Klara blodprovstagning

[bettysmatte]

Det är inte alls säkert jag lugnar mig snabbt. Får jag ett pyttelitet sår så kan det ta flera timmar innan jag är något så när normal igen.

Fast då får du väl ta en morgontid, och helt enkelt stanna kvar den tid som krävs på VC tills du känner att du klarar att ta dig hem för egen maskin? Eller ta en taxi hem, som flera stycken har föreslagit? Det finns ju lösningar!

 

[Niyama]

Jag är lite rädd även för lugnande då jag inte vet hur jag reagerar på det. Det enda jag vet är att atarax sätter sig i benen på mig men minskar inte ångest.

Fast Atarax är ju inte särskilt effektivt alls. Finns ju mycket bättre lugnande du kan få just för att klara av en provtagning.

 

[em-pirre]

Finns det någon på buke som kan följa med dig? Synd att jag bor så himla långt bort. Jag hade väldigt gärna hjälpt dig annars.

 

[dobbis]

Fast Atarax är ju inte särskilt effektivt alls. Finns ju mycket bättre lugnande du kan få just för att klara av en provtagning.

Ketamin tex.

 

[Magiana]

Tidigare har jag haft sån tur att jag kunnat gå hem. Nu måste jag ta bilen. Efter provet sitter jag kvar en stund och lugnar ner mig. Det brukar gå bra.

Jag är rädd för att få fler blodtrycksfall även efteråt.

Jag är generellt rädd för att svimma och tappa kontrollen. Att vara vaken och ha kontroll är en överlevnadsgrej för mig. (Utan kontroll går allt åt helvete och ingen hjälper mig.)

 

[Magiana]

Finns det någon på buke som kan följa med dig? Synd att jag bor så himla långt bort. Jag hade väldigt gärna hjälpt dig annars.

Ingen som i praktiken kan vara till hjälp och som jag känner förtroende för.

Men snällt av dig att vilja hjälpa till. Tack.

 

[EmmaBovary]

Ketamin tex.

Haha, det vore något det.

 

[EmmaBovary]

Jag är rädd för att få fler blodtrycksfall även efteråt.

Jag är generellt rädd för att svimma och tappa kontrollen. Att vara vaken och ha kontroll är en överlevnadsgrej för mig. (Utan kontroll går allt åt helvete och ingen hjälper mig.)

Jag är inte spruträdd, däremot så kan jag bli lite snurrig om det tas många rör så jag ber alltid om att få ligga ner när jag ska tappas.

 

[Magiana]

Jag är inte spruträdd, däremot så kan jag bli lite snurrig om det tas många rör så jag ber alltid om att få ligga ner när jag ska tappas.

Och jag får panikkänslor av att bara befinna mig i samma rum som rör med blod. Det spelar ingen roll om jag inte tittar på dem ens.

 

[EmmaBovary]

Och jag får panikkänslor av att bara befinna mig i samma rum som rör med blod. Det spelar ingen roll om jag inte tittar på dem ens.

Jag har förstått det, och att det kanske inte är själva känslan av provet som är problemet. Tänkte ändå bara säga det, för det kanske är lika bra att du vidtar de åtgärders som kan göras för att upplevelsen ska bli så behaglig som möjligt. Sen rekommenderar jag verkligen sobril eller stesolid, de borde kunna ge dig en i förväg om du bett om det innan (det kan de iaf på mitt sjukhus)

 

[Mabuse]

Det är inte alls säkert jag lugnar mig snabbt. Får jag ett pyttelitet sår så kan det ta flera timmar innan jag är något så när normal igen.

Då får det väl ta flera timmar? För eller senare så blir du lugn igen.

 

[Mabuse]

Jag är rädd för att få fler blodtrycksfall även efteråt.

Jag är generellt rädd för att svimma och tappa kontrollen. Att vara vaken och ha kontroll är en överlevnadsgrej för mig. (Utan kontroll går allt åt helvete och ingen hjälper mig.)

Fast man behöver inte så mycket hjälp när man svimmar. Man ligger där en stund, och sen vaknar man till igen. Jag har svimmat massor av gånger, och det är mindre drama än man kan tro.

 

[Babe]

Jag är orimligt trött. Sedan torsdag förra veckan har jag gått upp i arbetstid och jobbar nu 50%. Övrig tid orkar jag i princip inget alls. Jag har de flesta dagarna lyckats ta mig ut på en promenad mitt på dagen men idag somnade jag efter att ha jobbat förmiddagens två timmar. Det enda jag tänker på numera är att få sova.

Diagnosen jag har är utmattningsdepression, men jag undrar om det kan vara något annat fel också så det skulle nog vara bra att få blodprov taget. Haken är att jag är panikslagen inför det. Jag har gått i kbt för blodfobin men det löste inte problemet. För några veckor sedan var det dock en person jag känner, som jobbar som sjuksköterska, som lyckades sticka mig i fingret. (Syftet var att träna på att stå ut med att bli stucken.)

Men därifrån till att klara av att stå ut med en blodprovstagning känns omöjlig. Jag föreställer mig att vad som helst kan hända, t.ex. att jag svimmar, spyr, skiter ner mig, kan inte gå resten av dagen, kan inte äta eller dricka eller gå på toa själv, typ totalt jävla väck.

Finns det någon mer hjälp att få för att klara av det här? Kan jag få skjuts hem? Kan det utföras hemma? Kan någon finnas hos mig efteråt?

Var ärlig mot dom som skall ta proverna, säg redan när tiden bokas att du har svårt för detta. Jag är livrädd för sprutor, var och tog kortisonspruta för någon vecka sen. Dom hade noterat så snällt att jag va jättenojig så dom hade med en extra sköterska som kunde hålla mig i handen och distrahera mig. Har du någon vän som kan köra? Ibland har maken kört mig, andra gånger har jag kört själv. Då tar jag en promenad, tänker på annat innan jag sätter mig i bilen och kör hem. Fast jag brukar nog tycka att köra dit är värst, när man skall hem är man mest lycklig för att det är över.
Be vården att hjälpa dig med stöttning, dom har förståelse, dom möter spruträdda personer varje dag så det är inget man behöver skämmas över!
/b

 

[Magiana]

Var ärlig mot dom som skall ta proverna, säg redan när tiden bokas att du har svårt för detta. Jag är livrädd för sprutor, var och tog kortisonspruta för någon vecka sen. Dom hade noterat så snällt att jag va jättenojig så dom hade med en extra sköterska som kunde hålla mig i handen och distrahera mig. Har du någon vän som kan köra? Ibland har maken kört mig, andra gånger har jag kört själv. Då tar jag en promenad, tänker på annat innan jag sätter mig i bilen och kör hem. Fast jag brukar nog tycka att köra dit är värst, när man skall hem är man mest lycklig för att det är över.
Be vården att hjälpa dig med stöttning, dom har förståelse, dom möter spruträdda personer varje dag så det är inget man behöver skämmas över!
/b

Jag har tyvärr ingen som kan köra mig. Före provtagningen är jag nog bara skräckslagen. Efteråt är det inte alls säkert att jag fungerar fysiskt.

 

[Babe]

Jag har tyvärr ingen som kan köra mig. Före provtagningen är jag nog bara skräckslagen. Efteråt är det inte alls säkert att jag fungerar fysiskt.

Var bor du? Jag är mer eller mindre övertygad om att vi har någon Bukefalist i närheten som kan ställa upp. Jag kan köra om du inte är för långt bort ( har bara en gammal skruttbil som inte orkar så många mil) och det är inte hojväder än...

 

[Magiana]

Var bor du? Jag är mer eller mindre övertygad om att vi har någon Bukefalist i närheten som kan ställa upp. Jag kan köra om du inte är för långt bort ( har bara en gammal skruttbil som inte orkar så många mil) och det är inte hojväder än...

Mellan Lindesberg och Kopparberg.

 

[Tonto]

Jag blir extremt dålig efter att ha tagit blodprov. Jag svimmar, spyr, får extremt ont i hela kroppen etc. så jag går till stort sjukhus där dom kan skicka mig till akuten efteråt, eftersom att det tar flera timmar för mig att ens kunna ta mig ur fosterställning.

 

[Tonto]

Fast man behöver inte så mycket hjälp när man svimmar. Man ligger där en stund, och sen vaknar man till igen. Jag har svimmat massor av gånger, och det är mindre drama än man kan tro.

Fast bara för att det är så för dig så behöver det inte vara så för andra. Själv blir jag extremt dålig.

 

[Babe]

Mellan Lindesberg och Kopparberg.

Lite mer än 30 mil från mig Hoppas någon annan kan ställa upp eller om du kan vänta tills jag kan ta hojen.

 

[Magiana]

Jag blir extremt dålig efter att ha tagit blodprov. Jag svimmar, spyr, får extremt ont i hela kroppen etc. så jag går till stort sjukhus där dom kan skicka mig till akuten efteråt, eftersom att det tar flera timmar för mig att ens kunna ta mig ur fosterställning.

Fy tusan. Det där lät inte alls kul.

Jag vet ju inte hur jag reagerar för jag har nog aldrig fått blodprov taget. I alla fall inte när jag varit gammal nog att minnas det. Men vid stick i fingret svimmade jag.