Det föreslog jag när jag var där idag. Deras stora hund är jätte snällt mot allt. Hon tycker mest katter är mysiga att stoppa näsan i men jagar inte och dummar sig inte. Deras lilla är värre. Han fick lära sig den hårda vägen med våran ena katt så våra bråkar han inte med alls. Han ser allt som resurser som måste vaktas och vaktar då allt mot katterna.
Jag hoppas som sagt det löser sig på något vis. Vet inte om en ny katt skulle ställa till något med våra katter som faktiskt har en väldigt bra relation till varandra.
Det finns en stor risk en ny katt ställer till det mellan dina två nuvarande. Det är tyvärr inte alls lika lätt som med hundar att introducera vuxna katter med varandra. I solskensfallen går allt finemang direkt. I normalfallet tar det veckor eller månader innan nån slags acceptans infinner sig och år eller aldrig innan de blir vänner.
Jag har tre.
Liten. Siames som alltid levt med sällskap och inte vill vara ensamkatt.
Mini. Ragdoll som alltid levt med sällskap. Köpt som sällskap till Liten och NOGA utvald för att vara ett lämpligt sällskap. De har aldrig varit osams men det tog ett år innan de blev vänner och inte bara "okej du kan bo här du med då"
Lukas - världens vänligaste bondkatt som tycker om andra katter och talar flytande katt språk. Dock med ett mer rättframt sätt än Liten och Mini.
Lukas kom 30 juni. Liten törs inte leka med honom än men har inget alls emot honom, de kan sova ihop. Mini fräser och slår fortfarande mot honom mellan varven när hon tycker han är otäck och äcklig pga sitt rättframma vis. De slåss inte och de är inte ovänner. Men de är strax under acceptans. Trots tiden som gått.
I början när L kom var Mini extremt missnöjd och det förekom en del omriktade reaktioner mellan Mini och Liten. Ett tag var alla rätt olyckliga. Ett tag var det fräs mest hela tiden. Ett tag fick jag separera när jag inte var hemma så mini och Lukas inte skulle hamna i bråk på riktigt. Och OBS att det är en introduktion som gått ÖVER förväntan, och katterna hade träffats innan utan att visa aggression. Annars hade jag aldrig prövat ta hem Lukas. Och jag gjorde det bara för det var det eller avliva honom.
Så har du två fungerande katter - stör inte det! Försök få din mamma att förstå att alternativet är att ta omaket med att korrekt introducera katt och hundar. Hur bökigt det än är så är det troligen en barnlek mot att introducera katten för dina katter.
Och som sagt det finns solskenshistorier o h katter som direkt accepterar en ny kompis. Men de är sällsynta.
(jag har fått omplacera en katt för det trots enormt arbete, stora utrymmen, katter av social ras som alltid levt med sällskap osv INTE gick att få dem att ens acceptera. Det var bloody murder på liv och död. Det är INGET jag vill uppleva igen eller önskar någon)
Du får uppdatera hur det går. 
