Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

[Velig]

Jag hoppas att någon orkar läsa detta. Det skulle verkligen betyda massor. Vet inte vad jag vill ha för några svar, men kloka idéer och tankar är alltid så varmt välkommet i den här typen av lägen.


Jag såg för snart 7 år sedan den mest fantastiska hästen jag någonsin sett. Hästen i fråga var då tre år och vacker som en dag och jag (och mor...) föll pladask. Jag var då ganska ung (mellan 12 och 14 år) och hade precis fått min första häst. Drömhästen i fråga stod hos sin uppfödare, dit jag flyttade min häst. Självklart var det inte tu tal om att över huvud taget få rida den fantastiska hästen; hästen i fråga var både skarp och ung och dessutom blivande tävlingshäst för höga klasser. Och sen var ju jag bara barnet.

Åren har gått sedan dess; jag har tävlat på min häst, ridit mycket unghästar och helt enkelt utvecklats så mycket jag kunnat med dem förutsättningar jag haft. I somras fick jag köpa en riktig kanonhäst; hon kommer att bli otrolig om jag spelar mina kort rätt. Jag är med andra ord lyckligt lottad.

Så för ett par månader sen dök drömhästen upp igen. Jag har knappast glömt henne; men hon har gått bra och jag har liksom inte ens trott att jag någonsin skulle kunna ha ens en yttepytte chans att köpa henne. Karriären har dock av olika skäl inte gått som den skulle för hästen (ingen skada direkt, men tyvärr höll hon inte måttet). Uppfödaren har henne fortfarande i sin ägo och nu är hon till salu. Och ni må tro att mitt hjärta går sönder när jag tänker på att hon kan gå mig förlorad!

Mitt läge är minst sagt dystert; jag har redan en häst. Denna betalar jag med mitt studiebidrag + lite andra inkomster samt ett bidrag från en släkting. Det funkar jättebra och jag har en ordentlig budget för oförutsedda händelser. Min mamma ger mig också fantastiskt stöd med det praktiska som att köra mig och hästen till träningar och liknande. Stallet där jag står är drivet kollektiv så stallhyran är låg och jag trivs super där.

Att rent ekonomisk få råd med ytterligare en häst är inte problemet; jag har tillgång till ett jobb så det går definitivt att lösa på den punkten. MEN jag har mina gymnasiestudier samt att jag ju då skulle behöva jobba. Dessutom har jag under en längre tid lidit av depression och vet att ett företag involverande två hästar, skola, studier hemma och jobb skulle kräva enormt mycket av mig. Dessutom så ska man ju helst ha stallplats till hästen.

Vad tror ni? Jag inser ju hur hopplöst det låter.
Fråga gärna om något låter luddigt eller om jag uttryckt mig otydligt.

 

[Seabisquit]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Jag tycker att det låter som att du absolut inte ensam skall ta på dig ytterligare en häst med de förutsättningar du har. För din framtid är dina studier så oerhört viktiga, och dessutom riskerar du ju att klappa ihop med din bakgrund med tidigare depressioner med mera. Men jag vill ändå försöka vara lite kreativ, eftersom jag så väl förstår hur du känner (var själv nyss tvungen att släppa tanken på drömhästen jag hade hittat, för jag klarar inte av honom, och kan bara hoppas att chansen att köpa honom en dag kommer åter). Så vad tror du om att försöka hitta en medryttare på ena eller båda hästarna? Du får praktisk hjälp med ridning, skötsel och träning av hästarna, vilket skulle frigöra tid för dina studier och dessutom får du lite ekonomisk hjälp, så att du kanske slipper jobba mer än du gör nu?

 

[Velig]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Först och främst; tack så mycket för svaret! Det är så värdefullt.

Jag håller med dig, egentligen. Det är ju inte så att jag inte förstår vilken situation jag skulle sätta mig i, det skulle verkligen vara dumt. Dessutom är det ju inte rättvist mot någon av hästarna!

Medryttare är en idé som flugit igenom mitt huvud, men båda hästarna är rätt knepiga. Två väldigt känsliga individer helt enkelt och jag inser ju att någon riktigt duktig ryttare hellre tar betalt eller hittar en häst som man åtminstone får träna och tävla.
Detta är dock något som jag verkligen ska undersöka, jag vill det här så gärna. Jag märker också att hästarna verkligen får mig att må bra, förra vintern red jag i genomsnitt 3 hästar om dagen (åt andra) och jag trivdes som fisken i vattnet! Det var en sådan fröjd, varje dag! Fast än det var slitigt och stressigt.

Rörigt inlägg, men så känns det också i mitt huvud. En klen tröst är att det åtminstone inte finns någon mer spekulant på hästen så vitt jag vet. Än.

 

[Praefatio]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Tror också att du ska passa dig för att försätta dig i en situation där pressen från alla håll blir för hög... Men jag förstår likväl din längtan efter båda hästarna.

Varför skulle inte medryttaren kunna tävla och träna lite? En duktig tjej eller kille som vill "testköra" lite på tävlingsbanorna kanske. De är inte omöjliga att hitta, och hittar du två så kan du ordna det så att det alltid är en medryttare i stallet som rider den ena hästen, så rider du den andra. Du kan kanske bara lösa det så att du kan rida din ena häst tre dagar i veckan och den andra fyra, men hästarna blir ju motionerade varje dag och med en duktig medryttare så går inga dagar förlorade, så att säga. Ni kan åka och träna tillsammans, till och med. Du kanske inte får loss några enorma summor, men en liten hjälp på vägen...

Svårt det där. Tänk över det noga och prata med din mamma!

 

[Hambo]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Jag skulle vilja vända lite på det . Kan du inte fråga ägaren om DU får bli medryttare på "Drömhästen ". Då kanske den inte behöver säljas.
Efter några år när du är färdig med studierna, så ser kanske din/er situation annorlunda ut !

Lycka till !

Hej från Hambo

 

[stjarnfrugt]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Känner du hästen? Dvs vet du att den är rätt för dig personkemiskt och ridmässigt? Om detta verkligen är din once-in-a-lifetime-häst så kanske det går att sälja den nuvarande och köpa denna?

Två hästar med din situation skulle jag passa mig för. Dels skulle jag inte våga spela så högt att förlita mitt hästägande på medryttare, dels skulle jag vara rädd att nöjet går förlorat om pressen blir för hög.

Lycka till

 

[Liten]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Jag har varit, eller är - beroende på hur man ser saken, i din situation. Min drömhäst ägs av en av kommunens ridskolor, och det är också där jag mötte, red och lärde känna honom. Han är inte ute på annons, men cashar jag upp rätt summa så är jag övertygad om att de säljer honom. Tanken har flugit genom mitt huvud en miljon gånger, att sälja mitt sto och sedan jobba ihop mellanskillnaden och köpa honom. Jag har dock fått inse att det är en dröm, ingenting annat. Hade det varit om tio år, då är det kanske möjligt. Men inte nu.
Min historia präglas av depressioner, självdestruktivitet och ångest - kort sagt, jag är inte speciellt stabil psykiskt. Tar jag på mig för mycket, går jag i princip in i väggen, vilket har hänt flera gånger under mitt drygt 19år långa liv. Nu studerar jag vid universitet och är timanställd på jobbet (som jag haft i fyra år i maj). Studierna tar mycket energi och ork.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma. Jag skulle inte ta på mig att ha två hästar, just för att jag vet hur lätt det är att ta på sig för mycket i vardagen.

 

[Velig]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Förvisso. Åh vad svårt! Hittar jag någon som är duktig så ligger det ju både i mitt, hästens och medryttarens intresse att hon/han får träna osv. Det vinner vi ju på allesammans. Tror min skepsis beror på att jag aldrig har haft någon medryttare och säkert en liten, liten del barnslig missunnsamhet också, att jag vill ha hästarna för mig själv. Jag inser hur bortskämt det låter; jag är knappast i en situation att ställa sånna krav och samtidigt är jag lyckligt lottad som faktiskt har en häst! Det är ju som bekant inte alla som har det.

Jag ska fundera, länge och väl. Mamma är klok och säger att hon givetvis stödjer mig, men "ibland måste man ta beslut som man inte vill ta, och sedan hålla fast vid dem". Lite klyschigt, men det är ju helt sant tyvärr.

 

[Velig]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Detta är faktiskt en möjlighet! Tyvärr ligger stallet en ganska bra bit bort (min häst och den här hästen står alltså inte i samma stall längre) så det skulle krävas körkort för att ro det i land. Tyvärr har jag inte körkort, men är på god väg dit så det är inte en omöjlighet att lösa. Min snälla pojkvän har dessutom lovat att låna ut sin bil till mig om jag vill fara dit, så länge jag betalar bensinen själv såklart.

 

[Velig]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Detta med att nöjet kan gå förlorat håller jag verkligen med om! Det är det jag är mest rädd för, tror jag. Det finns ju ingen anledning att kämpa för att ha dem båda om det ändå resuterar i att jag inte vill ha häst alls.

Förvisso har jag tur, så min mor kan tänka sig att ta hästarna en dag i veckan. Mockning, pyssel och fixa foder med andra ord. Men jag vet inte om hon är så sugen på att rida och dessutom så är en dag verkligen det hon fixar, maximalt. Och jag vill verkligen inte kräva mer av henne heller för den delen. Fast sen var det ju det där med medryttare, då skulle det ju kunna gå att fixa...

Ja, en hel del funderingar blir det nog.

 

[Velig]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

I den här tråden behöver man egentligen inte komma någon vart, det är värdefullt med alla reflektioner! Särskilt som du verkar vara i en liknande sits.

Jag tror att det vettiga är att göra så som du gjort, att helt enkelt stå tillbaka och prioritera den hästen man har och sin egen hälsa. Men jag antar att det tar lång tid att släppa sin dröm också.

 

[Cornelia]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Säger bara en sak, utan att egentligen veta tillräckligt om din situation: follow your dreams!

 

[Liten]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Men jag antar att det tar lång tid att släppa sin dröm också.

Det gör det. Om man någonsin gör det. Men man kanske inte behöver släppa, bara låta det vara just en dröm, eller helt enkelt..vänta till rätt dag - den kan komma, längre fram i livet.

 

[devere]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Och ibland är en dröm just en dröm och skall så förbli.

Vad menar jag med detta? Jo, att man i sin dröm inte ser avigsidorna med det man så hett efterlängtar utan bara de positiva sakerna. Det kan ju exempelvis finnas skäl till att ens drömhäst inte presterat såsom förväntat, dolda skador etc.

Du verkar ju dock vara väldigt klok och ser även vad det kommer att innebära för Dig att förverkliga Din dröm i form av extra arbetsinsatser med mera och vad Du får offra och kan fatta beslut efter det. Sedan vet man aldrig vad som händer framöver.,

Vad Du än väljer så stort lycka till.

devere

 

[Velig]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Jag är inte oroad för skador på hästen. Eftersom hon bedömdes ha stor kapacitet är hon genomkollad från topp till tå och inget fel har hittats. Veterinären (en mycket välrenomerad sådan) har väl egentligen bara konstaterat att hon helt enkelt inte håller för dem extremt höga krav som skulle behöva ställas på henne för att hon skulle presterat på den nivå som det är tänkt.

Just nu känns det som jag lutar åt en slags blanding av alla idéer jag själv haft och dem tankar som så generöst har delgivits här. Men, det är viktigt att tänka igenom det ordentligt såklart. För oj vad mycket jobb det kommer innebära! Samtidigt så känns det som att det här är min grej och kanske också en av dem bättre chanser jag kommer få. Så vi får se.

Stort tack för ditt svar!

 

[Hambo]

Sv: Kärt besvär söker insiktsfulla reflektioner

Hoppas att du kommer att uppdatera oss ang hur du gör !

Lycka till

Hej från Hambo