Katten bits!

[Saril]

Har haft mina två katter i drygt tre veckor nu. Den ena (Tanza) bara bets och revs, både på oss (min sambo och mig) och på den andra katten (Ina) i början, men sen nån vecka nu har hon lugnat ner sig rejält med bitandet. Nu kommer hon till oss och vill gosa och sitta i knät, men hon kan helt plötsligt bitas eller rivas. Hon kan sitta i knät och spinna, så klappar man lite på henne och PANG så biter hon till och sen springer hon iväg (oftast)

Hon kan också komma fram till en och rivas helt utan förvarning. Dock tolkar jag det som mer lekfullt, och nu har hon oftast inte klorna ute i alla fall. Men det är inte helt kul att sitta i soffan och titta på film och helt plötsligt ha ett rivmärke - från en katt som sov bredvid en för 10 sekunder sedan.

En annan sak hon gör som är väldigt irriterande; hon kör bort den andra katten. Ina kan sitta i knät på mig eller sambon, och så hoppar Tanza upp och stångar bort Ina! Men de är annars goda vänner nu, sover tillsammans och så. Men det är som att katten inte lärt sig hur man ska uppföra sig.
När de äter ur samma skål vill hon gärna äta på samma ställe som den andra katten också. Vilket gör att Ina (som verkligen behöver äta upp sig, smal och kräsen) går därifrån för hon får liksom inte plats. Provade igår att ge dem mat ur olika skålar, satt bredvid medan de åt. Jag var tvungen att köra bort Tanza X antal gånger från Inas mat.

Ledsen för den långa texten, hoppas nån orkar ta sig igenom Men jag börjar bli riktigt less på Tanza, hon är så konstig! Någon som har nån teori om vad man ska göra? Är det fel på huvudet på katten? Borde jag ta henne till veterinär?

Hjälp

 

[Heulwen]

Sv: Katten bits!

Ge det tid!
För mig låter bitandet som överslagsbeteenden i samband med stress, att flytta till ett nytt hem är ofta mer eller mindre stressfullt för katter. Precis som när man har skaffat en ny häst så får man acceptera att det kan ta några månader för djuret att landa och känna sig trygg med omgivningen.
Att hon kör bort den andra katten handlar nog mycket om att hon känner att hon måste hävda sitt nya revir, förmodligen också baserat på otrygghet.

Angående maten så ska katter helst inte äta ur samma skålar då de inte är flockdjur på det sättet, de vill oftast ha minst två olika matskålar en bra bit ifrån varandra och så gärna två vattenskålar någon annanstans i lägenheten (vattnet ska inte stå vid maten). Åtminstone en matskål ska gärna stå på en upphöjd plats med utsikt över resten av rummet för att katten ska känna sig trygg att äta, kanske kan du ordna en sådan matplats till Ina?

Jag tror mycket väl att det här beteendet kommer lösa sig med tiden då det som sagt handlar om otrygghet, så ge det tid är mitt bästa råd. Men för att underlätta under tiden kan du köpa något som heter Feliway som är en dosa som du sätter i ett eluttag - det sprider dofthormoner som lugnar katten och används ofta i stressfyllda situationer som vid flytt, nya katter, lådproblem, aggressivitet etc.
Googla på det så hittar du hemsidan och kan läsa mer.

Lycka till!

 

[Saril]

Sv: Katten bits!

Tack så mycket för tipsen om maten, varför ska inte vattnet stå vid maten? Jag ska försöka hitta någon till plats att ha mat på och ställa ut en till vattenskål!

Inser att jag glömt berätta lite om knaskatten...
Feliway köpte jag för drygt två veckor sen, och det var där vändningen kom. Helt plötsligt kom hon till oss och strök sig mot benen och när hon nu bits är det inte alls lika hårt och aggressivt som innan. Så feliway har jag och det har hjälpt
Men hon var lite nafsig i förra hemmet också, så det är inget som kommit nu. Så jag har svårt att tro att det har med oro för det nya hemmet och så.

 

[Heulwen]

Sv: Katten bits!

Vattnet ska helst stå en bit ifrån maten så att katterna dricker mer, det ligger i katters natur att helst vilja äta en bit ifrån vattnet. Det kommer ifrån när kattdjuren levde ute i det vilda och då inte ville ta sitt bytesdjur(maten) till vattenhålet pga. risken som fanns för att vattnet blev förgiftat.

Men vad bra att Feliway redan har hjälpt en del. Fick intrycket av att det var två kattungar du hade, eller är det vuxna katter?
Fast jag tror fortfarande på att grundbeteendet med att nafsa har blivit värre iom stressen då dofthormonerna ändå hjälpt till att lugna ner det till en del.
Jag tror problemet kommer minska allt eftersom hon känner att hon kan slappna av och då slipper få de där "snedtändningarna" (överslagsbeteendena) när hon kastar sig upp och bits utan att varna. Hon verkade ju ha ett grundbeteende i sig då du skriver att hon var lite nafsig i sitt förra hem men det du beskriver att hon gör nu är ju mer än det, därför tror jag att det har om inte utlösts, så förvärrats pga. inre stress efter miljöombytet.
Hur tillrättavisar ni henne?

 

[Heulwen]

Sv: Katten bits!

Vad jag skulle göra om jag hade en ny katt som kom och ville kela och sedan plötsligt bet vore att bara sitta där och låta den ta allt initiativ till kel men strunta i att klappa tillbaka. Detta skulle jag göra i någon vecka och sedan se om problemet minskade ju mer trygg den kände sig.

Det man även skulle kunna testa är att bära bort katten till ett annat (så tråkigt som möjligt) rum och låta den sitta där instängd och ensam i ca en halvtimme (tid varierar beroende på hur katten tar det) så fort den högg eller rev omotiverat. Om du upprepar det gång på gång så lär sig katten att det inte är kul att göra så. Detta skulle jag dock bara testa efter att ha prövat den första metoden och gett katten tid att känna sig trygg, vilket kan ta olika lång tid med så pass känsliga djur som de ändå är. Om man drar en parallell till hästar så vet man ju hur vissa beteenden kan urarta när de flyttar och byter ägare men sedan kan de vara lugna som lamm igen efter några månader när de vet var de står.

Det är iaf absolut inte bra att skrika på sådana här katter då det triggar nya överslagsbeteenden och höjer stressnivån i kroppen, bättre att bara göra det tråkigt för dem utan att de blir nervösa.

 

[Saril]

Sv: Katten bits!

Oj vad mycket du skrivit!

Det är två vuxna sphynxkatter, 5 och 2 år. Det är den yngre vi har lite problem med.

Alltså, det är inte så att hon kastar sig på en, det är bara om hon sitter i knät eller är precis bredvid. Jag har uppfattningen av att det var så hon var innan också ungefär. Jag säger "pshh" när katterna gör fel, oftast går hon ifrån då. Nån gång har hon fått sig en liten smäll också, problemet med det är att hon slåss tillbaka...

Hon ska absolut få mer tid på sig att bo in sig här! Men just att hon har varit så där innan får mig att fundera på om det är fel någonstans i huvudknoppen eller hur det står till...

Jag ska prova att inte klappa, men problemet är att hon kan bitas även fast man inte klappar som sagt, utan det räcker med att man sitter nära.

 

[Sassy]

Sv: Katten bits!

Ärligt talat så är det ett rätt normalt beteende från en stressad katt, och om du inte kan acceptera att en nyinflyttad katt ÄR stressad är det nog du som är dålig på kattspråk och inte katten som är konstig... Katter visar inte sitt beteende i stora gester, och därmed dömer folk ut dem som "knäppa" för att de öht inte ser kattens signaler.

Titta noga på henne i fortsättningen. Innan "attackerna" kommer brukar man se spänningar runt ögon och morrhårskuddar som betyder att katten triggar på något. Låt den vara då, du kan inte varva ner den eftersom den inte ser dig som en trygg punkt än.

Mina (framförallt min gamling på 17 år) kan vara nafsiga mot främlingar som inte klarar av att se när det är "nog". Det kan vara även när katten självmant ligger i knät, den vill ligga där men inte bli klappad och biter då "irrationellt" mot handen som klappar den. Eftersom de aldrig faktiskt biter accepterar jag det här beteendet. (Jag kan ju vara på samma sätt, ligga i knät på pojkvännen utan att vilja bli pillad i håret även om jag brukar gilla det. Då kan jag säga att "idag vill jag bara ligga i knät", det kan inte katten...)
Mig nafsar de aldrig eftersom vi vet var vi har varandra och jag kan läsa dem. Jag tvingar dem till saker de måste acceptera (tex kloklippning, bad, medicin och annat) men gos är frivilligt. Att ha katt kräver att man respekterar deras integritet, utan att låta dem vara ledaren.

 

[Saril]

Sv: Katten bits!

Som jag skrev innan ska jag självklart låta henne bo in sig under ett par månader, redan på tre veckor har hon ju blivit mycket bättre än vad hon var när hon först kom hit i alla fall.

Grejen är ju att hon var sån här hos förra ägaren också (där hon är född). Och jag skulle accepterat hennes bitande om det var att hon gör så när man har klappat för mycket eller så.
Men det jobbiga är ju att hon kan bitas bara man är i närheten med handen. Det tycker jag inte är okej. Vill hon inte ha mig/mina händer i närheten kan hon ju låta bli att lägga sig i knät/alldeles bredvid i soffan kan jag tycka.

Alltid innan jag klappar henne sträcker jag fram handen först och låter henne nosa lite. Då syns det direkt om hon tycker det är okej att bli klappad eller inte. Men även fast hon visar att hon gärna vill bli klappad, så kan hon vända skitsnabbt och helt plötsligt hugga.

Det som är konstigt med henne är ju också att det är som att hon inte riktigt kan bestämma sig vad hon vill eller nåt? För ena sekunden vill hon bli klappad, andra sekunden hugger hon och tredje sekunden vill hon gosa igen.

Jag vet inte om jag är luddig i beskrivningen, men jag måste påpeka igen; hon var likadan och bets och revs även i förra hemmet. Och det är därför jag inte tror att det är pga flyttstress hon är så här.

 

[Saril]

Sv: Katten bits!

Ytterligare förtydligande:

När hon precis kom till oss, bets hon väldigt mycket, revs och var osocial.
Nu, tre veckor senare, är hon som hon var hos uppfödaren = väldigt social men bits och rivs lite ibland. Alltså mycket mycket bättre än hur hon var när hon först flyttade hit, men fortfarande inte helt bra.

 

[Sassy]

Sv: Katten bits!

S
Men det jobbiga är ju att hon kan bitas bara man är i närheten med handen. Det tycker jag inte är okej. Vill hon inte ha mig/mina händer i närheten kan hon ju låta bli att lägga sig i knät/alldeles bredvid i soffan kan jag tycka.

Alltid innan jag klappar henne sträcker jag fram handen först och låter henne nosa lite. Då syns det direkt om hon tycker det är okej att bli klappad eller inte. Men även fast hon visar att hon gärna vill bli klappad, så kan hon vända skitsnabbt och helt plötsligt hugga.

Det som är konstigt med henne är ju också att det är som att hon inte riktigt kan bestämma sig vad hon vill eller nåt? För ena sekunden vill hon bli klappad, andra sekunden hugger hon och tredje sekunden vill hon gosa igen.

Jag vet inte om jag är luddig i beskrivningen, men jag måste påpeka igen; hon var likadan och bets och revs även i förra hemmet. Och det är därför jag inte tror att det är pga flyttstress hon är så här.

Men det du beskriver ÄR ett normalt kattbeteende för en katt som är relativt lättstressad (alltså inte stressad som i för något speciellt utan lätt för att gå upp i varv generellt, vilket de högaktiva raserna ofta är).

Jag rekommenderar att du lånar någon bok om kattpsykologi, där det här beteendet av "gosparadox" finns beskrivet. Och jag lovar, din katt visar vad den vill, men kanske med så snabba och små signaler att du inte märker det. Som sagt, folk tycker att mina ibland är oberäkneliga, jag ser på lång väg vad som är på väg att hända... Du tycker inte det är ett vettigt beteende, men det är väldigt vanligt hos katter och vida känt. Kanske den största orsaken till att folk anser att katter är "opålitliga" (för att vi människor är för dumma och klumpiga för att förstå vad de signalerar). Tänk på katten som ett fullblod, som reagerar fortare och på mindre signaler.

Tipsen med att bara knuffa undan, eller ignorera är bra, du kan inte bestraffa bort beteendet eftersom det handlar om en motreaktion. Det är logiskt för dig att man inte lägger sig nära om man inte vill bli klappad, men för katten är det inte det. Katter tänker inte som människor, och du måste lära dig deras sätt att se världen.

Så smånigom kommer du lära dig katternas signalsystem, och DÅ kan du börja korrigera för att få mer väluppfostrade katter. Börjar du bestraffa ett beteende som du inte vet vad det kommer ifrån kommer du bara få en katt som inte litar på dig och därmed blir besvärligare att hantera.

 

[Saril]

Sv: Katten bits!

Men det du beskriver ÄR ett normalt kattbeteende för en katt som är relativt lättstressad (alltså inte stressad som i för något speciellt utan lätt för att gå upp i varv generellt, vilket de högaktiva raserna ofta är).

Jag rekommenderar att du lånar någon bok om kattpsykologi, där det här beteendet av "gosparadox" finns beskrivet. Och jag lovar, din katt visar vad den vill, men kanske med så snabba och små signaler att du inte märker det. Som sagt, folk tycker att mina ibland är oberäkneliga, jag ser på lång väg vad som är på väg att hända... Du tycker inte det är ett vettigt beteende, men det är väldigt vanligt hos katter och vida känt. Kanske den största orsaken till att folk anser att katter är "opålitliga" (för att vi människor är för dumma och klumpiga för att förstå vad de signalerar). Tänk på katten som ett fullblod, som reagerar fortare och på mindre signaler.

Tipsen med att bara knuffa undan, eller ignorera är bra, du kan inte bestraffa bort beteendet eftersom det handlar om en motreaktion. Det är logiskt för dig att man inte lägger sig nära om man inte vill bli klappad, men för katten är det inte det.

Jag klappar inte katten om hon visar att hon inte vill det (vilket syns när man sträcker fram handen till henne - om hon inte hugger direkt då). Men lägger hon sig i mitt knä, och sen biter mig i handen (trots att jag inte klappat eller ens gjort en ansats till att klappa), nej det känns varken logiskt eller bra.

Och visst visar hon vad hon är på väg att göra, men det går alldeles för fort för att jag ska hinna med att uppfatta signalerna. Att säga "pshh", är det bestraffning enligt dig? Det är svårt att knuffa undan eftersom hon då "slåss" tillbaka...

Jag ska försöka hitta någon kattpsykologibok, har du något tips?

Sen det med att ha lätt för att gå upp i varv, ja det tror jag att hon har. Hon jamar väldigt mycket och går runt. Fick alldeles nyss höra en vacker serenad

 

[Sassy]

Sv: Katten bits!

Du får acceptera att katter har en annan logik

Jag vågar inte svara på vad som är lämpligt, men skyffla ner henne från soffan med armen, funkar det? Hon kommer kanske bli upprörd i början, men genom att stänga ute henne utan vidare åthävor gör du ändå klart att bits man får man inte vara i soffan. Det funkar ypperligt på mina bitmonster till kattungar iaf, och jag har ju en ganska tuff ras. Ljud har generellt en förmåga att höja deras nivå istället för att sänka, så jag är försiktig med det på andra än mina egna. Det är en tillsägelse att på något sätt väsa åt dem, och den kan vara för skarp för vissa katter (så att de reagerar med att gå emot istället för att ta till sig).

Jag kommer inte ihåg exakt vilka böcker som är bra nu, men "Lär känna din katt" såg jag på bibliotekshyllan nyss, det finns säkert fler vettiga böcker där. Jag har lärt mg med tiden helt enkelt, mina första hona var en mindre katastrof under sin uppväxt. Hennes dotter är en lättuppfostrad och trevlig katt, förmodligen för att jag har lärt mig när och hur mycket man ska säga till för att inte föda motreaktioner och göra fight av det, och ändå inte låta dem komma undan med respektlöst beteende (eftersom min ras också är typiska fullblodskatter med mycket i huvudet och många åsikter).

 

[pellemojj]

Sv: Katten bits!

min kisse kan få för sig att bitas när hon är busig och uppe i varv och när man har tröttnat på bitandet så brukar jag skrika aaaaaaaaaaaaajjjj jättehögt och då släpper hon och lunkar surt iväg. eller så funkar det bra att säga fyyyy i samma tonläge. hon biter gärna i blottade hälsenor...

 

[Saril]

Sv: Katten bits!

Jag har aldrig träffat en katt som är så snabb i vändningarna som den här är och det är nog som du säger i alla fall, jag får helt enkelt acceptera det Förmodligen kommer det gå bättre och bättre ju mer jag lär känna henne. Ska prova lite olika sätt när hon bits och så ska jag ta en tur till biblioteket imorgon och se vad det finns för kattböcker.

Jättetack för alla svar!

 

[Saril]

Sv: Katten bits! uppdatering

Katten som jag var lite fundersam över här, har visat sig vara en ordentligt gosig katt! Hon smakar lite då och då (väldigt väldigt löst), och klappar en gärna med tassen men numera utan klor. Jag tror hon trivs hos oss faktiskt

Så glad att det har börjat gå bra med missen, och jätteglad över alla svar jag fick här! Även fast det nog bara visade sig vara jag som överreagerade med nya katten

 

[safj]

Sv: Katten bits!

Hej!
Såg din fråga idag, så mitt svar blirr säkert lite sent. Och i övrigt verkar ni ju numer ha förlikats med varandra.
Tänkte bara berätta att jag själv har en kolsvart kattdam som heter Totta.
Hon betedde sig precis som du beskriver, och jag fattade ingenting...
Jag kunde sittta och klappa henne och hon gosade tillbaca, men rätt var det var så högg hon och klöste min arm, och sen hastigt iväg ut på golvet, där hon förvirrat satte igång och slicka sig.
Jag har nu fått reda på att det beror på att maman inte hunit lära dem alla sociala koder innan de separerades.
Katten får en psykologisk kortslutning, den ligger och gosar, samtidigt får den en försvarsignal som överröstar och då blir det kortis.
Det är bara att köra på och vara tålmodig.
Jag brukar innan jag klappar katten, låta den nosa på min hand, börjar hon gosa redan då klappar jag henne, annars inte.
Samtidigt är jag väldigt vaksam så jag hinner dra iväg min hand om jag ser förvirringen hos hene.
Är faktiskt rätt nöjd nu, kan ibland få klappa henne på magen, (enstaka strykning).
Ha det
Jocke

 

[Saril]

Sv: Katten bits!

Oj, vad förvånad jag blev när jag fick ett mail där det stod att det har kommit ett nytt svar i den här tråden!

Det är ju nästan ett år sedan katten flyttade hem till oss, och fy sjutton vad jobbigt det var där i början. Kommer fortfarande ihåg den gången då vi var tvungna att stänga in katten i sovrummet när vi fick besök av min "bonus-bror" (sju år) som är lite ängslig bland djur. Det hände ju faktiskt att katten helt plötsligt gick fram till nån och bara bet till...

Det gick långsamt, långsamt, och det var nog först nästan i våras som jag faktiskt bestämde mig för att jag skulle ha katten kvar. Hon har utvecklats något enormt sen hon kom till oss, det är svårt att ens förstå att hon var så som jag skrev i början. Nu ställer hon sig utanför sovrumsdörren och jamar på morgonen när hon hör att vi har vaknat för att få komma in och gosa Och när hon inte vill gosa längre (vilket knappt ens händer längre ) så går hon bara därifrån, finns inte en chans att hon skulle bita eller riva en.

Det var verkligen en vild chansning att köpa den här katten, men jag ångrar det inte en sekund! Hon är så värd de jobbiga månaderna i början, en katt med en sån underbar personlighet kommer jag ha svårt att hitta igen