Känner mig värdelös

[Johdan96]

Hej,

Vill egentligen bara skriva av mig lite då jag just nu har så mycket ångest. Jag har en dvärgpudel hane som är 8 månader som jag älskar över allt annat på jorden. Han är otroligt snäll och duktig. Han låter mig hantera honom (klippa klor, bada, föna, borsta), han kan varje trick i boken, han älskar alla människor och hundar, han är duktig på promenader och lyssnar på mig. Vi har en väldigt fin relation helt enkelt och gör allt tillsammans. När han var 4 månader var han med mig på kontoret och uppförde sig exemplariskt. Han är inte helt rumsren än men det kommer väll. Han är alltså så fin. Ändå har jag sån fruktansvärd prestationsångest med honom. Det som triggade mig ångest ikväll var att han skällde på en människa på en restaurang. Utöver det låg han under bordet och tuggade på ett ben. Det var alltså inte alls en stor grej. Ändå blir jag så påverkad. Fick panik över hans skällande (5 skall) och gick hem med honom. Hade det varit någon annans hund hade jag inte ens reagerat. Men det är något med att han är mitt ansvar som gör att jag får sån sjuk ångest. Gör han minsta lilla fel så får jag panik i hela kroppen. Han har t.ex svårt att bli fasthållen och morrar då. Framförallt åt främmande människor som ska bära honom. Har sagt nu att folk inte får plocka upp honom men min ångest över detta är enorm. Det är som att hela världen dömer mig men antagligen mest jag själv. Är det någon som känner igen sig och har tips på hur jag kan jobba bort detta?

 

[tanten]

Nu är jag hård, men kan det vara så att du projicerar ett dåligt eget mående på hunden?
Inget av det du skriver är något konstigt för en ung hund. Det som är skevt är din reaktion.

Din reaktion har inget med hunden att göra utan är ditt eget bekymmer. Kanske du ska gå och prata med någon? Kurator eller psykmottagningen?

 

[Johdan96]

Ja så är det kanske. Jag håller med dig. Och han är så himla fin. Känns som jag lägger så mycket press på honom. Han förtjänar inte det. Kanske får ta tag i detta och prata med någon.

 

[Canis]

Tänk dig hur lite du själv bryr dig om hundar som beter sig hemskt så länge det inte har någon fysisk effekt på dig. Man kanske rullar med ögonen, suckar, tänker i en halv sekund ”vad jobbig” och sen glömmer man det. Och det är med de värsta. Folk har oftast inte tillräckligt med ork eller tid för att bry sig. Fem skall? Det får antagligen folk knappt att snegla åt ert håll. Underskatta inte folks förmåga att inte bry sig. Jag tror du överreagerar, prestationsångest är väldigt vanligt. Men det går att jobba på!

Tänk också på hur jäkla duktig och fin han är TROTS din ångest.

 

[Johdan96]

Åh tack för ditt svar! Ja asså ingen tittade ens dit. Känner väll att det mest mig det är fel på. Min hund är ju bara en valp som reagerade i 1 minut på en person som kom mot oss. Har sån prestationsångest för har velat ha hund sen jag var 3 år och sparade ihop pengar helt ensam för att köpa honom. Älskar att träna med hund och hela hundlivet så har väll en del press på mig själv. Ja han är ju helt underbar min lilla kille

 

[Red_Chili]

Vet du vad det är som gör att du har sådan prestationsångest? Kan du försöka att varje dag ägna en stund åt att tänka igenom (och gärna skriva ner för dig själv!) vad ni gjort som varit kul, bra, positivt?

För alltså, bara att du försöker göra något med din hund och försöker uppfostra honom gör dig automatiskt till en mycket bättre hundägare än väldigt, väldigt många. Sedan gäller det att komma ihåg att han är en hund, och dessutom en ung sådan. Han kommer göra massvis av "fel" genom livet. Skit i det. Fokusera på allt han gör rätt istället och på allt kul ni har ihop!

För egen del får jag ofta(!) kommentarer från grannar och folk här i området om att mina hundar är såååå fina, såååå snälla och så otroligt väluppfostrade, lugna och skötsamma. Jag får alltså utan tvekan minst en sådan kommentar i veckan och har fått det under hela hundarnas liv (min nu äldsta fyller snart 10). Samtidigt så är mina hundar sådana som skäller på vissa hundar här i området, och herregud så högt de kan låta! De försöker flyga efter fåglar, de kan råka skrämma folk genom att hoppa runt på något oväntat sätt, de nästan välter folk de känner som vi möter ute för att de blir så överdrivet glada och jag inte har brytt mig om att lära dem att inte hoppa. De kan tigga, går vi förbi folk som har med sig synlig mat eller matkassar så vill de gärna stjäla... Som unga tuggade de på inredning, drog i koppel, kom inte alls på inkallning...

De är hundar helt enkelt.

 

[Johdan96]

Jag tror att prestationsångesten kommer från folk runtomkring mig. Har fått kommentarer som ”Nääh inte ska du köpa en sån lite jobbig hund” och så har jag fått i skallen att han alltid måste vara perfekt! Men det är ju precis som du säger, en hund, han kommer göra fel och härja. Så det är ju mitt problem som jag måste släppa.
Att skriva en dagbok låter bra. Då får jag ju svart på vitt vad han gjort bra. Haha skrattar när jag läser att dom vält folk. Jag inser ju fort när jag läser alla svar att jag har orimliga krav på honom och mig själv. Men som sagt så tror jag att jag har haft sånna förväntningar på att äga hund att när jag nu gör det så måste allt som jag ”planerade” gå rätt. Har ju haft en idé i mitt huvud hur jag ska träna, leva och vara med honom. Herregud jag måste låta helt galen… tack för ditt svar

 

[snorp]

En hund är ingen robot. Allt blir aldrig helt perfekt, det kommer hända saker. Det är en del av charmen med att ha hund. Kan du försöka ta fokus från dig själv och dina förväntningar och krav när det blir jobbigt? Flytta fokuset till vad som är bäst för hunden i en viss situation.

Jag undrar över varför främlingar ska lyfta honom? Jag hade också blivit sur om främlingar höll på med mig utan att jag förstod varför. Där tänker jag att du kan försöka flytta fokus till hunden. Du har inget ansvar för andra människor men du har ansvar mot din hund. Istället för att tänka att det är jobbigt att säga till andra människor så kanske du kan försöka tänka vad som är bäst för hunden. Och bäst för hunden är att säga nej.

 

[em-pirre]

Det har blivit mer och mer så att folk blir så sjukt stressade över allt de borde göra med sina hundar.

Vi pratade om detta för ett tag sen med en färsk valpköpare. Hon upplevde det som jättejobbigt att följa valpens kullsyskon i facrbookgruppen. Den ena kunde mer än den andra o h uppfödaren hetsade på. Det var tal om riktig träning för en tolv veckors valp.

Det är sorgligt.

@Johdan96 jag vet inte hur jag kan hjälpa dig men jag vill ändå berätta för dig att du inte är ensam och detta verkar bli allt vanligare. Och detta är inte valpägarnas fel utan det är på väg att bli nån jäkla norm. Lite som med insta och så, folk visar upp sina bästa sidor lite för mycket. Du verkar vara en jätteduktig hundägare. Håll fast vid det

 

[LaMagia]

Du verkar inte ha problem med din hund alls, utan det är dig själv du behöver hjälpa. Försök att söka professionell hjälp för den ångest du känner, för den kommer inte att försvinna oavsett hur exemplariskt din hund än uppför sig, då det inte är där problemet ligger.

 

[farin]

En hund är ingen robot. Allt blir aldrig helt perfekt, det kommer hända saker. Det är en del av charmen med att ha hund. Kan du försöka ta fokus från dig själv och dina förväntningar och krav när det blir jobbigt? Flytta fokuset till vad som är bäst för hunden i en viss situation.

Jag undrar över varför främlingar ska lyfta honom? Jag hade också blivit sur om främlingar höll på med mig utan att jag förstod varför. Där tänker jag att du kan försöka flytta fokus till hunden. Du har inget ansvar för andra människor men du har ansvar mot din hund. Istället för att tänka att det är jobbigt att säga till andra människor så kanske du kan försöka tänka vad som är bäst för hunden. Och bäst för hunden är att säga nej.

Håller helt med, med tillägget att vi människor är inte heller några robotar. Vi har bättre och sämre dagar, tar bättre och sämre beslut, gör mer eller mindre genomtänkta saker. Och det är helt ok
De allra allra flesta gör inte saker som förstör för någon annan, varken på kort eller lång sikt och de allra allra flesta gör sitt bästa för att göra så bra som möjligt.

@Johdan96 Förutom att tänka på/skriva ner allt bra ni gör så kanske du kan försöka ändra dina tankar kring att ha hund? Det behöver inte vara perfekt (utifrån vems måttstock skulle det vara i så fall?) men det behöver vara ROLIGT. För dig och din hund.

(Om din hund inte tycker det är roligt att bli upplyft av någon främmande, och jag ser inte varför han ska behöva bli det, så ska han slippa. Det är inte varken ditt eller din hunds uppgift att någon annan ska få lyfta, klappa, leka eller nåt med honom. Om inte han och du vill.)

 

[Johdan96]

Du verkar inte ha problem med din hund alls, utan det är dig själv du behöver hjälpa. Försök att söka professionell hjälp för den ångest du känner, för den kommer inte att försvinna oavsett hur exemplariskt din hund än uppför sig, då det inte är där problemet ligger.

Ja så är det säkert. Ska verkligen göra det. Tack för ditt svar!

 

[Johdan96]

En hund är ingen robot. Allt blir aldrig helt perfekt, det kommer hända saker. Det är en del av charmen med att ha hund. Kan du försöka ta fokus från dig själv och dina förväntningar och krav när det blir jobbigt? Flytta fokuset till vad som är bäst för hunden i en viss situation.

Jag undrar över varför främlingar ska lyfta honom? Jag hade också blivit sur om främlingar höll på med mig utan att jag förstod varför. Där tänker jag att du kan försöka flytta fokus till hunden. Du har inget ansvar för andra människor men du har ansvar mot din hund. Istället för att tänka att det är jobbigt att säga till andra människor så kanske du kan försöka tänka vad som är bäst för hunden. Och bäst för hunden är att säga nej.

Ja jag säger åt folk att inte plocka upp honom bara för att han är liten och söt men folk lyssnar inte. Så blir dom irriterade när han morrar. Då känner jag press att jag ska typ lösa det. Men ska sluta se det som en problem hos honom och mer som ett problem hos människor. För dom behöver ju inte plocka upp honom! Tack för ditt svar

 

[Johdan96]

Håller helt med, med tillägget att vi människor är inte heller några robotar. Vi har bättre och sämre dagar, tar bättre och sämre beslut, gör mer eller mindre genomtänkta saker. Och det är helt ok
De allra allra flesta gör inte saker som förstör för någon annan, varken på kort eller lång sikt och de allra allra flesta gör sitt bästa för att göra så bra som möjligt.

@Johdan96 Förutom att tänka på/skriva ner allt bra ni gör så kanske du kan försöka ändra dina tankar kring att ha hund? Det behöver inte vara perfekt (utifrån vems måttstock skulle det vara i så fall?) men det behöver vara ROLIGT. För dig och din hund.

(Om din hund inte tycker det är roligt att bli upplyft av någon främmande, och jag ser inte varför han ska behöva bli det, så ska han slippa. Det är inte varken ditt eller din hunds uppgift att någon annan ska få lyfta, klappa, leka eller nåt med honom. Om inte han och du vill.)

Ja det låter också skönt att det inte behöver vara perfekt. Vi har så roligt ihop! När folk som jag känner mig trygg omkring är med så känns allt så bra. Då bryr jag mig inte om att han gör något ”fel” men när det är främlingar eller vissa i min omgivning så får jag den där krypande ångesten igen.
Nej jag håller med om det. Får tjata på folk att inte plocka upp honom och inte hålla fast honom. Helt sjukt ens att jag ska behöva göra det! Tack för ditt svar. Uppskattar det verkligen. Ni alla är så kloka.

 

[Johdan96]

Det har blivit mer och mer så att folk blir så sjukt stressade över allt de borde göra med sina hundar.

Vi pratade om detta för ett tag sen med en färsk valpköpare. Hon upplevde det som jättejobbigt att följa valpens kullsyskon i facrbookgruppen. Den ena kunde mer än den andra o h uppfödaren hetsade på. Det var tal om riktig träning för en tolv veckors valp.

Det är sorgligt.

@Johdan96 jag vet inte hur jag kan hjälpa dig men jag vill ändå berätta för dig att du inte är ensam och detta verkar bli allt vanligare. Och detta är inte valpägarnas fel utan det är på väg att bli nån jäkla norm. Lite som med insta och så, folk visar upp sina bästa sidor lite för mycket. Du verkar vara en jätteduktig hundägare. Håll fast vid det

Ja det är helt sjukt. Har så många vänner som har Instagram till sina hundar och lägger endast upp hur duktiga och perfekta deras valpar är trots att jag vet att det inte är så. Det ska ju inte vara perfekt (inser att jag säger emot mig själv) att ha valp. Dom är ju som små barn. Tack för dina ord. Hjälper jättemycket att du säger så. Brukar inte bry mig om vad andra tycker om mig. Har släppt sånt totalt men när det gäller honom så bryr jag mig så mycket.

 

[linnsan]

Ja jag säger åt folk att inte plocka upp honom bara för att han är liten och söt men folk lyssnar inte. Så blir dom irriterade när han morrar. Då känner jag press att jag ska typ lösa det. Men ska sluta se det som en problem hos honom och mer som ett problem hos människor. För dom behöver ju inte plocka upp honom! Tack för ditt svar

Det är då man blir arg och säger till dom att de är dumma i huvudet som inte lyssnar Ta inte åt dig. Din hund är inte en leksak till andra människor och förstår dom inte det är det deras problem. Inte ditt. Hundar måste få vara djur trots allt.
Har också hund som inte gillar "fasthållande" hantering från okända människor. Och numer tänker jag bara att lyssnar inte folk så får de skylla sig själva. Då kommer både jag och hunden bli sura

Jag förstår hur du känner. Jag tror att du förutom att själv försöker tänka annorlunda också ska försöka umgås lite med folk som är mer avslappnade kring hund. Det är ett djur, djur gör tokiga saker ibland och de beter sig som, tja djur. Bättre om man kan skratta åt det istället.

Sist jag var på brukshundklubben och vi skulle köra lite kongsök tillsammans med en annan person så blev min schäfer så taggad att hon hoppade in i den andra personen, sketglad Vi skrattade åt det och sen var det inte mer med det.

 

[Johdan96]

Nej ellerhur! Folk har ingen respekt för hundar. Själv får jag bli arg och säga vad jag tycker men så fort min hund visar en negativ känsla så reagerar jag. Jag inser ju hur taskigt det är mot honom. Önskar jag hade ett sånt hundgäng som har mer erfarenhet än mig som inte dömer mig eller min hund. Min familj är väldigt avslappnad men mina vänner är inte det. Ska ständigt kommentera och reagera på saker. Jag är säkert känslig också men man tar ju åt mig, Även om jag vet att jag inte ska det. Tack för din pepp och fina svar!

 

[Red_Chili]

Ja jag säger åt folk att inte plocka upp honom bara för att han är liten och söt men folk lyssnar inte. Så blir dom irriterade när han morrar. Då känner jag press att jag ska typ lösa det. Men ska sluta se det som en problem hos honom och mer som ett problem hos människor. För dom behöver ju inte plocka upp honom! Tack för ditt svar

Kan säga att hade någon främmande ens kommit på tanken att försöka lyfta upp mina när de var valpar (nu är de för stora ), då hade de mest troligt åkt på en käftsmäll från mig långt innan hunden ens hade hunnit fundera på att morra. Att de tycker att du är tråkig, dum eller annat negativt är INTE ett problem, det är deras problem att de är respektlösa idioter som har fått för sig att hundar är allmän egendom och gosedjur på samma gång...

 

[linnsan]

Nej ellerhur! Folk har ingen respekt för hundar. Själv får jag bli arg och säga vad jag tycker men så fort min hund visar en negativ känsla så reagerar jag. Jag inser ju hur taskigt det är mot honom. Önskar jag hade ett sånt hundgäng som har mer erfarenhet än mig som inte dömer mig eller min hund. Min familj är väldigt avslappnad men mina vänner är inte det. Ska ständigt kommentera och reagera på saker. Jag är säkert känslig också men man tar ju åt mig, Även om jag vet att jag inte ska det. Tack för din pepp och fina svar!

När det gäller just hund så märker man ganska snabbt att folk som egentligen inte alls kan hund tror att de får "vara med" och ha en åsikt om både träning och hur hundar ska vara. På ett sätt som jag aldrig upplevt kring tex hästar eller andra djur.

Kanske kan du försöka leta upp lite folk som tränar hund, har en avslappnad inställning kring dom och har skrivit lite texter kring det hela som du kan be dina vänner läsa? Jag förstår att det är jobbigt när de inte stöttar utan istället påpekar småsaker som egentligen inte är någonting alls. Försök verkligen att inte ta åt dig och tänka att de faktiskt är okunniga istället.

 

[Sryoqwe]

Det kan tyckas långsökt, men i dagens snabba värld ökar fallen av depression hos hundar snabbt, precis som hos människor. Om din hund har uppträtt konstigt på sistone, sovit mycket, inte ätit eller druckit lika mycket och tappat intresset för saker som promenader eller bilturer, kanske du har undrat: "Är min hund deprimerad?", följt av: "Kan hundar ens bli deprimerade?". Det korta svaret är ja. Eftersom depressionssymtom efterliknar många sjukdomar är det första du bör göra att ta din hund till veterinären. Kontrollera först om det finns fysiska problem, men om du inte hittar något och symptomen fortsätter kan han vara deprimerad. Det är viktigt att kontrollera om din hund är sjuk eller har en kemisk obalans som bör behandlas med läkemedel. Så hur vet du om din hund är deprimerad? Vilka är symtomen?

Hur får du det till att den här hunden skulle vara deprimerad? Enligt mig beter den sig som en helt normal, frisk hund.