Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?
Ur TR
3. Dressyrens grundprinciper
Mom 240
Dressyrens mål är att göra hästen lydig, användbar och angenäm att rida, så att
alla rörelser kan utföras med små och omärkliga hjälper utan synbar ansträngning
för ryttaren. Hästen skall ge intryck av att den av sig själv utför rörelserna. Genom
systematisk stegring av gymnastiskt arbete skall muskulaturen och ledgångarna
ges sådan styrka och elasticitet att hästen under ryttaren kan röra sig med bibehållen balans. Detta visar sig i fria och spänstiga gångarter, i likformighet, lätthet och
ledighet vid rörelsernas utförande. Hästen skall snabbt, mjukt och villigt följa ryttarens, så vitt möjligt, omärkliga hjälper. Hästens bakben skall i alla gångarter röra
sig energiskt. Vid minsta anfordran av ryttaren skall bakbenens framåtdrivande eller
uppbärande kraft ökas.
Hästen skall vara på tygeln. Såväl på stället som under rörelse skall den, med väl
inrättad bakdel, så att bakbenen följer frambenens spår och med eftergift, ständigt
bjuda framåt. Ryttarens hand skall behålla en jämn, lätt och mjuk förbindelse med
hästens mun. Med stadigt huvud och fritt buren hals, där nacken som regel är högsta
punkt, samt med nosen i eller något framför lodlinjen, skall hästen stödja lika på
båda tyglarna. Med sluten mun och med tungan under bettet, skall den lugnt tugga
på detta.
Mom 241
Samling.
Syftet med hästens samling är:
a) att ytterligare utveckla och öka hästens balans
b) att utveckla och öka hästens förmåga att engagera och sänka sin bakdel, för
att därigenom avlasta framdelen och göra den “lättare” och mer rörlig
c) att genom ökad styrka och utvecklad bärighet göra hästen mer angenäm att rida.
Metoder att nå detta mål är bl. a övergångar mellan gångarter, tempoväxlingar, halvhalter samt skolorna öppna, sluta och förvänd sluta. Samling uppnås och utvecklas
genom att bakbenen med mjukt böjda leder engageras framåt under hästens kropp,
varvid förflyttning av tyngdpunkten sker framifrån och bakåt. Detta åstadkoms
genom att ryttaren under korta men ofta upprepade moment aktiverar sina framåtdrivande hjälper så att hästen drivs framåt mot en mer eller mindre stilla hand.
Handen fångar upp en del av rörelsen framåt så att eftergift i bakben, rygg, hals och
nacke uppnås, vilket efter hästens utbildningsståndpunkt och byggnad ger avvägd
resning av hals och huvud. Med andra ord ”stäms hästen av” mellan ryttarens fram-27
åtdrivande och förhållande hjälper, så att en del av rörelsen framåt “släpps igenom”
så mycket att hästen förmås röra sig i det tempo som ger dess gång avsedd takt och
balans.
Samling erhålls ej genom förkortande av tempo med enbart förhållande hand, utan i
stället genom ökad aktivitet med säte och skänklar mot en mjukt uppsamlande och
avstämmande hand, med syfte att engagera bakbenen djupare under hästens kropp.
Samling får inte förväxlas med enbart långsamt tempo. Samlingsgrad i olika klasser: När hästen rör sig med bibehållen rytm, med lätthet och utan att förlora någon
balans i de moment programmet föreskriver, är samlingsgraden för klassen tillräcklig. Samling skall inte i första hand relateras till tempo.
