sett korrigera mycket gör det för att någon sagt att den skulle göra det. Tror också det kan vara så att brukshundsägaren som engagerar sig i hundar vet vad den gör både när den korrigerar och belönar. Det är där skillnaden går av vad jag sett. De som har hundar som hobby är mer aktiva i situationer som kräver att de går in och påverkar hunden på något sätt, oavsett om det sker genom belöning eller korrigering.

Fyll gärna på i tråden, jag vill läsa fler av era tankar för att bilda mig en bredare och mer detaljerad uppfattning.

Edit: När jag läser mitt inlägg så här några timmar senare förstod jag om ni tog illa upp, det var lite slarvigt formulerat. Det var inte min mening att attackera någon och dess träningsmetoder.

Tyvärr är det inte ovanligt att hundintresserade köper explosiva, högtempererade brukshundar av raser som Schäfer och Malle och tror att lite kurser på SBK och enklare lydnad och trixövningar ska hålla hunden tillfredställd. Om det ens. Vissa tror att promenader är allt den behöver.
När det sen går överstyr med en frustrerad hund som lever rövare så kommer planlösa korregeringar fram och CM-metoder.
Dessa människor är INTE brukshundsfolk!!!!!

Seriöst brukshundsfolk tränar och lägger en grund som bygger på god kommunikation direkt de får hem sin valp. De har en plan. De försökerförebygga problem innan de uppstår. Och de låter hunden få träna och utöva såndant som den är avlad för. De korregerar inte i tid och otid.