Kattbilder #8

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sambon har sällskap när han pluggar 😁
IMG-20230220-WA0002.webp
 
Han ska fortsätta få ögondroppar i förebyggande syfte resten av livet iom att har de en gång fått ett sekvester finns risken att det kommer tillbaka. Så vi fortsätter med våra godiskvällar 😊
Vad skönt.. vi kan andas ut..

Här började vi med att ibland när de smitit in i tvättstugan och sedan krypit in bakom varmvattenberedare eller tvättmaskinen så skramlade vi med godispåse eller skinkpåsen för att få ut dem . Nu sätter de sig och väntar på att godis skall komma. :banana: :banana: :banana: :banana:
 
Har jag missat något, vad har hänt med dina underbara korater? Har du lagt uppfödningen på is?

Det är 10 år sedan jag hade kull sist, och min äldsta hona gick bort i höstas, över 18 år gammal. Kvar är "lillprins Paxi", 12 år, och han behöver sällskap. Men man tar inte hem en koratunge till en så gammal katt, de är hyperaktiva till åtminstone 6-7 års ålder.

Att föda upp en ras med 1-3 reggade kullar om året funkar helt enkelt inte med varken ekonomi eller jobb. Man måste ju hela tiden importera nya hanar (och ha någonstans att ha dem), så det kräver ett stort hus så att man kan ha separata kattgrupper, och väldigt mycket pengar... (Alternativt åka med sina honor till Finland och Tyskland om man har turen att kunna låna en hane med passande stam.)

Lilla Sigrid här har ett betydligt enklare temperament för en deprimerad gubbstrutt att vänja sig vid, och hittades ensam ute när hon var ca 8 veckor. Det tog ett tag för dem att lyckas fånga henne i fälla, hon var väldigt rädd för människor. :cry:
 
Jag tror det ska bli bra åtminstone. Fast såhär 5 dagar efter att jag släppte ihop dem första gången svär han lite över att hon är så jobbig. Jag försöker påminna honom om att han kommer skonsamt undan, när han var liten släppte han inte svansen trots att mormor blev förbannad... :laugh:

20230220_201111.jpg
 
Det är 10 år sedan jag hade kull sist, och min äldsta hona gick bort i höstas, över 18 år gammal. Kvar är "lillprins Paxi", 12 år, och han behöver sällskap. Men man tar inte hem en koratunge till en så gammal katt, de är hyperaktiva till åtminstone 6-7 års ålder.

Att föda upp en ras med 1-3 reggade kullar om året funkar helt enkelt inte med varken ekonomi eller jobb. Man måste ju hela tiden importera nya hanar (och ha någonstans att ha dem), så det kräver ett stort hus så att man kan ha separata kattgrupper, och väldigt mycket pengar... (Alternativt åka med sina honor till Finland och Tyskland om man har turen att kunna låna en hane med passande stam.)

Lilla Sigrid här har ett betydligt enklare temperament för en deprimerad gubbstrutt att vänja sig vid, och hittades ensam ute när hon var ca 8 veckor. Det tog ett tag för dem att lyckas fånga henne i fälla, hon var väldigt rädd för människor. :cry:

Och sedan påstår vissa att det det blir stora vinster på att föda upp raskatter. Härligt med sällskap till din till åren mogna herre. Hur trivs de ihop?
 
Jag tror det ska bli bra åtminstone. Fast såhär 5 dagar efter att jag släppte ihop dem första gången svär han lite över att hon är så jobbig. Jag försöker påminna honom om att han kommer skonsamt undan, när han var liten släppte han inte svansen trots att mormor blev förbannad... :laugh:

Visa bifogad fil 113077
Men det är längesedan och då var det HAN som gjorde nånting.... det måste du förstå är skillnaden...
 
Och sedan påstår vissa att det det blir stora vinster på att föda upp raskatter. Härligt med sällskap till din till åren mogna herre. Hur trivs de ihop?

Vill man tjäna pengar ska man nog satsa på en populär ras och inte lägga allt för mycket energi på att tänka tre generationer framåt när man planerar parningar. :idea: Och då har jag ändå haft katter som knappt sett veterinären före 12 års ålder, och köpt mina hanar till klart "kompispris" för att vi bytt katter mellan länderna.

Sigrid älskar Paxi, och kvittrar så fort hon ser honom. Han var väldigt entusiastisk innan jag släppte ihop dem, men nu tycker han att hon är lite besvärande som inte kan sluta jaga hans svans. Dessutom får man massa hår i munnen när man försöker tvätta henne. O_o Men han har omgående slutat med det stresstvättande han började med när Maja gick bort, och det hade jag nästan trott skulle eskalera ett tag i början. De har aldrig sagt ett ont ljud till varandra, och det säger ju en del när man har orientaliska katter. ;)

Tror det kommer bli väldigt bra med lite tid, och de närmaste månaderna kommer vi fortsatt vara hemma väldigt mycket så de är inte ensamma tillsammans än.

En bra sak med att hon kommer från katthemmet vi bor granne med är att de vill ha tillbaka henne om det mot förmodan inte skulle funka. (Fast jag kan inte se hur jag skulle kunna lämna ifrån mig henne, det är en helt makalös liten individ och då har jag ju flera otroligt speciella katter som satt standard. :love:)

Bild för att vara on topic :D
20230217_151303.webp
 
Senast ändrad:
Vill man tjäna pengar ska man nog satsa på en populär ras och inte lägga allt för mycket energi på att tänka tre generationer framåt när man planerar parningar. :idea: Och då har jag ändå haft katter som knappt sett veterinären före 12 års ålder, och köpt mina hanar till klart "kompispris" för att vi bytt katter mellan länderna.

Jag tror inte det blir några vinster även för de som föder upp populära raser där du hittar hanar i Sverige.
 
@Sassy När du säger importera hanar har jag alltid trott du menar en livs levande katt. Menar du en livs levande katt eller menar du fryst sperma?

Katter kan inte tappas så man behöver en hane. Jag vet burmauppfödare som importerat från Australien eller Thailand (korsar in thailändska gatukatter för att bredda avelsbasen). Och kostnaden blir därefter.

Förlåt att jag svarar för @Sassy
 
@Sassy När du säger importera hanar har jag alltid trott du menar en livs levande katt. Menar du en livs levande katt eller menar du fryst sperma?

Som @MJLee skriver, man importerar katter. På det kommer ju, utöver att man måste skicka djur som man i värsta fall inte ens vet om de kommer igenom hälsoprogrammet och är fertila, att någon måste kunna hålla avelshanar på ett bra sätt. I en vanligare ras kan man ofta lyckas med lite timing när en hane är rätt ung, och få en eller två kullar men ändå ha en hanterbar djurhållning. Finns det bara någon enstaka uppfödare i varje land kan det ju bli långa väntetider mellan lämpliga parningar.

Min första katt, Hanoo, var importerad från USA på tidigt 90-tal. Maja hade en pappa från Canada och en morfar inmönstrad från Thailand (och en norsk moderslinje, som går tillbaka till de första koraterna som mina norska vänner tog hem till Europa på 60-talet). Nästa hane jag köpte kom "bara" från Tromsø, men hade pappa från USA och australiensiska och finska linjer på modersidan.

Det har varit en väldigt rolig ras att jobba med för att uppfödare världen över anstränger sig för att göra kloka kombinationer och hjälper varandra att förvalta en låg total inavelsgrad. Det tråkiga är att många domare slog ner på de katter som såg "för thailändska" ut, och där någonstans började jag tycka att det gick åt fel håll. :down:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Katt Jag har två kastrerade honkatter som jag köpte på katthem för länge sedan. De börjar bli gamla och har inte längre så mycket jaktlust...
Svar
2
· Visningar
204
Senast: MJLee
·
Övr. Katt Hej. jag har en fråga gällande mina 2 katter som helt plötsligt inte kommer överrens. Dom är båda hanar och kastrerade. Den ena hanen är...
Svar
3
· Visningar
583
Senast: Svartkatt
·
Katthälsa Hej, Letat bland andra trådar, men försöker med en ny fråga. Katten kom in i går morse och var förlamad i svansen. Akutbesök till...
Svar
18
· Visningar
972
Senast: MissFideli
·
Bukefalos Jag tror detta passar bäst under Bukefalos men annars får moderator gärna flytta den eller ta bort om det på något sätt skulle vara...
Svar
5
· Visningar
499
Senast: Shaggy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp