zabby
Trådstartare
...inte har minsta grund på sin häst? :/
Nu tänker jag på ryttare som egentligen inte ens har start, broms och styrning, utan det är i bästa fall skritt eller fullt fyrsprång som gäller, och så hoppas att hästen stannar nån gång (dvs stopp i galoppen finns inte, trav finns inte och skritten funkar kanske ibland, möjligtvis kan hästen svänga om man ber fint)
Jag har lärt känna en sådan ryttare (personen och hästen i fråga är supertrevlig för övrigt och hästen är frisk trots hög ålder, uppenbarligen har det funkat för dem.. och det har blivit bättre, jag gav lite små tips så nu kan de faktiskt trava, åtminståne med lugnt sällskap, men grunden är som den är..) men nu hört av fler som varit med om samma saker.. i min värld är det ganska extremt, men hur vanligt är det egentligen?
Jag blev lite bestört när jag märkte att mitt ridsällskap inte kunde trava utan for iväg i full fart istället. Är glad att Crow var så sansad som han var och galopperade efter lugnt och kontrollerat tills de stannat någon km bort..
Men hur tusan kan någon våga sitta på en häst som varken går att styra eller stanna? Och dessutom rida ut, för träning i paddocken har inte intresserat någon av de jag hört talas om... Det är nästan så jag blir lite imponerad bara av det.
Jag är en mes, men går det för fort måste jag kontrollera att bromsarna finns kvar...
Så.. känner ni någon som rider så här? (ska kanske tillägga att jag syftar på ryttare som inte har något problem med det/inte tränar för att få mer kontroll. Det är ju skillnad om man har problem med att hästen drar och att man jobbar med det, eller om man helt enkelt låter hästen bestämma tempo och nöjjer sig med att inte kunna trava, eller skritta lugnt eller stanna hästen, eller att det blir fullt ös så fort det är uppförsbacke etc och inte verkar tycka att det är viktigt att kunna stanna)
Nu tänker jag på ryttare som egentligen inte ens har start, broms och styrning, utan det är i bästa fall skritt eller fullt fyrsprång som gäller, och så hoppas att hästen stannar nån gång (dvs stopp i galoppen finns inte, trav finns inte och skritten funkar kanske ibland, möjligtvis kan hästen svänga om man ber fint)
Jag har lärt känna en sådan ryttare (personen och hästen i fråga är supertrevlig för övrigt och hästen är frisk trots hög ålder, uppenbarligen har det funkat för dem.. och det har blivit bättre, jag gav lite små tips så nu kan de faktiskt trava, åtminståne med lugnt sällskap, men grunden är som den är..) men nu hört av fler som varit med om samma saker.. i min värld är det ganska extremt, men hur vanligt är det egentligen?
Jag blev lite bestört när jag märkte att mitt ridsällskap inte kunde trava utan for iväg i full fart istället. Är glad att Crow var så sansad som han var och galopperade efter lugnt och kontrollerat tills de stannat någon km bort..
Men hur tusan kan någon våga sitta på en häst som varken går att styra eller stanna? Och dessutom rida ut, för träning i paddocken har inte intresserat någon av de jag hört talas om... Det är nästan så jag blir lite imponerad bara av det.
Jag är en mes, men går det för fort måste jag kontrollera att bromsarna finns kvar...
Så.. känner ni någon som rider så här? (ska kanske tillägga att jag syftar på ryttare som inte har något problem med det/inte tränar för att få mer kontroll. Det är ju skillnad om man har problem med att hästen drar och att man jobbar med det, eller om man helt enkelt låter hästen bestämma tempo och nöjjer sig med att inte kunna trava, eller skritta lugnt eller stanna hästen, eller att det blir fullt ös så fort det är uppförsbacke etc och inte verkar tycka att det är viktigt att kunna stanna)