OutOfService
Trådstartare
Jag har ett dilemma på jobbet som börjar bli väldigt påfrestande för mitt mående.
Har två kollegor som jag inte kommer överens med, vi har väl aldrig direkt kommit överens men har väl ändå kunnat bete oss som vuxna människor man kan ju faktiskt inte komma överens med alla, men på jobbet måste man ändå kunde samarbeta och prata. i mitt jobb så jobbar man självständigt men är ändå väldigt beroende av sina kollegor, både när det gäller samarbete, råd och kunna prata om saker när det är jobbigt.
Men i sommar har det urartat fullständigt, speciellt med den ena. Den här personen som vi kan kalla A är betydligt mycket äldre än mig och har således också jobbigt i yrket i ungefär lika många år som jag är gammal om inte mer. A är av sorten som inte gillar förändringar och nytänkande, speciellt inte om det kommer från någon ung och "ny" som har egna åsikter och tankar om saker och ting. Jag har jobbat i yrket i 8 år i olika områden, så jag anser mig inte direkt ny och oerfaren, men visst i jämförelse med någon som jobbat i 30-40 år så är jag ju det.
Jag anser mig själv vara väldigt bra på mitt jobb, det är en av få saker som jag faktiskt helt ärligt kan säga till mig själv och andra att jag är bra på.
För ett tag sen så uppstod det en situation med person nr 2 som vi kan kalla B, B kom ihop sig med en av kunderna riktigt ordentligt, så illa att kunden gjorde en anmälan emot B för att denne kände sig kränkt. Jag var den som kom till kunden efter att detta hade hänt och innan vi visste något, men kunden talade om detta för mig och jag lovade att prata med chefen och ta tag i detta så kunden kunde få göra sin anmälan.
Var tillbaks dagen efter ihop med en annan kollega och tog emot anmälan och lämnade in kundens skriftliga version av det som hänt. Kunden hade redan innan detta VÄLDIGT lite förtroende för någon av oss och denna incident gjorde det ju inte bättre. Så jag har lagt lite extra energi på denna kunden sen dess och uppmuntrat kunden att inte ge upp, då kunden helst ville ge upp livet helt då hen vart så deprimerad och nere av denna incident. Kunden och jag har fått en väldigt bra kontakt och jag känner att hen verkligen fått förtroende för mig och har blivit mer positiv till väldigt mycket, hen vänder sig till mig om det är något och har velat ha med mig på möten med olika personer som hens stöd och röst.
Detta har gjort att kollega A har fullständigt urartat i sin avsky mot mig, då A var en av personerna som kunden inte hade förtroende för och har nekat A att vara med på möten. A påstår att det är jag som tutat i kunden detta och vägrar se det på något annat vis. A har blivit väldigt anti mig, VÄGRAR diskutera med mig, snäser åt mig och däremellan fullständigt ignorerar mig(pratar jag så tittar A rätt igenom mig och låtsas knappt om att hen hör vad jag säger). Jag är annars, eller var iallafall innan jag gick in i väggen en stark person som kunde låta saker och ting rinna av mig, men jag känner att jag fixar inte detta nu, jag är på väg att knäckas pga detta.
Jag har verkligen försökt att bete mig som vuxna människor, hälsat, pratat om sånt vi måste prata om osv.. men jag blir bara ignorerad. Det har gått till en så barnslig nivå att A slår igen dörrar till rum hen går ut från trots att jag sitter därinne.
Har varit så himla nöjd med min insats på jobbet det senaste, speciellt pga denna kunden som fått ett sånt fint förtroende för mig och allt som hänt runtikring kunden. Även mina andra kollegor och chefen är jätte glada över att jag lyckats med saker som folk försökt få kunden till i flera år utan att lyckas. Vi glädjs åt det tillsammans, för det gynnar hela arbetsgruppen att det går så bra med den här kunden. Men A vägrar, för hen är bara grinig att det inte är hen som lyckats. För min del så tycker inte jag att A ska ta det personligt, för man kan inte ha kemi med alla kunder. A lyckas säkerligen bättre än mig med andra kunder som jag inte kommer överens med, that´s life.
Men A gör ALLT för att knäcka mig och jag hade bestämt mig för att jag inte ska låta hen vinna, vilket hen gör om jag slutar.. men nu vet jag inte längre om det är värt det?
Chefen är mycket väl medveten om problemet och är uppdaterad om allt som hänt och har även hört/sett med egna ögon hur jag blir behandlad. Jag har en kollega som redan slutat mycket pga av A och jag och en kollega till funderar på att sluta.. Alla 3 med anledning av A. Chefen vill absolut inte att vi ska sluta, för hen vet att bli av med 3 stycken i 30 års åldern som är omtyckta och öppna för förändringar och jobbar för kunderna skulle inte vara någon vinst. Ha kvar oss 3 eller 1 person som inom ett par år är pensionär och inte är lika omtyckt och öppen för förändringar, valet är ju inte så svårt i teorin.
Men praktiskt är det ju inte lika lätt att bara avskeda någon. Chefen säger dock att hen jobbar på det och försöker hitta någon lösning.
Sen håller många kollegor med mig bakom stängda dörrar och i det tysta, men det är ingen annan som vågar stå upp mot varken A eller B när det väl gäller.. dom är alldeles för fega/konflikträdda. Det är inte många som vill ha kvar varken A eller B på jobbet, men jag är den enda som för "kriget" emot dom öppet och då blir jag svarta fåret.
Usch, bara massa svammel känns det som :/ Men jag är så himla kluven, jag älskar mitt jobb och trivs så himla bra med våra kunder, samtidigt som jag vet att det inte är värt att knäcka mig själv igen bara för att A inte ska få vinna.
Har två kollegor som jag inte kommer överens med, vi har väl aldrig direkt kommit överens men har väl ändå kunnat bete oss som vuxna människor man kan ju faktiskt inte komma överens med alla, men på jobbet måste man ändå kunde samarbeta och prata. i mitt jobb så jobbar man självständigt men är ändå väldigt beroende av sina kollegor, både när det gäller samarbete, råd och kunna prata om saker när det är jobbigt.
Men i sommar har det urartat fullständigt, speciellt med den ena. Den här personen som vi kan kalla A är betydligt mycket äldre än mig och har således också jobbigt i yrket i ungefär lika många år som jag är gammal om inte mer. A är av sorten som inte gillar förändringar och nytänkande, speciellt inte om det kommer från någon ung och "ny" som har egna åsikter och tankar om saker och ting. Jag har jobbat i yrket i 8 år i olika områden, så jag anser mig inte direkt ny och oerfaren, men visst i jämförelse med någon som jobbat i 30-40 år så är jag ju det.
Jag anser mig själv vara väldigt bra på mitt jobb, det är en av få saker som jag faktiskt helt ärligt kan säga till mig själv och andra att jag är bra på.
För ett tag sen så uppstod det en situation med person nr 2 som vi kan kalla B, B kom ihop sig med en av kunderna riktigt ordentligt, så illa att kunden gjorde en anmälan emot B för att denne kände sig kränkt. Jag var den som kom till kunden efter att detta hade hänt och innan vi visste något, men kunden talade om detta för mig och jag lovade att prata med chefen och ta tag i detta så kunden kunde få göra sin anmälan.
Var tillbaks dagen efter ihop med en annan kollega och tog emot anmälan och lämnade in kundens skriftliga version av det som hänt. Kunden hade redan innan detta VÄLDIGT lite förtroende för någon av oss och denna incident gjorde det ju inte bättre. Så jag har lagt lite extra energi på denna kunden sen dess och uppmuntrat kunden att inte ge upp, då kunden helst ville ge upp livet helt då hen vart så deprimerad och nere av denna incident. Kunden och jag har fått en väldigt bra kontakt och jag känner att hen verkligen fått förtroende för mig och har blivit mer positiv till väldigt mycket, hen vänder sig till mig om det är något och har velat ha med mig på möten med olika personer som hens stöd och röst.
Detta har gjort att kollega A har fullständigt urartat i sin avsky mot mig, då A var en av personerna som kunden inte hade förtroende för och har nekat A att vara med på möten. A påstår att det är jag som tutat i kunden detta och vägrar se det på något annat vis. A har blivit väldigt anti mig, VÄGRAR diskutera med mig, snäser åt mig och däremellan fullständigt ignorerar mig(pratar jag så tittar A rätt igenom mig och låtsas knappt om att hen hör vad jag säger). Jag är annars, eller var iallafall innan jag gick in i väggen en stark person som kunde låta saker och ting rinna av mig, men jag känner att jag fixar inte detta nu, jag är på väg att knäckas pga detta.
Jag har verkligen försökt att bete mig som vuxna människor, hälsat, pratat om sånt vi måste prata om osv.. men jag blir bara ignorerad. Det har gått till en så barnslig nivå att A slår igen dörrar till rum hen går ut från trots att jag sitter därinne.
Har varit så himla nöjd med min insats på jobbet det senaste, speciellt pga denna kunden som fått ett sånt fint förtroende för mig och allt som hänt runtikring kunden. Även mina andra kollegor och chefen är jätte glada över att jag lyckats med saker som folk försökt få kunden till i flera år utan att lyckas. Vi glädjs åt det tillsammans, för det gynnar hela arbetsgruppen att det går så bra med den här kunden. Men A vägrar, för hen är bara grinig att det inte är hen som lyckats. För min del så tycker inte jag att A ska ta det personligt, för man kan inte ha kemi med alla kunder. A lyckas säkerligen bättre än mig med andra kunder som jag inte kommer överens med, that´s life.
Men A gör ALLT för att knäcka mig och jag hade bestämt mig för att jag inte ska låta hen vinna, vilket hen gör om jag slutar.. men nu vet jag inte längre om det är värt det?
Chefen är mycket väl medveten om problemet och är uppdaterad om allt som hänt och har även hört/sett med egna ögon hur jag blir behandlad. Jag har en kollega som redan slutat mycket pga av A och jag och en kollega till funderar på att sluta.. Alla 3 med anledning av A. Chefen vill absolut inte att vi ska sluta, för hen vet att bli av med 3 stycken i 30 års åldern som är omtyckta och öppna för förändringar och jobbar för kunderna skulle inte vara någon vinst. Ha kvar oss 3 eller 1 person som inom ett par år är pensionär och inte är lika omtyckt och öppen för förändringar, valet är ju inte så svårt i teorin.
Men praktiskt är det ju inte lika lätt att bara avskeda någon. Chefen säger dock att hen jobbar på det och försöker hitta någon lösning.
Sen håller många kollegor med mig bakom stängda dörrar och i det tysta, men det är ingen annan som vågar stå upp mot varken A eller B när det väl gäller.. dom är alldeles för fega/konflikträdda. Det är inte många som vill ha kvar varken A eller B på jobbet, men jag är den enda som för "kriget" emot dom öppet och då blir jag svarta fåret.
Usch, bara massa svammel känns det som :/ Men jag är så himla kluven, jag älskar mitt jobb och trivs så himla bra med våra kunder, samtidigt som jag vet att det inte är värt att knäcka mig själv igen bara för att A inte ska få vinna.
