Sv: Köpa häst med fång?
Dessutom känner man sig som en skurk redan innan ett återfall, eftersom man tvingar hästen till ett liv som inte är särskilt avunsvärt (gruspaddock istället för gräs, box istället för dygnetruntbete etc). När sedan anfallet kommer känner man sig som en hemsk djurplågare som framkallat detta hemska smärttillstånd för hästen.
Ja, fång är inte roligt...
Exakt. Man kan/måste glömma alla de där saker man EGENTLIGEN anser hästar ska ha. Som jag, jag har eg som ideal att LÅNGA dagar ute i hage, minst 12 h, samt så nära fritt grovfoder det går (av anpassad sort). Och sommartid ute heldygn och äta gräs, ev inne pga insekter då.
Och hur ser sommaren ut här? Stackarna går ute 8 h per dag, mellan 10 - 18. Med munkorgar och jag ser till att (då jag inte har gräsfri hage) klippa ner gräset så det knappt kommer in något genom det lilla hålet i munkorgen. Iofs är hästarna nöjda med att gå och försöka noppa gräs, men utetiden är bedrövligt dålig, även om mina snällt accepterar så det SKÄR i mig. Hagen är heller inte (just för att kunna kontrollera gräset) så stor som jag skulle vilja ha den.
Vintern är bättre utetidsmässigt, då kan de få sina 12 h. Men vad är det för 12 h egentligen? De får pyttelite silage var fjärde h, som är slut på 10 minuter. Tuggtiden är fruktansvärt dålig, trots att jag 'spär ut' med halm för att öka den.
Nu har ju jag 'turen' att ha tålmodiga, accepterande individer som tycker livet är helt okej ändå. Men alla är INTE så, och då står man inte bara inför att göra våld på sina egna principer, utan att endera ta bort hästen eller låta den ha ett liv även HÄSTEN tycker är miserabelt. Alla hästar har helt enkelt inte 'temperament och läggning' för att 'klara' det livet.
Kompisen skojar om att jag blivit 'väldigt tysk' i min hästhållning. Hon förstår ju varför och kritiserar inte, men det ligger en hel del i det. Mycket box etc. Och kombinationen mycket box OCH hårt begränsad mat är extra tråkig. Även om jag just nu efter över ett års slit lyckats hitta en nivå där de kan få hyfsat mkt halm.
Men ändå finns oron där hela tiden. Puls- och värmekollen, nojan om de har liite puls - är det värmen eller fång? Oron för att de ska få av sig munkorgen, eller ännu värre rymma och kunna äta helt olämpliga saker. Att hela tiden behöva ändra utetider, dra ner utetiden ännu mer särskilt riskfyllda perioder osv. Jag bävar redan för frostgräset.
För att förklara för någon som inte förstår - så det är på ett sätt en EXTREM LÄTTNAD att den ena är 'dömd' till mycket, mycket lång boxvila för annan anledning. För man blir så 'skadad' att mitt i allt elände dyker på allvar tanken upp att 'ja, men FÅNGRISKEN är ju minimal iaf, vad skönt'.
Med andra åkommer så blir förhoppningsvis hästen FRISK tillslut, och man kan slappna av och andras ut. Det jävliga med fång är att man aldrig når det läget, för det kan 'slå till' igen ÄVEN om man gjort allt man kan. Och precis som du skriver - den dagen känner man sig hemsk. Och det finns nästan alltid något man kunde gett annorlunda. Oavsett om man kunnat det eller ej kommer man känna så, och undra om 'det där äpplet' eller att man 'för man hade influensa inte kunde motionera dem på 2 v' eller si eller så spelade in.
