Hej!
Jag har på senare tid börjat ifrågasätta hur nödvändigt det egentligen är att rida sin häst på korta tyglar, eller över huvudtaget "ha kontakt" med munnen. Även innebörden av att"rida aktivt" har börjat förbrylla mig, att driva hästen in i handen som det ibland kallas.
Själv har jag hittat tjusningen med att inte korta upp tyglarna efter att jag skrittat fram, rida så lite som möjligt, utan understödjande drivning eller aktivering av bettet. Jag tar i hästen EN gång för att be den söka sig neråt, sedan släpper jag. Vill jag ha en hög form för jag försiktigt upp huvudet EN gång, sedan släpper jag. Det samma gäller med tempot. Med andra ord "placerar" jag hästen där jag vill att den ska gå, sedan låter jag den vara.
Detta uppfattas ofta som oerhört störande för många.
Jag läste exempelvis ett "Expertsvar" från Hippson där det stod följande gällande en ryttare vars häst ogillade kontakten med tygeln; "Jag brukar nästan rida lite över tygeln, hålla kvar kontakten och driva med skänkeln. Efter en stund tycker hästen att det bli jobbigt och väljer ofta själv att ta en ärlig kontakt lite längre ner. Du får aldrig rida runt utan stöd"
Många som inte sett mig rida hävdar även upprört att jag "överger min häst" och att jag "inte finns där för honom" i ridningen när jag rider så "lite".
Vad tycker ni om detta? Precis alla åsikter är supervälkomna! xD