kejsarsnitt eller inte?

[Kattennizze]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

Tycker faktiskt det är löjligt att det ska vara nåt för/emot läger om snitt/vaginalt. Ingen som tänker på att: huvudsaken ungen kommer ut hel och frisk ? För mig spelar det absolut ingen roll hur ett barn kommer ut....för ut ska den ju och är det inte bebisen som är den största upplevelsen, knappast framfödandet. Bebisen är ju det man vill/ska ha i slutändan...och hur man nu får den på måste väl vara ganska irrelevant ? Samma med amma och flaska..spela roll hur man gör. Ungen ska/måste äta och hur den gör det på kan ju knappast spela nån roll, bara den äter och mår bra.

Tycker folk tänker så himla mycket jämt.

Men varför bryr du dig ens om att svara i en sådan här tråd om du tycker att vi tänker för mycket? Jag tycker att normer, värderingar, samhällsfrågor är av största intresse och uppenbarligen många andra också.
Jag tycker detta är en intressant fråga på flera plan. Å ena sidan är det en kvinnofråga; kvinnors förlossningsrädsla ska tas på allvar. Å andra sidan är det en fråga om resurser. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på för ovanlighetens skull.

 

[iNHALE]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

Jag väljer att stå på båda benen och tycker att det är okej att nyttja resurserna när nöden kräver, t.ex. vid medicinska problem eller där rädslorna hos mamman är så grava att det inte finns någon möjlighet att åtgärda det i tid innan förlossningen, om det ens går att åtgärda det alls.

Å andra sidan ska det som sagt finnas klara belägg för att ett snitt ska vara befogat. Tycker inte att det är skäl nog att snittas om man är "normalrädd" sas. Alla är väl rädda innan, iaf första gången, det är helt normalt. Tycker personligen inte det är okej att bevilja snitt till höger och vänster bara för att mamman råkar vara lite rädd. Ta sig samman för tusan..

 

[Jaahl]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

Fast så STORT HÅL kan man knappast kalla ca 10-13 cm

Min kropp har då inte förändrats ett dugg efter snittet, inte syns det nåt ärr hellre.

Menar att det är ju en permanent åverkan på kroppen som inte normalt "hör dit" när det gäller förlossning. Även om ärret rent kosmetiskt knappt syns så kommer ju livmoder och alla andra lager för alltid ha blivit uppskurna. Ärret struntar jag fullkomligt i. Är mer orolig för det man inte kan se, att det ska finnas en massa sammanväxningar eller någon komplikation i läkningen som gör det svårare att bli gravid igen. Livmodern får heller inte belastas lika hårt vid en senare förlossning med värkstimulerande vilket ju blir ett "handikapp" som gör att risken är än större att det kan bli snitt nästa gång också varesig jag vill eller ej.

Som sagt en permanent förändring av kroppen i större utsträckning än de allra flesta vaginala förlossningar, även om de inte behöver märkas av i någon stor eller någon utsträckning alls.

Men vem är emot kejsarsnitt? Verkar ju fullkomligt idiotiskt med tanke på vilket fantastiskt hjälpmedel det är. Men någon form av medicinsk motivering tycker jag absolut att det ska finnas, och ja dit hör självklart även problem i kvinnans hälsobild, stark förlossningsrädsla osv.

 

[LadyCovergirl]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

Jag vill föda vaginalt när den dagen kommer men vet inte om jag vågar om jag ska vara helt ärlig. Men för mig är det många av dessa tv-program som "livet på bb" osv som har skrämt mig. Man får ju se skräckexemplar. USCH säger jag. Tror att många liksom jag är otroligt rädda för smärtan. Jag är inte rädd för att förändras i kroppen eller något alls utan bara för smärtan.

Jag har inte sett särskilt många BB-program med undantag för tre avsnitt av femmans Livet på BB. Jag tycker inte att det är några skräckexemplar som överväger. Eller tänker du på något särskilt?

Själv var jag inte rädd alls inför förlossningen, bara nyfiken på hur det skulle kännas. Nu efteråt tycker jag att eventuella förändringar som består, t.ex. bristningar och hormonranden på magen är betydligt tråkigare än smärtan under förlossningen. Om de inte bleknar när jag fött klart de barn vi vill ha så kommer jag göra mitt bästa för att "fuska" bort dem.
Smärtan var ju klart övergående så det är för min del betydligt lättare att stå ut med.

 

[Björk]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

Men har förlossningsrädslan ökat? Jag har inte hört talas om att kvinnor var rädda för att föda förr i tiden, det känns som det var mer naturligt för dem? Eller är det bara mina fördomar? Jag har för mig att jag läst nånstans att snitten ökat pga psykiska skäl, därav min undran. Så frågan blir kanske, är dagens unga kvinnor räddare för att föda barn? I själva sakfrågan är jag kluven faktiskt, snitten kostar mycket pengar och annat måste då bortprioriteras. Jag vet inte om det är rätt eller fel faktiskt.

Kanske är det som med mycket annat; att när man inte har några alternativ (som på 1700talet) så var det liksom ingen idé att vara rädd? När man lever "närmare döden" så är den liksom ständigt där. Om du förstår vad jag menar?

Men jag har en gång fått höra min mormor (som var väldigt sparsam med såna personliga berättelser) berätta om när hon födde sitt första barn 1942. Det låg många inne på sjukhuset då och hon blev lagd i en korridor på sin säng. Hon var väl dryga 20 år och låg där i värkar och visste ingenting om hur det skulle gå till. Hon försökte tillkalla hjälp av förbiskyndande sköterskor, men ingen hade tid med henne. Så, där låg hon och födde barnet själv på sjukhuset. Hon berättade inte så mycket mer, men jag förstod av det hon sa och hennes ansiktsuttryck att det INTE var någon rolig upplevelse utan bland det mest otäcka hon varit med om. Hon fick ytterligare tre barn i sitt liv, men jag vet inte hur pass stort "val" hon hade vid dessa graviditeter eller födslar. Hade hon varit ung idag hade hon troligen varit mer påläst och heller inte haft den oerhörda respekten för Doktorerna och Sköterskorna som då var fullständiga auktoriteter. Troligen hade hennes upplevelse varit en annan och hon hade förmodligen KRÄVT bättre hjälp och stöd än att få ligga ensam i en korridor och föda...

Kanske var hon extremt förlossningsrädd inför sin nästa födsel? Men vad göra liksom? När ingen finns att söka stöd hos (som det förmodligen kändes då).

 

[Kilauea]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

KL

Jag kommer, när tiden är mogen för barn och som det känns nu, att vilja föda vaginalt. Det känns mer naturligt på nåt vis för mig.
Självklart kejsarsnitt om det krävs, men inget jag kommer be om (tror jag).
Visserligen är jag livrädd för smärta, men det som inte dödar härdar .

 

[Skogstrollet]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

Min mormor har berättat om sin första förlossning. Den enda infon hon hade med sig in var svaret på en fråga hon ställde till sin äldre släkting som fött barn innan.
"Hur känns det?"
"Äh, det är inte värre än att vara lite hård i magen..."
Min mormor hade inte heller någon trevlig upplevelse.

 

[iNHALE]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

"Äh, det är inte värre än att vara lite hård i magen..."

haha ja tänk om det vore så lätt

 

[Sar]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

Jag har ju både fött med akutsnitt samt vaginalt och är väldigt kluven i frågan. För min egen del hade jag valt vaginalt alla gånger (jag sprack inte ens) men rent säkerhetsmässigt för barnet tror jag faktiskt att kejsarsnitt är säkrare.
Jag har en bekant som fick ett barn som sakdades svårt av syrebrist och hade hon fött med kejsarsnitt den gången hade barnet klarat sig utan problem (nu dog det efter ett par år p.g.a. förlossningsskadorna).

Jag tror att min egen rädsla för ett nytt kejsarsnitt beror just på att det blev ett akutsnitt istället för ett planerat snitt. Jag fick inte tillgång till mina barn inom rimlig tid och min kropp tog fullkomligt slut efter att ha genomgått ett långt öppningsskede och senare resulterade det att jag blev väldigt sjuk i PUPPP efter förlossningen (och där tror jag att jag faktiskt hade sluppit det om barnen plockats ut tidigare).

Kejsarsnitt av rent kosmetiska skäl går helt bort men jag förstår de som vill ha ett så säkert förlossningsskede som möjligt. Även de med stor rädsla tydker jag ska få hjälp, jag var inte ett dugg rädd för smärtan varken första eller andra gången men det finns de som är oehört rädda och de bör få hjälp.

 

[Kattennizze]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

Fick du välja själv hur du ville föda dina tvillingar? Hur kom det sig egentligen att det blev akutsnitt? Om du vill svara på så personliga frågor förstås.

 

[Kattennizze]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

Jätteintressant. Jag undrar hur min farmor respektive mormor egentligen hade det, de sa aldrig ett ord om det. Undrar varför egentligen? Det enda jag vet är att min svärmor är född hemma på köksbordet. Det var väl för långt till sjukstugan antar jag. Nä kvinnors villkor har verkligen förändrats i Sverige till det bättre. I tredje världen dör ju kvinnor fortfarande som flugor vid sina förlossningar...

 

[Sar]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

Fick du välja själv hur du ville föda dina tvillingar? Hur kom det sig egentligen att det blev akutsnitt? Om du vill svara på så personliga frågor förstås.

Det var liksom självklart att det skulle ske vaginalt men då min ena dotter låg i säte (vände sig en vecka före förlossningen) så är jag rätt säker på att att jag kunde ha fått snitt. Vattnet gick dock 6 v före beräknat datum och satte igång förlossningen så då var det bara att köra.

Akutsnittet kom sig av att barnet som låg längst fram inte skruvade ner sig inom rimlig tid (sekundär värksvaghet), jag fick ligga 10 cm öppen väldigt länge och fick därmed inga krystvärkar. Hade båda barnen legat rätt hade det varit läge för att använda sugklocka men de befarade att de inte skulle kunna vända det andra barnet rätt och då hade det blivit snitt också.
Det kändes lite surt att ha gått igenom allt utom den sista lilla biten men så här i efterhand var jag rätt tacksam över att det blev ett snitt, hade något gått snett hade jag helt enkelt inte haft krafterna att pusha på nog mkt.
Jag kände mig betydligt starkare vid min andra förlossning.

Även med vår enling så var det lite svårt med själva nedskruvningen, jag fick krysta utan krystvärkar tills han kom i läge och de riktiga krystvärkarna kom.

Vad roligt att du väntar tvillingar, stort grattis!!!!
Det har varit en fantastiskt resa. Idag är det faktiskt precis 6 år sedan våra kom och det firar vi med ett riktigt spökkalas (de får leta skatter i jordkällaren iklädda riddarmundering och ficklampa, vi har spelat in spökljud och hängt upp allehanda skrämselrekvisita), vi får väl se om barnen vågar komma på kalas hos oss igen.

 

[Calazirya]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

haha ja tänk om det vore så lätt

För vissa är det tydligen det

Min mors båda förlossningar var ungefär som Skogstrollets liknelse om att vara hård i magen. Jag frågade vid ett tillfälle om mormors upplevelse och hon svarade ungefär samma sak, tydligen hade min mormors mamma också lätta och relativt "smärtfria" förlossningar..

 

[Mynta2]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

Men varför bryr du dig ens om att svara i en sådan här tråd om du tycker att vi tänker för mycket? Jag tycker att normer, värderingar, samhällsfrågor är av största intresse och uppenbarligen många andra också.
Jag tycker detta är en intressant fråga på flera plan. Å ena sidan är det en kvinnofråga; kvinnors förlossningsrädsla ska tas på allvar. Å andra sidan är det en fråga om resurser. Jag vet inte vilket ben jag ska stå på för ovanlighetens skull.

För jag som alla andra har väl rätt till en åsikt ? Det är väl ett forum om jag inte missminner mig...

 

[iNHALE]

Sv: kejsarsnitt eller inte?

Påminner mig om händelsen det stod om i tidningen för ett tag sedan. Kvinnan som fick värkar och skulle bege sig till BB med gubben sin, men de kom inte längre än ut i hallen så blev det till å dra ned byxorna för där kom ungen farande Snacka om att bokstavligen vara född i farstun..