Sv: Klarar de inte "friheten" längre? 
Jag upplever att många halvblod är så framavlade på andra egenskaper att de inte riktigt har så mycket urtidsinstinkter. Har de sedan också bara bott i box och ridits mkt i ridhus och gått i små rutor har de sällan så mycket vilda instinkter som de som iaf gått på lösdrift, ridits ut etc.
Min gamle ponny är korsning islänning/new forest. Han har i grunden ganska nära till instinkter. Han har haft mycket flykt i sig, kan söka föda i snö/i träd/etc, förstod i unga år hur man sökte vindskydd/regnskydd på olika vis. Han har också en förmåga att SJÄLV fundera ut lösningar. Han sökte sig heller inte till människan för att få stöd.
Nu är han 30 år och märkt av ett liv på box och i hage och riden mycket dressyr. Han blir orolig om hans mönster bryts. Han vill in på natten(går han ute så går han in i lösdriftshuset på natten), han låg heller aldrig ute förrän jag lärde honom "ligg" på kommando och lade honom på andra ställen än i boxen. Nu har han börjat ligga ute om han går på bete etc. Men först efter ligg lärdes in.
Han blir också orolig om ryttaren inte rider i varje steg. Om jag rider är det ganska ok iaf. Men rider någon annan och inte har lagt honom i form blir han först lite osäker, sen rädd och sen blir han jävligt otrevlig mot ryttaren för att han anser dem inkompetenta och iom att han är så skraj så måste han ta beslut anser han. Så han varvar skräck med attacker mot människan.
Han är utdömd för lynnesfel visserligen, för mååånga år sen.
Men jag även om hans reaktioner blir starkare än andras så ser jag det i andra hästar med.
Mitt halvblod som är yngre och jag medvetet kunnat träna på ett annat vis iom att jag själv kan mer nu än för 20 år sedan då ponnyn köptes har dels annan grundmentalitet. Men han har också tränats på att få klara sig själv mer än ponnyn.
Han har dock inte nära till instinkter i form av problemlösande, kämpande för att leta föda etc. Nu har han gått på lösdrift i 2 år med hästar som kan det där med att spara energi i rätt tillfälle och problemlösa och kämpa ibland. Så han har lärt sig.
Innan så ballade han bara runt och slösade på energi i balanstrav eller galopprace.
Han är dock super iom att han aldrig skulle drömma om att ta sig ur en hage. Även om staketet är lågt och byggt för ponny står han snällt kvar där inne även helt ensam. Han är för obegåvad gällande att tänka själv.
Min ponny har varit rymmarkungen ett. Han felsökte var elen var som svagast, stod och laddade så han vibrerade i kroppen och sen ut så fort som möjligt för att minimera stötarna. Han kom ur alla möjliga sorters inhägnader, hoppade över, kröp under eller mellan trådar. När jag haft honom ett tag insåg han att det faktiskt fanns att göra i hagen och han slutade ta sig ut.
Han är en påhittig och listig sak som jag faktiskt funderar på om han inte kan tänka i fler steg ibland. Trots att de inte ska kunna det.
Halvblod upplever jag vara mer medgörliga a la snabbt göra det människor vill och lära sig sånt fort även om människan gör fel. De är lite förlåtande. En Islänning tex är mer begåvad på att tänka själv, kämpa för det de tror på etc Och tror de på ngt annat än vi gör så kämpar de för det. Men får man dem med sig är de fantastiska! De är dock snabbare på att läsa av om man är värdig att följa eller ej än halvbloden. De är rätt lättlurade.
Kollar man på varg vs hund och hur de löser problem så har man märkt att hund vänder sig t människan för att få hjälp. Fanns ingen människa gav de ganska fort upp. Vargen gjorde själv utan stöd. Tror det gjorts studier i det på antingen vilda hundar och vilda vargar eller båda tama. Det var alltså inte bara skillnad för att den ena var van vid människor.
Jag ser det lite så med en del urtidsraser vs en del raser avlade mer på medgörlighet vid ridning på bana. Det är inte lika stor skillnad. Men jag ser tendenser.
