Känner mig så rädd och ensam.

[emmalo]

Hej Buke,
ber om ursäkt om denna tråd inte fyller någon större funktion, men jag känner mig så oerhört rädd och ledsen. Samtalet med läkaren för ett tag sen maler fortfarande i huvudet på mig. Tänk om jag är sjuk? Jag kommer aldrig att bli frisk i så fall. Den känslan skrämmer mig så oerhört mycket. För varje gång jag upplever något som kan vara ett tecken på sjukdomen blir jag så oerhört ledsen och tänker att jag bara kommer ett steg närmare att så är fallet. Jag känner mig så ensam, rädd och ledsen. Ligger och gråter i skrivande stund efter att jag vaknat till.

Har någon på Buke ett tips på hur jag ska försöka slå bort dessa tankar så jag får någon mer sömn inatt?

 

[Hyacinth]

Kanske ingen tröst, men jag har en kollega som brukar säga " det vill bli bra". Jag tycker om den tanken. Det kan jag tänka som ett mantra när jag fastnat i en spiral av tankar och inte kan sova. Knep 2 är att andas strukturerat, i en fyrkant. Jag hinner inte skriva mer, måste hoppa i säng (klockan är 22 här) ska upp och flyga om några timmar...

 

[my_mint]

Hej Buke,
ber om ursäkt om denna tråd inte fyller någon större funktion, men jag känner mig så oerhört rädd och ledsen. Samtalet med läkaren för ett tag sen maler fortfarande i huvudet på mig. Tänk om jag är sjuk? Jag kommer aldrig att bli frisk i så fall. Den känslan skrämmer mig så oerhört mycket. För varje gång jag upplever något som kan vara ett tecken på sjukdomen blir jag så oerhört ledsen och tänker att jag bara kommer ett steg närmare att så är fallet. Jag känner mig så ensam, rädd och ledsen. Ligger och gråter i skrivande stund efter att jag vaknat till.

Har någon på Buke ett tips på hur jag ska försöka slå bort dessa tankar så jag får någon mer sömn inatt?

Det kanske skulle vara bra idé att hitta på något annat att göra än bara fundera på vad skall eventuellt i värsta fall komma? Gärna något fysiskt sysselsättning så sover du mycket bättre...

 

[tanten]

Hej Buke,
ber om ursäkt om denna tråd inte fyller någon större funktion, men jag känner mig så oerhört rädd och ledsen. Samtalet med läkaren för ett tag sen maler fortfarande i huvudet på mig. Tänk om jag är sjuk? Jag kommer aldrig att bli frisk i så fall. Den känslan skrämmer mig så oerhört mycket. För varje gång jag upplever något som kan vara ett tecken på sjukdomen blir jag så oerhört ledsen och tänker att jag bara kommer ett steg närmare att så är fallet. Jag känner mig så ensam, rädd och ledsen. Ligger och gråter i skrivande stund efter att jag vaknat till.

Har någon på Buke ett tips på hur jag ska försöka slå bort dessa tankar så jag får någon mer sömn inatt?

Oro är inte enkelt att hantera. Det kan finnas ett helt gäng strategier för det. Jag är ingen expert.

Däremot tänker jag på detta med sjukdom. En vän sa en gång för länge sedan att "man får rida den häst man har". Att du får leva med den kropp du har, Om du verkligen skulle ha en sjukdom så är det inget som är möjligt att ändra.

Däremot kan man fundera på sin inställning till sjukdom. Jag lever - precis som ett gäng inne på det här forumet - med livslång sjukdom och med skador efter en annan sjukdom. Jag lever mitt rika liv ändå.

Istället för att fundera på vad jag inte kan göra eller vad som skulle kunna hända är mitt fokus på vad jag är kapabel till.

det kan låta drastiskt men är en form av tankemönster man har nytta av i många lägen.
Rid den häst du har.