Kaniner har olika lynne och temperament medfött precis som alla djur. En del kaniner är väldigt mjuka och fina i sitt sätt medan andra blir aggressiva.
Under kaninens första år brukar jag säga att det är mer eller mindre ett lotteri. Det bästa man kan göra är att köpa en kanin från en kull där föräldrarna har bra temperament och där mamman inte haft aggressiva tendenser under varesej könsmognad, brunst, dräktighet eller di. En del honor blir stökiga under någon eller flera av dessa faser, en del blir jätteskygga och stressade, andra aggressiva (morrar, gör utfall eller bits), andra blir urkeliga och närhetssökande, vissa märker man ingenting på. Om man inte ska ha kaninen att avla på kan man, tycker jag, ge den en chans till 12-16 månader iaf. Då har den gått igenom sin könsmognad och brunsten är stabil. Är kaninen fortfarande svår får man nog räkna med att det är sån den kommer att vara.
Chansen att du ska kunna sätta ihop dina kaniner är inte så goda. Att sammanföra 2 könsmogna kaniner är svårt, även om de levt ihop innan. Det går, med arbete, men det finns fall där det faktiskt är mer eller mindre omöjligt att få det att fungera utan risk för skador.
Att ha kaniner ihop kräver mer utrymme än en vanlig bur i många fall, och utrymmet får gärna vara inrett på ett sätt så att kaninerna inte ser varandra hela tiden, eller iaf kan komma ur synhåll för varann. En hästbox med halmbalar eller annan inredning i mitten är ett bra sätt att inreda på tex. Det kan ju vara så att din kanin kan bo med en annan om förutsättningarna är rätt, men en kanin som morrar och gör utfall är ingen rolig kanin att ha - vad är nyttan med en sån kanin?
Personligen avlar jag ju på mina kaniner (kött och genbank) och en kanin som gör utfall eller biter slaktas hos mig. Det är inte ett lynne jag vill föra vidare på mina ungar och en sån kanin vill jag inte ha i min besättning. Precis som med alla djur finns det bra och dåligt lynne som sagt och jag tycker inte att det är rätt mot kaninen heller att hålla den som sällskap när den har ett sånt beteende, jag tänker på den stressen som det innebär för kaninen att ha människor i sitt revir regelbundet. Hade det varit en hund som haft det här beteendet hade man inte funderat så många ggr - ellerhur? En sån kanin hamnar på middagsbordet här och ger plats för en trevligare kanin.