Mamma födde upp undulater tidigare och vi hade ca 100 vuxna fåglar, samt att jag har haft 5 egna, tama undulater. Av samtliga fåglar har vi bara behövt klippa näbben på 2 st, den ena var en av tre bröder som vi övertog från en familj, de var tämligen magra och klena, så det var nog brist på en hel del ämnen, den andra var en av mina undulathonor som gnagde en hel del på saker och ting och fick frön, frukt, grönsaker, sand, kvistar, pinnar och kalksten, men i hennes fall började det tämligen tidigt och var troligen något medfött fel.
Hennes näbb klippte jag själv med en liten klotång och jag klippte den rakt av, men ytterst lite i taget. Klippte lite för djupt en gång så att en bloddroppe trängde fram, men det kom inte mer än så, tack och lov! En fågel förblöder väldigt lätt.
På våra nuvarande 2 undulater klipper jag klorna med vanlig nagelknips då och då när de blivit så långa att de fastnar i min tröja.Särskilt viktigt är det med honan som är väldigt tam och riskerar att bryta ben och tår om hon försöker flyga iväg samtidigt som klorna sitter fast.
Men det är inte särskilt ofta det behöver göras, tack och lov för hon blir riktigt tvärilsken när jag måste hålla fast henne och hon KAN bitas! Rejält!
Fast, näbbklippning är väldigt otäckt och riskfyllt och inget man bör testa om man inte vet vad man gör.
MvH TIGERHEART
