Sv: Klantiga händelser??
Mmm...
Mitt första "snabbjobb" slutade med en dunderkrach. Hade väl oförskämd tur att jag klarade mig så bra...
Skulle egentligen bara med och värma upp, göra lite lätt canter. Sedan skulle "tränaren" göra snabbjobbet. Vi rider på två stora åkrar mellan en järnväg och en å. Åkrarna ser platta ut på håll men när man rider där så märker man att så inte är fallet... ;-)
Efter uppvärmningen drar tränaren iväg på den "skarpare hästen" medan jag skrittar runt med den lugnare. När han gått runt två varv med sin häst byter vi och jag hamnar alltså uppe på den skarpa hästen...
Han gör de två varven med fuxen och varvar ner medan han rider bort till mig där jag sitter på skimmeln. Väl framme byter vi inte häst utan börjar trava hemåt. Skimmeln jag sitter på går igång igen men jag tar ner honom utan problem men tyvärr inte tillräckligt bestämt. Han går igång igen och framför oss har vi öppningen mellan de två åkrarna vi rider på. Till vänster har jag en gärdesgård och till höger brinken ner mot ån...
Eftersom jag inte vill strula genom denna smala öppning tar jag ett bestämt tag i tyglarna och skimmeln växlar upp. Väl igenom öppningen går nästa växel i och jag inser att det börjar gå fort...
Jag sjunker ner och tar ett ännu stadigare tygeltag samtidigt som jag inser att fan det är så här jag inte skall göra med en galopphäst. Visst, han växlar upp i full fart och vi börjar banka iväg i en flack högersväng. Kvar på den andra åkern är tränaren med fuxen som ser oss försvinna iväg över den flacka åsen...
Jag inser att har måste jag göra något annars kommer det att göra ont, väldigt ont. Samtidigt är jag fascinerad av hur fort det går men ändå stabilt. Bara det att över åkrarna går det även en kraftledning. Och jag börjar skymta stolparna till höger när vi går in i högersvängen. Ser bilden framför mig hur vi kolliderar med nämnda stolpar och tänker nej, det vill vi inte. Jag släpper på tyglarna och rätar upp mig. Hästen avbryter högersvängen men minskar knappast farten. Framför oss har vi nu istället banvallen med järnvägen. Bra, tänker jag. Han hoppar väl inte gärna över banvallen och försöker pulla upp. Hänger allt jag orkar i tyglarna men får jag stopp på hästen. För lite till vänster finns det en järnvägsövergång som jag inte kände till. Hinner konstatera att det inte kommer något tåg innan vi är framme. Sen flyger jag när han tar språnget över. Nej, inte rälsen tänker jag och konstaterar att jag nog gjort en rätt kort karriär som arbetsryttare. Sen blir allt svart...
Jag hör när jag landar och det ljudet är inte trevligt. Låter väldigt mycket som något går sönder. Kanske inte bara något. Men har ändå en osannolik tur. Där jag landar på terra firma efter ha gått i spinn har någon grävt ett dike. Jag har alltså inte slagit ihjäl mig. Mitt grepp om halsremmen gjorde att jag följde med över rälsen och landade på andra sidan. Jag kommer upp på benen och sätter efter hästen som fortsatt upp mot landsvägen. Tack och lov klipper han inte någon lastbil på vägen och jag lyckas med att fånga in honom.
Efter en kvart kommer tränaren med fuxen. Han såg aldrig vart vi tog vägen och letade en god stund på andra sidan järnvägen efter oss. Jag fick en bra smäll på höften, säkert en fraktur på underarmen och en bra smäll käkbenet. Men jag skulle ju till Strömsholm med fuxen två veckor senare så inte vågade jag säga hur illa jag slog mig.
Så här efteråt kan jag bara säga att jag lärde mig oerhört mycket, jag blev aldrig rädd och rider aldrig utan halsrem. Och hästen, han svarade bara på mina signaler. Och tack o lov blev han inte skadad...