Hej Buke,
ber om ursäkt om denna tråd inte fyller någon större funktion, men jag känner mig så oerhört rädd och ledsen. Samtalet med läkaren för ett tag sen maler fortfarande i huvudet på mig. Tänk om jag är sjuk? Jag kommer aldrig att bli frisk i så fall. Den känslan skrämmer mig så oerhört mycket. För varje gång jag upplever något som kan vara ett tecken på sjukdomen blir jag så oerhört ledsen och tänker att jag bara kommer ett steg närmare att så är fallet. Jag känner mig så ensam, rädd och ledsen. Ligger och gråter i skrivande stund efter att jag vaknat till.
Har någon på Buke ett tips på hur jag ska försöka slå bort dessa tankar så jag får någon mer sömn inatt?
ber om ursäkt om denna tråd inte fyller någon större funktion, men jag känner mig så oerhört rädd och ledsen. Samtalet med läkaren för ett tag sen maler fortfarande i huvudet på mig. Tänk om jag är sjuk? Jag kommer aldrig att bli frisk i så fall. Den känslan skrämmer mig så oerhört mycket. För varje gång jag upplever något som kan vara ett tecken på sjukdomen blir jag så oerhört ledsen och tänker att jag bara kommer ett steg närmare att så är fallet. Jag känner mig så ensam, rädd och ledsen. Ligger och gråter i skrivande stund efter att jag vaknat till.
Har någon på Buke ett tips på hur jag ska försöka slå bort dessa tankar så jag får någon mer sömn inatt?