Elina8

Trådstartare
Nu måste jag fråga, blir snart galen på dessa tränare.:confused:

Hur hårt tycker ni att man ska hålla hästen i munnen, alltså hur mycket "kontakt" ska man ha i tygeln?

När jag kortar tygeln, så sträcker jag tills det tar emot, alltså att tygeln är spänd men jag påverkar inte bettet något. Inte förrän jag väljer att ta i tygeln då förstås.

Men alla instruktörer och tränare jag ridit för säger (förutom en som inte sa mycket alls) att jag måste korta tygeln så att jag har kontakt. När jag håller som de tycker så tycker jag själv att jag drar min häst något fruktansvärt i munnen. Jag måste alltså hålla emot, för det är ett sånt tryck/motstånd. Ska det verkligen vara såhär?
Jag tycker inte att det verkar rimligt, har jag bara råkat ut för riktigt dåliga tränare (jag tror inte det, för jag vet att åtminstonde 2 av dem har varit otroligt duktiga, resten har jag inget mer än min personliga åsikt om)


När tycker ni man har KONTAKT? Hur hårt ska man behöva hålla egentligen?
 
Sv: Kontakt?

ultimat kontakt med hästens mun för mig är när jag har ett lätt sug framåt till munnen, utan att det drar. "tygelns vikt" har jag hört någon säga nångång, fast för mig känns det nog bra med lite lite mer än så. som sagt, jag vill ha känslan av ett "sug" framåt, men jag vill absolut inte behöva ta i eller dra.

kanske minst lika viktigt som hur mycket jag har i handen är känslan av vad jag har i handen. dvs., inte en kontakt som om tygeln skulle sitta fast i en vägg, utan snarare en gummibandskänsla...

men det är ju när saker och ting stämmer, och såklart hur långa stunder hästen orkar gå i en sådan form. med en häst som inte är så stark och jag får välja mellan att den drar sig undan bettets inverkan ("knäpper av" med väldigt lite eller ingen kontakt med tygeln alls) eller att den ligger på ltie framåt, väljer jag hellre det sistnämnda, då tar den åtminstone stöd på bettet.
 
Sv: Kontakt?

Jag vill ha en sådan kontakt med min häst´s mun att det känns som att ta i vispad grädde, en lätt men ändå stabil kontakt som gör att hon reagerar på minsta förändring från min hand.

Många tränare har tyvärr "korta tygeln" som ständigt kommando oavsett om ryttaren har korta tyglar redan.
Varför det är så har jag aldrig förstått riktigt men jag gissar att många tränare anser att hästen inte kan gå i form om tygeln glappar vilket stör hästen och istället för att säga till sina elever att de bör vara följsammare så säger de korta tygeln i hopp om att ryttaren då ska bli mera följsam medans följden oftast blir att det känns som om man sitter och drar i hästen.

Tygeln kan ju vara hängande och hästen kan ändå gå i en bra form men en tygel som glappar stör hästen i varje steg och gör att den vågar inte ta något stöd alls på bettet.

Fråga tränaren nästa gång vilket stöd de anser att du ska ha och varför du ska korta tygeln när du upplever att du har en bra kontakt.
 
Sv: Kontakt?

Absolut ska det inte glappa. Det har jag iofs haft lite problem med ibland så jag vet att jag måste sträcke ytter mer. Det tycker jag helt klart att de ska säga till om, men att man måste ha så hård kontakt tycker jag är konstigt. Hästen är ju känslig, och jag kan inte tänka mig att man gör saken bättre av att hålla så hårt.

Ska fråga tränaren nästa gång, men hon har tjatat varje gång att jag måste sträcka mer, så jag är ganska klar över vad hon har för åsikt i frågan.

Jag upplever att jag inte kan ta lätta tygeltag när jag sträcker så mycket som de ber mig, för att det redan är ett tryck i munnen, och då måste jag ta ännu mer för att det ska bli ett tygeltag. Jag brukar alltid prova det som en tränare säger, även om jag inte tror att det kommer funka, men just detta tycker jag inte att jag kan hitta någon anledning till och jag tycker definitivt inte att det blir bättre.
 
Sv: Kontakt?

Jag forstar att du kanner dig konfunderad, och det ar nog sunt!:) Kontakten mellan hand och mun via tygeln, kommer bakifran, och precis som FeatherCloud sa sa kanns det som ett sug i tygeln. Du erbjuder en mjuk och foljsam hand och hasten soker den, om allt stammer bakifran, fran bojningen i bakknana, genom ryggen och nacken. Jag red i manga ar med valdigt liten kontakt med hastens mun, just darfor att jag inte var redo for det i min kropp. Min hast gick i en bra arbetsform dar han jobbade losgjort bakifran, men det dar lilla extra som kravs for att hasten ska slappa till i nackmusklerna och vilja soka bettet kraver en hel del kansla hos ryttaren. Men sa, nar jag uppnatt en viss niva i min ridning sa godkande hasten min sits och min hand, och sokte den. Du vet nar det ar ratt. Da kanns det bara helt ratt. Att bara korta eller stracka tyglarna loser inget, mojligen far du en framtung hast. Skolningen maste komma bakifran.

Jag tycker att du gor ratt i att ifragasatta din tranare, eller i alla fall fraga hur hon menar och diskutera det med henne. Det ar viktigt att ha full forstaelse for det man gor och varfor.
 
Sv: Kontakt?

håller helt med dig!
glömde nog tillägga att det kan hända att jag kortar tyglarna och möts av en hård, dragig känsla, men det beror alltsomoftast på att jag själv brister i drivningen. en häst som arbetar igenom kroppen och tar i med bakkärran ger en mjukare känsla i mun/hand.

förr red jag nästan alltid med för lång tygel, för att det kändes "obekvämt" att korta upp den (som sagt, då fick jag ju för mycket i handen, tyckte jag), men det berodde helt enkelt på att jag var bekväm, red för mycket med handen och inte orkade driva hästen ordentligt. det man har i handen är vad man har (eller inte har) i bakkärran, eller hur man säger.
 
Sv: Kontakt?

Kan hålla med om det ni säger, den fjädrande känslan i handen och att det kommer bakifrån. Nu kan jag inte riktigt jämföra detta med min häst eftersom vi inte kommit så långt när det gäller formen. Men med andra hästar så kan jag hålla med om att det blir en fastare (inte hårdare, men på ett sätt tätare) kontakt och just de där suget när de jobbar på bra bakifrån. Men det tycker jag är stor skillnad från detta att ta tygeln. Att ta tygeln i munnen på hästen är ju inte samma som att hålla en stadig kontakt som hästen söker.

Sen att hästen förr eller senare ger efter för dragandet och försöker komma undan, det tycker jag blir lite bakvänt. Jag ser det mer som att man ska visa vägen och erbjuda bettet, när hästen är redo bakifrån. För enligt mig så kommer han ju ta bettet och sänka sig neråt/framåt när han jobbar rätt bakifrån. Innan dess så ska jag bara visa vägen och ge honom möjlighet. Känns fel att ta honom i munnen innan han hittat rätt balans bakifrån. Även om jag inte drar ner honom så kommer han ju att försöka komma undan trycket och tvingar jag honom framifrån så kommer det ju bara bli svårare för honom att hitta balansen bakifrån.

Eller?
 
Sv: Kontakt?

Jag håller med om det ni säger, men detta kommer ju inte förrän hästen jobbar på med bakdelen. För min häst som inte är så tränad och som behöver mycket jobb innan man kommer dit (i skritt går det ändå rätt ok, men i trav kan det ta en halvtimma innan han ens böjer sig och inte går emot, enormt mycket passtakt)

Visst att man har det stödet och fjädringen när hästen jobbar på rätt bakifrån, men allt annat innan dess känns meningslöst. Man kan inte samla upp något innan det finns något att samla upp.

Frågan är alltså hur ni gör innan hästen går i form, vägen till formen (som i vårat fall kan vara väldigt lång). Hur mycket ska man behöva hålla emot då, det känns som att det bara blir just dra, och inte stöd som det blir när man hittat formen. Eller har ni samma kontakt även innan hästen ger efter? Så fort han ger efter så kommer ju det fjädrande stödet och då krävs en stadig hand för att han inte ska tappa det (inte dra men följsamt stöd) Men innan han ger efter så drar han ju bara emot och känns just hård som FeatherCloud sa.

kanske var lite otydlig innan.
 
Sv: Kontakt?

*KL*

Fråga vad din tränare egentligen menar när h*n säger korta tygeln. Är det för att tygeln faktiskt är för lång eller för att ryttaren inte böjer i armbågen och istället får en stum hand/arm vilket gör att tygeln glappar?
Gör en stor skillnad när man som ryttare får den "rätta" instruktionen
 
Sv: Kontakt?

Min tränare säger och där håller jag med honom. Ska man ha kontakt med hästen mun ska det vara max 1 gram. Som du beskriver det låter det som flera kilo i handen.
 
Sv: Kontakt?

Ska fråga igen. Tror inte att jag har för raka armar iaf. När jag rider honom så får jag släppa lite på min egen sits (alltså inte sitta helt korrekt) för att kunna hjälpa honom. Detta har tränaren sagt och jag känner det själv med.
Jag vet om att jag ofta får glapp på yttertygeln, och då säger hon att jag ska korta för att tygeln glappar eller för att den är för lång. Men när jag har den som jag tycker är ett lätt stöd så säger hon att jag ska korta upp mer. Tror inte jag fått någon riktigt motivation mer än att jag ska komma åt honom mer. Men jag vet inte vad det är hon vill att jag ska komma åt :confused:
Ska fråga nästa träning.
 
Sv: Kontakt?

Ja precis. Att jag ska hålla emot när han drar kan jag gå med på. Men jag tycker inte att jag ska behöva sitta och hålla emot hela tiden.
 
Sv: Kontakt?

Om jag utgår från min tränare och hur hon säger så behöver hästarna olika stöd beroende på utbildningsståndpunkt och om man lär in nya saker. Däremot vill jag inte ha en häst som tar stöd i bettet som ett 5:e ben, då brister jag i min drivning eller att jag får påminna med skänkeln att "häng inte"

Jag har varit i en situation där min tränare sagt att "håll i hästen" där jag har tyckt att jag håller skithårt. När jag faktiskt tar och håller lite till så fungerar allt mkt bättre. Det handlar inte om att hålla med flera kilo i händerna utan det har handlat om att ge hästen det stöd den behövde för att hitta ramarna och komma till arbete
 
Sv: Kontakt?

Det jag strävar efter är ett mjukt och lätt stöd, att hästen bär sig själv men man ändå känner att något är där, det är inte bara tomt och lätt. Däremot så har det allt som oftast att göra med styrka etc, hästen kan bli starkare och stummare i munnen när den inte riktigt orkar och då gäller det, enligt min åsikt, att orka "härda" ut genom det, hålla kvar och driva på för att få den att lätta av. Oftast när det känns som om man har massor i handen har man glömt bort att driva tillräckligt. Ett tips som hjälpte mig jättemycket var att tänka att jag ska fjädra i armbågarna, lixom mjukna där, då blev det enklare att ha korrekt arm och hand-ställning utan att släppa efter.
 
Sv: Kontakt?

Hej! Om det är många instruktörer som säger att du ska korta tyglarna (och ett par av dem som du dessutom säger är bra)ska du försöka göra det i den stunden de säger det (för det är troligt just då det glappar). Det betyder inte att de menar att du ska sitta och hålla emot hela tiden och trycka ihop (den sortens tränare finns - men jag upplever att de blir allt mer sällsynta, eller också är det jag som hamnat i bättre sällskap).

Jag tycker att principen att tänka bort tyglarna och känna det som man håller direkt i bettet är bra (då kan man också föreställa sig eftergifterna på ett bättre sätt så de blir lättare att tajma in).

Men förutsättningen för allt är ju att hästen bjuder framåt (äkta, inte rusning eller gå emot)! Om det blir för mycket trixande med tyglarna tappar man energi.
 
Sv: Kontakt?

Tack för svaret allihop.

Kanske ska tillägga, min häst lägger sig inte på tygeln (och det är jag väldigt glad för, och jag är rädd att han ska bli hård i munnen om jag är för hård, han lyssnar väldigt bra!)

Ponnytant: Denna tränaren jag har nu tycker jag är "värst", de tränare jag haft innan (då har jag iofs inte ridit privat utan i grupp) har sagt det vid några tillfällen men vid andra tillfällen sagt att handen är bra. Så då kan jag tänka mig att jag glappade vid de tillfällen de sa det. Men med denna så är det ett evigt tjatande. Jag har kortat tygeln någon när hon sagt det och kollar så att det inte glappar, glappar det inte så håller jag kvar med mjukt stöd. Då kommer en kommentar igen bara nån minut efter, fast jag inte gett efter något. Enda gången hon inte kommenterar det är när jag kortar och håller emot konstant. Detta gör jag inga längre stunder, just för att jag tycker det känns fel.

Breccia_: absolut, så är det. Han kan gå emot som sjutton när han tycker det är jobbigt (har mycket underhals som gör det svårt för honom och han är stel) och då är det ju bara att hålla emot och inte låta honom dra tygeln ur handen på mig. Efter ett tag så ger han efter (driver på bakifrån och samlar med sitsen under tiden) och då får han massa beröm. Detta ifrågasätter jag inte för det funkar, och så gör jag själv med. Men då är det ju inte riktigt jag som drar, utan jag håller ju bara kvar. När hon ber mig korta tygeln så är det ju inte för att han drar iväg med huvudet, han har bara inte gett efter än. Och jag tycker det är en viss skillnad mellan att gå emot och inte vara eftergiven. Sålänge han inte går emot så är han ju "på väg" så att säga, och då vill jag inte dra i honom när han ännu inte orkar gå med huvudet i så lågt. Och då får han ju ett tryck i munnen.



Frågan bör kanske istället vara, ska man verkligen ha ett tryck i munnen hela tiden? Alltså så att bettet ständigt inverkar i hästens mun.
 
Sv: Kontakt?

I min mening kommer bettet alltid inverka i o m att i slutet av tyglarna finns det ett par händer, om än det är fjäderlätt och mjukt så är det konstant inverkan, men jag förstår hur du menar.
Att det är ett tryck i munnen kanske man får låta vara en period - blir det inte bättre alls får man kanske kolla upp det, men annars tror jag verkligen i de flesta fall att det handlar om styrka, rakriktning och att se till att driva.
Det är ju oftast så att de går emot för att de tycker det är svårt, jobbigt etc men man måste börja någonstans och personligen tror jag inte på t.ex. det som en del förespråkar som fem minuters ridning för då har man fått något slags genombrott i att hästen snurrade åt vänster eller så, du måste ju tänja på gränserna för att kunna gå vidare, en styrketränare lyfter ju inte en vikt om dagen t.ex.
Mycket av styrkan man känner i bettet kommer ju också från hals och nacke, de kan ju "spänna" till och gå emot på det viset som gör att det känns som om det inte ska gå att korta tygeln mer utan att ens armar ska gå av.
Går hästen inte emot utan enbart inte är eftergiven så säger jag helt enkelt - korta tygeln och driv, går den emot ska man kolla igenom munnen, utrustning etc.
Och över lag tycker jag att, iaf de hästar jag ridit, uppskattar ett jämnt stöd från handen, de blir tryggare och går bättre.
 
Sv: Kontakt?

Hade en liten misstanke åt det hållet - det var därför jag la till det om bjudning. "konstant/stum kortning" vill vi ju inte ha! Dum tränare :-)
 
Sv: Kontakt?

Åh, det är så svårt att förklara känslor i ord.

Jag har aldrig sagt annat än att man ska ha en stabil kontakt, men "kontakten" ska enligt mig inte dra hästen i mungiporna och gå den att gå och gapa. Då håller man hästen på tok för hårt!

Menar ni på allvar att ni håller hästen så hårt i munnen alltid?

En av de bästa tränarna jag haft försökta alltid lära oss att rida med så lätta och mjuka hjälper som möjligt. Om man jämför detta med skänklarna då, tänk er att jag skulle sitta och krama om hästen och trycka in hälen i sidan på honom hela tiden. Det är så hårt hon vill att jag ska hålla i tygeln.

Visst, bettet inverkar enbart genom att finnas där, och så fort man tar tyglarna så är det ju inverkan, men det är skillnad på att bettet ligger i munnen, med sträckta tyglar till handen som är så föjsam det går. Och en hand som drar i munnen med ett jämt och HÅRT tryck hela tiden. Jag vet ju hur bettet inverkar och jag vet hur liten hjälp det krävs för att han ske reagera så jag förstår verkligen inte vad jag får ut av detta dragande mer än en häst som inte gillar bettet nåt vidare.

Han har inga problem med munnen (iofs kan jag inte säga det säkert, ska kolla det i höst igen, det var inga problem i höstas när han kollades), men det har aldrig varit några problem med honom när jag rider med enligt mig normal kontakt. Och då menar jag inte ständigt fjäderlätt och på gränsen till glapp, men inte mycket hårdare än så.
 
Sv: Kontakt?

Känner precis som du. Jag har hellre för lös kontakt än tvärtom, hatar känslan av att dra hästen i munnen.

Min ridlärare säger att man ska ha 10 kilo i varje hand, lite svårt att bedöma hur mycket kontakt det då krävs men...
Sen tycker jag att det krävs lite olika mycket kontakt på olika hästar, det finns ju generella "regler" visserligen, men säg att man har en häst som springer mot bettet när man har för mycket kontakt, då gäller ju knappast den generella regeln. Brukar rida en häst som går bäst när man inte har mycket kontakt alls, mjuka rörliga händer gillar han, och då snackar vi om kanske ett halvt kilo häst i varje hand...
 

Liknande trådar

Ridning Jag är fortfarande relativt ny till det här med att få hästen att arbeta i form men känner att jag börjar få greppet om det. Jag rider...
Svar
1
· Visningar
926
Senast: tuaphua
·
Hästvård Vi tog hjälp av en equiterapeut för några månader sen då vi haft lite problem med vår ponny. Denne ville först se hur ponnyn rörde sig...
Svar
11
· Visningar
1 141
Senast: Anna-Bella
·
Hästhantering Hej, jag har en unghäst som nyligen blivit inriden och det har verkligen gått jättebra, vi har haft hjälp av en underbar tjej som...
Svar
13
· Visningar
2 094
Senast: MiniLi
·
Utrustning Hej! Tänkte kolla, då jag gärna vill ha varierade åsikter kring mitt lilla dilemma jag har.. Min häst, hon är en väldigt egensinnig...
Svar
7
· Visningar
937

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp