Jag har varit livrädd bara jag har sett grannens hund. Han är så stor!
Matte har tagit upp mig i famnen och tillsammans har vi tittat på honom. Hua!
Idag var vi ute och då kom hunden skällande mot staketet (Han har varit tyst tidigare) Då bestämde jag mig för att inte vara så feg, vi är ju faktiskt grannar. Så jag marscherade mot staketet och hunden. Hunden (Bronco heter han tydligen) fortsatte att skälla men har man bestämt sig så har man.
Hunden tystnade och jag stannade en liten bit från staketet. Inte ett dugg rädd faktiskt.
Hans husse berättade att hunden älskar att jaga katter men han förstod nog också att det det är viktigt att vi grannar håller ihop.
Jag tänker nog hälsa på honom någon mer gång./Millie