em76
Trådstartare
Nu tycker jag det är dags för en presentationstråd.
Först min gamla katt som avlivades p g a juvertumör januari 2003. Hon hette LINA och föddes 1992 i stallet där mina sköthästar Finette och Miranda stod. Hennes mamma var halvvild och det var Lina också. Hon infångades när hon var tre månader och transporterades 3 km jamandes till Eksätra. I början var hon mycket skygg och gömde sig för oss. Hon fortsatte att gömma sig för besökare hela sitt liv så det är inte många utanför familjen som fått närkontakt med henne. Hon gillade inte att bli upplyft men kom gärna och la sig intill i soffan.
Efter Linas död började vi leta ny katt. En grårandig hona skulle det vara. Vi letade bland annonser och annonserade själva utan att finna vad vi sökte. Men i juli var vi och tittade på ridlägersavslutning i skånska Vä. Där hittade vi BLENDA! Hon var tam och såg ut precis som hon skulle. Hon skötte sig perfekt under den 3 h (inkl besök på Börjes i Tingsryd) långa hemresan. Hon älskade människor och lät sig kelas och lekas med. Som vuxen är hon lite mer reserverad mot främlingar och har mer åsikter, accepterar inte längre att bli hanterad hur som helst. Men hon är fortfarande en jättego katt.
Hon gillar att klättra i träd.
I augusti samma år kom SALVE. Varifrån han kom vet vi inte, troligen blev han avsläppt från en bil. En dag satt han, en liten svart-vit kattunge, på en sten vid Smedstorpet (där vi har hästarna) och jamade ynkligt. Han fick mat och vatten och boxplats i stallet. Sedan blev han kvar och han är nu allas favoritkatt, han lyckas omvända alla katthatare (jägarna alltså). Han är alltid snäll och glad och förlåter allt, jag vet inte hur många gånger jag råkat trampa honom eller köra över hans svans med skottkärran. Han vill alltid vara med och är som en kattunge vilket kan bero på att han kom ifrån sin mamma tidigt, han var nog inte mer än 5-6 veckor när han kom, och att han kastrerades när han bara var dryga halvåret.
Först min gamla katt som avlivades p g a juvertumör januari 2003. Hon hette LINA och föddes 1992 i stallet där mina sköthästar Finette och Miranda stod. Hennes mamma var halvvild och det var Lina också. Hon infångades när hon var tre månader och transporterades 3 km jamandes till Eksätra. I början var hon mycket skygg och gömde sig för oss. Hon fortsatte att gömma sig för besökare hela sitt liv så det är inte många utanför familjen som fått närkontakt med henne. Hon gillade inte att bli upplyft men kom gärna och la sig intill i soffan.
Efter Linas död började vi leta ny katt. En grårandig hona skulle det vara. Vi letade bland annonser och annonserade själva utan att finna vad vi sökte. Men i juli var vi och tittade på ridlägersavslutning i skånska Vä. Där hittade vi BLENDA! Hon var tam och såg ut precis som hon skulle. Hon skötte sig perfekt under den 3 h (inkl besök på Börjes i Tingsryd) långa hemresan. Hon älskade människor och lät sig kelas och lekas med. Som vuxen är hon lite mer reserverad mot främlingar och har mer åsikter, accepterar inte längre att bli hanterad hur som helst. Men hon är fortfarande en jättego katt.
Hon gillar att klättra i träd.
I augusti samma år kom SALVE. Varifrån han kom vet vi inte, troligen blev han avsläppt från en bil. En dag satt han, en liten svart-vit kattunge, på en sten vid Smedstorpet (där vi har hästarna) och jamade ynkligt. Han fick mat och vatten och boxplats i stallet. Sedan blev han kvar och han är nu allas favoritkatt, han lyckas omvända alla katthatare (jägarna alltså). Han är alltid snäll och glad och förlåter allt, jag vet inte hur många gånger jag råkat trampa honom eller köra över hans svans med skottkärran. Han vill alltid vara med och är som en kattunge vilket kan bero på att han kom ifrån sin mamma tidigt, han var nog inte mer än 5-6 veckor när han kom, och att han kastrerades när han bara var dryga halvåret.
