Konfirmationspresent?

[Milene]

Förlåt @Milene, men jag måste!

 

[Entourage]

Skulle du inte kunna köpa en stor godisburk från tex hemmakväll? Förutsatt att de äter godis vill säga. Det hade jag uppskattat i den åldern Brukar ju finnas färdiggjorda i lite olika prisklasser.

 

[LillaGubben]

Historiskt brukade väl den traditionella presenten vara en egen bibel?

Personligen tycker jag en konfirmation känns fel att ge present/pengar på. Just för att många väljer att konfirmera sig av skälet att man ska få presenter. (Överhört stalltjejernas diskussion där de klart och tydligt hade presenten som enda orsak.)
Sen finns det ju såklart de ungdomar som har andra skäl.

Om föräldrar och mor/ far-föräldrar ville ge något som en minnesgåva så kan jag tycka att det är okej men det ska ju vara just en minnesgåva och inte pengar eller en random önskad pryl man önskar sig till födelsedagen eller jul.

 

[Squie]

Flytta-hemifrån-grejer. Sjukt tråkigt att få i den åldern m guld o ha den dagen det bär av.

 

[Milene]

Det blev en peng till slut. Blev bra, upplevde att grabbarna blev minst lika glada för det som för alla fina bestickset och dricksglas de fick av släkten…..
Varsitt personligt bibelord följde också med kortet som jag skrev.

 

[Masqueradee]

Historiskt brukade väl den traditionella presenten vara en egen bibel?

Det fick vi från församlingen, inte från familjen

 

[Lingon]

Jag skulle nog inte ta med present vid dop heller om jag itne var närstående, och vid student är det väl föräldrarna som ger om någon? Jag har också svårt att förstå presenttraditionen runt just konfirmation. De flesta ongar gör det ju mest för just presenterna eller eventuella resor och läger nuförtiden ändå. Känns mer som en muta än någonting annat.

Vore det en "riktig" andlig resa för ungdomen kan jag mer förstå en religiöst kopplad gåva.

Jag tänker att man absolut tar med present till alla firanden man är bjuden på. Sen avgör ju hur nära man står den som firas och ens ekonomi hur mycket pengar man lägger på det.

 

[sjoberga]

Historiskt brukade väl den traditionella presenten vara en egen bibel?

Personligen tycker jag en konfirmation känns fel att ge present/pengar på. Just för att många väljer att konfirmera sig av skälet att man ska få presenter. (Överhört stalltjejernas diskussion där de klart och tydligt hade presenten som enda orsak.)
Sen finns det ju såklart de ungdomar som har andra skäl.

Om föräldrar och mor/ far-föräldrar ville ge något som en minnesgåva så kan jag tycka att det är okej men det ska ju vara just en minnesgåva och inte pengar eller en random önskad pryl man önskar sig till födelsedagen eller jul.

Jag tror ändå man ska ta en sån överhörd diskussion med en nypa salt. Det kanske är coolt att säga att man gör det för presenternas skull, men jag tror inte att det är särskilt många som har det som enda skäl. För många skulle det nog vara ganska tufft att stå där och ljuga prästen rakt upp i ansiktet, i det som är hens yrkes- och livsval.

(Även om jag annars håller med om att ge presenter i syfte att någon ska ge bekännelse om en tro är en extremt egoistisk handling som känns helt fel.)

Får man bjuda över eventuella existerande bud om man helst ser att ungdomen i ens närhet inte konfirmerar sig? (Alltså lika egoistiskt och märkligt tänker jag.)

 

[Sel]

Jag tänker att man absolut tar med present till alla firanden man är bjuden på. Sen avgör ju hur nära man står den som firas och ens ekonomi hur mycket pengar man lägger på det.

Då tänker vi olika. I min familj och mitt umgänge har presenter aldrig varit särskilt viktiga. Det är ungarna som brukar få när de fyller år och till jul.

Jag vet faktiskt inte om brorsdottern fick något eller vad hon i så fall fick när hon konfirmerade sig, hon ville mest bara åka på resan ändå.

 

[Sel]

Jag tror ändå man ska ta en sån överhörd diskussion med en nypa salt. Det kanske är coolt att säga att man gör det för presenternas skull, men jag tror inte att det är särskilt många som har det som enda skäl. För många skulle det nog vara ganska tufft att stå där och ljuga prästen rakt upp i ansiktet, i det som är hens yrkes- och livsval.

(Även om jag annars håller med om att ge presenter i syfte att någon ska ge bekännelse om en tro är en extremt egoistisk handling som känns helt fel.)

Får man bjuda över eventuella existerande bud om man helst ser att ungdomen i ens närhet inte konfirmerar sig? (Alltså lika egoistiskt och märkligt tänker jag.)

Jag tror att presenter, grupptryck och resor/läger är väldigt stora incitament till att konfirmera sig. Utan dem skulle nog kurserna vara ganska tomma.

 

[sjoberga]

Jag tror att presenter, grupptryck och resor/läger är väldigt stora incitament till att konfirmera sig. Utan dem skulle nog kurserna vara ganska tomma.

Stora incitament och enda skäl är inte alls samma sak tänker jag. (Men jag tycker också incitament åt endera hållet är helt bananas i en sån här fråga om ett individuellt ställningstagande i livsåskådning.)

Däremot är resor/läger ett ganska naturligt sätt att göra den typen av utbildningar på. Att lära sig något om något betyder inte att man sedan också konfirmerar sin tro på det man lärt sig något om. Det man skulle hoppas är att varenda ungdom skulle mötas av en neutral förväntan om ställningstagandet efteråt och en respekt för det de kommer fram till. Men så funkar det tyvärr sällan säger min begränsade erfarenhet.

 

[Sel]

Stora incitament och enda skäl är inte alls samma sak tänker jag. (Men jag tycker också incitament åt endera hållet är helt bananas i en sån här fråga om ett individuellt ställningstagande i livsåskådning.)

Däremot är resor/läger ett ganska naturligt sätt att göra den typen av utbildningar på. Att lära sig något om något betyder inte att man sedan också konfirmerar sin tro på det man lärt sig något om.

Resan i slutet är ju en belöning snarare än en del av kursen/utbildningen. Jag hävdar fortfarande att utan mutor skulle väldigt få tonåringar villigt gå extraskola i bibelstudier på kvällarna oavsett om de tyckte ämnet var intressant eller inte.

Inte såg mina klasskamrater superlyckliga ut när jag cyklade till stallet och de travade mot kyrkan på onsdagarna, men någon hade blivit lovad en moppe och någon annan ett tv-spel (ett nintendo alltså, inte bara spelet. Gamla goda 8-bits. ) till exempel.

 

[Stefffie]

Jag tycker konfirmation faller in i den Svenska andan av "det ar sa man gor", utan att riktigt fundera sa mycket pa varfor eller betydelsen. Allsa nar man ar 14 (?) sa blir man konfirmerad, och det ar lite av en livsmilsstolpe, snarare an en religos konfession.

Likval som lucia, midsommar och andra ganska svenska traditioner, dar jag upplever att det ar ett mycket storre fokus pa hur man "firar korrekt", an varfor man firar, eller vad de olika momenten har for historia.
Inget jag personligen har ett problem med - det ar sa jag lever mitt liv ocksa

Nar jag var 14 pa tidigt 00-tal sa blev jag anmald till konfirmation utan att ens bli tillfragad, det var otankbart att inte konfirmeras - och da ar vi en familj som nog inte varit i kyrkan sedan mitt dop 14 ar tidigare!

 

[sjoberga]

Jag tycker konfirmation faller in i den Svenska andan av "det ar sa man gor", utan att riktigt fundera sa mycket pa varfor eller betydelsen. Allsa nar man ar 14 (?) sa blir man konfirmerad, och det ar lite av en livsmilsstolpe, snarare an en religos konfession.

Likval som lucia, midsommar och andra ganska svenska traditioner, dar jag upplever att det ar ett mycket storre fokus pa hur man "firar korrekt", an varfor man firar, eller vad de olika momenten har for historia.
Inget jag personligen har ett problem med - det ar sa jag lever mitt liv ocksa

Nar jag var 14 pa tidigt 00-tal sa blev jag anmald till konfirmation utan att ens bli tillfragad, det var otankbart att inte konfirmeras - och da ar vi en familj som nog inte varit i kyrkan sedan mitt dop 14 ar tidigare!

Jag förstår vad du menar, men det är sådär 20 procent som väljer att konfirmera sig numer, så det är en ganska försvunnen "livsmilsstolpe".

Nu är ju just konfirmationsritualen typ världens tydligaste religiösa konfession där man personligen inför någon som valt kyrkan som sitt livsval och yrkesval bedyrar sin konfession i den lokal som gruppen betraktar som helig - så jag har lite svårt att förstå att man kan se det som något annat eller som något slentrianmässigt.

 

[Stefffie]

Jag förstår vad du menar, men det är sådär 20 procent som väljer att konfirmera sig numer, så det är en ganska försvunnen "livsmilsstolpe".

Nu är ju just konfirmationsritualen typ världens tydligaste religiösa konfession där man personligen inför någon som valt kyrkan som sitt livsval och yrkesval bedyrar sin konfession i den lokal som gruppen betraktar som helig - så jag har lite svårt att förstå att man kan se det som något annat eller som något slentrianmässigt.

Ja logiskt ar det inte vettigt, och jag undrar om konfirmations % gatt ner drastiskt de senaste 20 aren och hur stor del som var kulturellt i den miljon dar jag befann mig - for i skansk smastad verkade det inte var nagon storre betankelse for deltagarna, utan det var mer en ritual man genomgick for att "det ar sa man gor"

 

[LillaGubben]

Det fick vi från församlingen, inte från familjen

Du är för ung för den del av historien jag tänkte på!