Sv: Kollektivstall - Regler
Jag står inte längre i kollektivstall (tyvärr - jag trivdes bra
), men jag svarar ändå.
*Vad har ni för regler i era stall?
Som de flesta andra; Grundläggande saker som tider för in- och utsläpp, fodringar osv, samt att man håller rent och snyggt omkring sig, som att sopa och plocka undan efter sig. Sedan finns det outtalade regler som att man kollar varandras hästar, kanske borstar av en lerig häst som ska ha täcke nästa morgon, rättar till ett täcke som hamnat snett och liknande, samt hjälper varandra med mockning o sådant om man skulle få förhinder.
*Hur gör ni om någon inte följer reglerna?
Vi kallar till stallmöte och diskuterar saken med personen i fråga.
*Hur får ni det att fungera på ett bra sätt?
Först och främst har vi en någorlunda likadan syn på hästhållning och man lägger sig inte i vad någon annan gör med sin häst, sålänge det inte är skadligt såklart! Vi talar med varandra och ser till så att alla får sin vilja fram så långt som möjligt.
*Vad är det som INTE fungerar?
Ibland blir det ju tyvärr schismer mellan hästägarna, men de kan förhoppningsvis lösa den konflikten själva, utan inblandning från övriga. Vi hade tyvärr en hästägare som inte tog något ansvar - hon glömde insläpp (som tur var kom en annan hästägare vid 22-tiden, som glömt någonting i stallet och som kunde ta in hästarna), kom aldrig på stallmöten, betalade inte tillbaka för hö som hon lånat, med mycket mera, så då tog vi andra hästägare ett gemensamt beslut att be henne flytta.
En annan sak som är lite synd är att det är svårt att få någonting gjort - det finns inte tillräckligt med pengar, det är svårt att passa ihop tider till sk "fixardagar" och att mycket helt enkelt skjuts på framtiden. Nu står jag inackorderad och stallägarens sambo älskar att fixa med stallet; sätter upp hyllor, fixar staket och bygger och snickrar så vi får ibland be honom att gå iväg - det finns helt enkelt inget mer att snickra på
! Men jag saknar friheten och gemenskapen i kollektivstallet, alla hade sina grejer och ingen behövde lägga sig i det man gjorde, eller hur man gjorde det, men samtidigt så var man som en liten familj, vi var i varierande åldrar - allt från 60 till 16 år och man hade alltid någon att prata och diskutera med.