Känner mig värdelös

[Nattfjäril]

Tycker din hund låter härlig!

Och vet du vad, det är helt ok att en hund skäller eller morrar (med måtta) om de utsätts för något som skrämmer dem eller som de inte tycker om. De är ju så de kommunicerar, och då är det upp till oss människor att tolka och respektera det.

Jag har också en liten hund som är otroligt söt, trevlig och mysig. Men om någon böjer sig över honom, speciellt när han lagt sig till ro för att vila, ja då morrar han och då påminner/ förklarar jag för människan och sen är det inget mer med det.

Förbjuder man hunden att säga ifrån med ord, ja då slutar det gärna med att den tar till tänderna till slut.

Tycker att du ska träna på att våga säga ifrån om någon lyfter honom så att han känner att du löser situationen, och så kommer säkert ditt självförtroende växa också när du känner att du reder ut det. Känns det jättesvårt så testa att rollspel med någon du känner.

Och slappna av, han låter helt normal, du har lyckats toppen hittills!! Tvivlar du så kan du tänka på att det finns gott om hundägare som inte skulle drömma om att med hunden till en uteservering, det skulle inte funka alls.

 

[Johdan96]

Tycker din hund låter härlig!

Och vet du vad, det är helt ok att en hund skäller eller morrar (med måtta) om de utsätts för något som skrämmer dem eller som de inte tycker om. De är ju så de kommunicerar, och då är det upp till oss människor att tolka och respektera det.

Jag har också en liten hund som är otroligt söt, trevlig och mysig. Men om någon böjer sig över honom, speciellt när han lagt sig till ro för att vila, ja då morrar han och då påminner/ förklarar jag för människan och sen är det inget mer med det.

Förbjuder man hunden att säga ifrån med ord, ja då slutar det gärna med att den tar till tänderna till slut.

Tycker att du ska träna på att våga säga ifrån om någon lyfter honom så att han känner att du löser situationen, och så kommer säkert ditt självförtroende växa också när du känner att du reder ut det. Känns det jättesvårt så testa att rollspel med någon du känner.

Och slappna av, han låter helt normal, du har lyckats toppen hittills!! Tvivlar du så kan du tänka på att det finns gott om hundägare som inte skulle drömma om att med hunden till en uteservering, det skulle inte funka alls.

Tack för ditt fina svar. Du har helt rätt! Det är inget fel på min hund. Han är tvärt emot modig och har integritet och vågar säga ifrån. Usch känner mig hemsk att jag tyckt det är viktigare vad andra tycker om min hund, än skyddat honom från människor som utsätter honom för något han ogillar. Men har inte fattat bättre. Har fått inpräntat i hjärnan att en hund ska tolerera allt. Alla pratar om socialisering och hur hunden ska utsättas för allt. (Vilket han i viss mån har) han klarar av typ allt. Men detta är ju uppenbart något han ogillar. Blev väldigt taggad av ditt svar. Ska träna ikväll redan. Tack

 

[Canis]

Tack för ditt fina svar. Du har helt rätt! Det är inget fel på min hund. Han är tvärt emot modig och har integritet och vågar säga ifrån. Usch känner mig hemsk att jag tyckt det är viktigare vad andra tycker om min hund, än skyddat honom från människor som utsätter honom för något han ogillar. Men har inte fattat bättre. Har fått inpräntat i hjärnan att en hund ska tolerera allt. Alla pratar om socialisering och hur hunden ska utsättas för allt. (Vilket han i viss mån har) han klarar av typ allt. Men detta är ju uppenbart något han ogillar. Blev väldigt taggad av ditt svar. Ska träna ikväll redan. Tack

En hund ska absolut utsättas för allt möjligt; fast under kontrollerade former för att skapa positiva erfarenheter. Typ ”nu går jag ner med hundens favvogodis till tågstationen och tränar på tåg är nice trots att de är stora och högljudda”.

 

[Johdan96]

En hund ska absolut utsättas för allt möjligt; fast under kontrollerade former för att skapa positiva erfarenheter. Typ ”nu går jag ner med hundens favvogodis till tågstationen och tränar på tåg är nice trots att de är stora och högljudda”.

Ja precis. Så har vi alltid gjort. Han har utsatts i kontrollerade former liksom. Jag har insett att det blivit lite mycket press bara. Jag har inte riktigt stannat upp och njutit utan hela tiden varit orolig för ”om jag inte tränar på det här och det där kommer han att hata detta senare i livet”. Men har tagit till mig mycket av alla svar i denna grupp och känner redan att jag slappnar av mer.

 

[Red_Chili]

Ja precis. Så har vi alltid gjort. Han har utsatts i kontrollerade former liksom. Jag har insett att det blivit lite mycket press bara. Jag har inte riktigt stannat upp och njutit utan hela tiden varit orolig för ”om jag inte tränar på det här och det där kommer han att hata detta senare i livet”. Men har tagit till mig mycket av alla svar i denna grupp och känner redan att jag slappnar av mer.

Ofta behöver man inte träna på allt heller. Om du och hunden trivs i varandras sällskap, hunden litar på dig och generellt sett är orädd och trygg, då kommer nya situationer inte vara något konstigt heller.

Som exempel kan nämnas att min första hund åkte tåg första gången när hon var kanske 6 år. Då åkte vi 12 timmar på SJ-tåg Innan det hade hon visserligen rest runt med bil till en del tävlingar osv, men annars bara bott hemma på kenneln där hon bodde innan hon flyttade till mig just vid 6 års ålder. Som ung hade hon dessutom INTE fått vara med på massor av saker, för de som då hjälpte till på kenneln tyckte att hon var jobbig och tog därför inte med henne I vilket fall som helst. Första tågresan knatade hon med upp på tåget, la sig där jag visade henne att hon skulle ligga och sedan åkte vi. Inga konstigheter. Hon vilade hela resan förutom när vi gick ut för rastning.

Andra hundar från samma kennel har fått åka in till stan första gången när de är minst ett halvår, närmare ett år gamla. De har då innan dess bara varit hemma på kenneln som är "mitt ute i ingenstans" och där de sällan får besökare heller. Hundarna går runt och beter sig som om de lika gärna kunnat vara uppvuxna i stan.

Öht så får hundarna från kenneln som mina kommer från sällan göra något speciellt som unga. De har inte fått träning i typ någonting, inte kommit till stan, inte tränats på olika miljöer eller olika underlag eller vad som nu folk än tränar på. De är hemma med de andra hundarna, går långpromenader i skogen och springer i rastgård på tomten med kennelns övriga hundar. Om någon av dem alls reagerar när de kommer till stan första gången, då blir jag förvånad. Å andra sidan var det också en av anledningarna till att jag förut köpte hundar från just den kenneln också, jag visste att de avlade på orädda och stabila hundar (nu kommer jag inte köpa fler hundar därifrån, men det beror på andra saker).

Är valpen bara i grunden bra, och sedan får följa med på lite alla möjliga vardagliga situationer i den takt de dyker upp, då blir det sällan problem Du behöver inte stressa eller träna hundra olika saker innan valpen är x antal månader.

 

[Canis]

Ja precis. Så har vi alltid gjort. Han har utsatts i kontrollerade former liksom. Jag har insett att det blivit lite mycket press bara. Jag har inte riktigt stannat upp och njutit utan hela tiden varit orolig för ”om jag inte tränar på det här och det där kommer han att hata detta senare i livet”. Men har tagit till mig mycket av alla svar i denna grupp och känner redan att jag slappnar av mer.

Som @Red_Chili skrivet så beror det ju på hunden. Har du en hund som redan genetiskt har med sig att vara trygg och glad, som det verkar i ditt fall, då behöver du inte göra speciellt mycket. Då är det nog mer DU som kan dra nytta av sådan träning, lära sig säga ”nej vi tränar just nu” eller ”nej han är under inlärning” etc. Det är mycket enklare att lära sig säga nej till folk om man börjar med en genuin anledning.

(Sen att jag antagligen skulle skrika ”han har skabb!” om någon försökte lyfta min hypotetiska hund är ju en helt annan sak)

 

[Johdan96]

Som @Red_Chili skrivet så beror det ju på hunden. Har du en hund som redan genetiskt har med sig att vara trygg och glad, som det verkar i ditt fall, då behöver du inte göra speciellt mycket. Då är det nog mer DU som kan dra nytta av sådan träning, lära sig säga ”nej vi tränar just nu” eller ”nej han är under inlärning” etc. Det är mycket enklare att lära sig säga nej till folk om man börjar med en genuin anledning.

(Sen att jag antagligen skulle skrika ”han har skabb!” om någon försökte lyfta min hypotetiska hund är ju en helt annan sak)

Hahaha ja jag kanske ska prova att skrika det tack för ni lägger tid på att svara på min tråd och ger mig så goda råd. Betyder mycket för mig!! Ska börja träna på det. Idag på promenaden så gick vi där i godan ro tills en mamma med sitt barn går förbi. Barnet sträcker sig efter min hund som glatt viftar på svansen men backar bak något så barnet kommer med sådan fart. Mamma säger ingenting trots att hon ser detta ske. Jag bestämmer mig då för att stoppa barnet och förklara att han är en lite valp och behöver öva på att be om lov om han ska hälsa. Barnet förstår direkt och slutar försöka klappa min hund men mamma blir typ sur. Så sjukt!!

 

[Johdan96]

Ofta behöver man inte träna på allt heller. Om du och hunden trivs i varandras sällskap, hunden litar på dig och generellt sett är orädd och trygg, då kommer nya situationer inte vara något konstigt heller.

Som exempel kan nämnas att min första hund åkte tåg första gången när hon var kanske 6 år. Då åkte vi 12 timmar på SJ-tåg Innan det hade hon visserligen rest runt med bil till en del tävlingar osv, men annars bara bott hemma på kenneln där hon bodde innan hon flyttade till mig just vid 6 års ålder. Som ung hade hon dessutom INTE fått vara med på massor av saker, för de som då hjälpte till på kenneln tyckte att hon var jobbig och tog därför inte med henne I vilket fall som helst. Första tågresan knatade hon med upp på tåget, la sig där jag visade henne att hon skulle ligga och sedan åkte vi. Inga konstigheter. Hon vilade hela resan förutom när vi gick ut för rastning.

Andra hundar från samma kennel har fått åka in till stan första gången när de är minst ett halvår, närmare ett år gamla. De har då innan dess bara varit hemma på kenneln som är "mitt ute i ingenstans" och där de sällan får besökare heller. Hundarna går runt och beter sig som om de lika gärna kunnat vara uppvuxna i stan.

Öht så får hundarna från kenneln som mina kommer från sällan göra något speciellt som unga. De har inte fått träning i typ någonting, inte kommit till stan, inte tränats på olika miljöer eller olika underlag eller vad som nu folk än tränar på. De är hemma med de andra hundarna, går långpromenader i skogen och springer i rastgård på tomten med kennelns övriga hundar. Om någon av dem alls reagerar när de kommer till stan första gången, då blir jag förvånad. Å andra sidan var det också en av anledningarna till att jag förut köpte hundar från just den kenneln också, jag visste att de avlade på orädda och stabila hundar (nu kommer jag inte köpa fler hundar därifrån, men det beror på andra saker).

Är valpen bara i grunden bra, och sedan får följa med på lite alla möjliga vardagliga situationer i den takt de dyker upp, då blir det sällan problem Du behöver inte stressa eller träna hundra olika saker innan valpen är x antal månader.

Du har helt rätt. Han påverkas också mycket av hur jag mår och har för energi. Så ofta funkar allt bra så länge jag är glad Känns skönt att höra dina erfarenheter! Tack för det!

 

[Red_Chili]

Hahaha ja jag kanske ska prova att skrika det tack för ni lägger tid på att svara på min tråd och ger mig så goda råd. Betyder mycket för mig!! Ska börja träna på det. Idag på promenaden så gick vi där i godan ro tills en mamma med sitt barn går förbi. Barnet sträcker sig efter min hund som glatt viftar på svansen men backar bak något så barnet kommer med sådan fart. Mamma säger ingenting trots att hon ser detta ske. Jag bestämmer mig då för att stoppa barnet och förklara att han är en lite valp och behöver öva på att be om lov om han ska hälsa. Barnet förstår direkt och slutar försöka klappa min hund men mamma blir typ sur. Så sjukt!!

Jättebra(!) att du stoppade barnet där! Det kommer troligen också göra att din hund blir ännu mer trygg med dig och så blir livet ännu mer okomplicerat. Du får tänka att mamman troligen hade stoppat sin unge om du haft någon typ av brukshund eller annan "läskig" hund istället, och det är bra att de lär sig att hundar varken är allmän egendom eller leksaker. Fortsätt så

 

[Marje]

Hahaha ja jag kanske ska prova att skrika det tack för ni lägger tid på att svara på min tråd och ger mig så goda råd. Betyder mycket för mig!! Ska börja träna på det. Idag på promenaden så gick vi där i godan ro tills en mamma med sitt barn går förbi. Barnet sträcker sig efter min hund som glatt viftar på svansen men backar bak något så barnet kommer med sådan fart. Mamma säger ingenting trots att hon ser detta ske. Jag bestämmer mig då för att stoppa barnet och förklara att han är en lite valp och behöver öva på att be om lov om han ska hälsa. Barnet förstår direkt och slutar försöka klappa min hund men mamma blir typ sur. Så sjukt!!

Det är livet med hund. De är allmän egendom när det passar andra och ska övrig tid gömmas i skrymsle där de varken hörs eller syns. Med valpar får man (tyvärr) lära sig att säga ifrån så otrevligt som det behövs för att den andra ska förstå att de inte får klappa valpen. Jag har dock haft omvänt problem med mina valpar, som alla varit översociala, så det är ännu svårare att förklara varför de inte får hälsa på valpen som står och viftar på svansen och hoppar mot dem. Men de flesta verkar inte uppskatta när valpen sedan är fullvuxen och det kommer en 18-kilos överlycklig kelpie flygande i magen på dem.

 

[Johdan96]

Det är livet med hund. De är allmän egendom när det passar andra och ska övrig tid gömmas i skrymsle där de varken hörs eller syns. Med valpar får man (tyvärr) lära sig att säga ifrån så otrevligt som det behövs för att den andra ska förstå att de inte får klappa valpen. Jag har dock haft omvänt problem med mina valpar, som alla varit översociala, så det är ännu svårare att förklara varför de inte får hälsa på valpen som står och viftar på svansen och hoppar mot dem. Men de flesta verkar inte uppskatta när valpen sedan är fullvuxen och det kommer en 18-kilos överlycklig kelpie flygande i magen på dem.

Haha nej precis. Det är ju mitt problem också. Min hund älskar människor och vill gärna fram och hälsa och då struntar alla i att man säger nej. Haha då får dom skylla sig själva tycker jag