Hej!
De senaste typ miljoner åren har jag haft konvalescenthäst. Min förra var skadad konstant- nya spännande skador varje gång, så det var inte en sån där "den har ont på ett ställe låt oss ta bort den" utan jag fick lära mig massor om olika typer av sjukdomar och skador. Då önskade jag mig en häst med samma skada, så det skulle bli lätt att ta bort den.
Sen skaffade jag nuvarande och hon har haft problem med höger framhov typ jämt, den växer tokfort, den ser ut som en colaburk i formen, hon har haft hovböld, ömmat och haft ett tippat hovben, och på det en hålvägg som vägrat läka. Efter 2 år med hålväggen sa jag att "nu är det sista chansen, sen får hon somna in, jag orkar inte mer", men så blir hon bättre och är så himla underbar så när hon blir sämre får hon bara en chans till, en ny hovslagare, en ny utredning av hoven, ändrade levnadsförhållanden osv osv. Nu har det gått ett år till och hon är faktiskt ridbar och den senaste hovslagaren i mängden anser att hålväggen är borta (jag tycker där är en liten bit kvar och kommer fortsätta behandla henne tills hela den biten också är borta). Hur jag ska göra med hovslagare i framtiden vette 17, just nu kostar hovslagaren lika mycket som stallhyran...
Hur jag orkar? Det gör jag inte, jag bryter ihop, vill sälja (=avliva, för vem 17 köper en häst med hovproblem och spatt), vill gömma mig i ett hörn och aldrig komma ut, men vad har man egentligen för val? Jag har 2, antingen biter jag ihop och gör mitt bästa tills hästen eller veterinären säger att det räcker, eller så avlivar jag på studs, vilket känns fel om jag inte verkligen har försökt.
/Lavinia, som haft så mycket konvalescens att hon knappt minns hur man rider. Ny spännande känsla...