Det är ditt problem, du får göra vad du vill med katten, men jag får också säga att det är ett enkelt problem som du tänker ta till en radikal lösning för som inte ens behövs. Jag har rätt till att tycka det. Det är inte svårt att uppfostra en katt, som du tydligen också älskar, men du verkar hellre skicka iväg den.
Men om det inte var ett dömande du ville ha, så är rådet fortfarande: Sätt i öronproppar och stäng sovrumsdörren. Det är ingen "cat from hell" som torterar er hela tiden och som har stora mentala problem. Det är en normal katt. Mina två håller på så hela tiden. Höll på, tills de upptäckte att man inte går ut på natten. Man går ut när matte är vaken. Väljer hon att sova till 11 en lördag, då får man vänta. Hade de varit svårhanterliga hade jag löst det på ett lämpligt sätt, eftersom jag valde att ha djur, och jag skickar inte iväg dem pga att de beter sig normalt, men inte exakt som jag vill. Det är fel.
Jag mår illa över att djur är så beroende av oss, och när de beter sig precis som är normalt för dem, då skickas de bort till okänt hem. Usch för människor, särskilt bekväma bortskämda människor.
Det sista var en allmän åsikt, inte angående dig specifikt. Katten kanske mår jättebra hos dina svärföräldrar, det lägger jag mig inte i, det jag hade åsikt på var just att skicka iväg ett djur för en småsak. Sömnbrist. Du kommer ju sova när du blir tillräckligt trött för att inte höra djuret.
Nu lämnar jag dig ifred, efter att ha kommit in och varit aggressiv i din tråd.