Kan man tuffa till sig?

[fiaskurken]

Gud vad jag har blivit gammal och feg. Och GUD vad jag har blivit feg sen jag fick barn. Har väl aldrig varit så harig i hela mitt liv.

Köpte ny häst för ett par månader sen, och var så nervös så jag skakade när jag skulle rida första gångerna.Nu snackar vi ändå lugnt tempo i skog och mark... Han är relativt cool, inte alls hispig eller så. Kor är dock det farligaste som finns. Så nu rider jag inte där jag kan möta kor Började precis slappna av, började rida ut själv, först med gående sällskap bredvid och sen själv.. Vad hände då? Ett rådjur hoppar upp fem meter ifrån oss och jag flyger såklart av. Japp, sen var jag nervös igen. Jag blir ju så hiskeligt trött på mig själv. Jag VILL ju rida, jag vill inte vara såhär LÖJLIG! Hur tuffar man på sig egentligen? Går det?

 

[ekedal]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Ja du kan tuffa till dig. Du måste bestämma vad du vill uppnå och fortsätta utsätta dig för utmaningar. Jag tror det händer något kemiskt och mentalt när man får barn som gör att man blir feg. Men vill man fortsätta göra roliga saker i livet och inte vara feg, så får ma jobba på det mentalt. Så kämpa på med
din häst

 

[sarawinther]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Gud vad jag har blivit gammal och feg. Och GUD vad jag har blivit feg sen jag fick barn. Har väl aldrig varit så harig i hela mitt liv.

Köpte ny häst för ett par månader sen, och var så nervös så jag skakade när jag skulle rida första gångerna.Nu snackar vi ändå lugnt tempo i skog och mark... Han är relativt cool, inte alls hispig eller så. Kor är dock det farligaste som finns. Så nu rider jag inte där jag kan möta kor Började precis slappna av, började rida ut själv, först med gående sällskap bredvid och sen själv.. Vad hände då? Ett rådjur hoppar upp fem meter ifrån oss och jag flyger såklart av. Japp, sen var jag nervös igen. Jag blir ju så hiskeligt trött på mig själv. Jag VILL ju rida, jag vill inte vara såhär LÖJLIG! Hur tuffar man på sig egentligen? Går det?

mitt råd är att du verkligen skall tro på dig själv..
tänk "det här klarar jag" b.la många gånger, bygg upp en bild om hur du vill vara och gör din bild sann, endast du kan jobba med dig själv

lycka till, jag vet att du klarar det!

 

[annan1]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Gud vad jag har blivit gammal och feg. Och GUD vad jag har blivit feg sen jag fick barn. Har väl aldrig varit så harig i hela mitt liv.

Jag känner verkligen igen mig. Under mina barn- och ungdomsår hade jag ingen skräck (och tyvärr ingen respekt heller, men det är en annan historia) i kroppen i fråga om ridning eller körning. Det är faktiskt ett litet mirakel att jag klarade mig utan svåra fysiska skador, men det gjorde jag.

När jag började om att rida som vuxen, efter mitt första barn, hade jag fått en nyttig respekt för hästar och ridning. När jag började om efter andra barnet var jag däremot rädd. Hela det här året har jag kämpat mot rädslan som gör att jag spänner mig och nästan gör det omöjligt att rida.

Jag hoppas och tror att det är som ekedal säger, att man kan tuffa till sig. Jag tror att jag är på väg åt det hållet, men enkelt är det inte. Säg till om du kommer på en bra metod.

 

[jaca]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Hej,

tror visst att man kan tuffa till sig men INTE genom att förneka rädslan. Det hjälper inte att bara intala sig saker. Det är min erfarenhet. Har testat den metoden också(red ut långa turer på ren trots) vilket resulterade i ännu mer rädsla, tyvärr.

Har brottats med rädsla under flera år, inte vågat rida ut alls mm. Fick sedan tag i en bra bok om just hästrädsla(tyvärr kommer jag inte ihåg namnet just nu). Den är skriven av Sven F..nånting.

Poängen är att man erkänner och tillåter sig uppleva sin rädsla och gör små myrsteg bort från den. Man trotsar rädslan men inte med stora kliv för då slår den tillbaka om du förstår hur jag menar? Rid till exempel bara en kort sträcka bort från stället du känner dig säker på. Tillåt dig att vara rädd under tiden, känn efter hur det känns istället för att låtsas som det regnar.
Undvik inget men ta det i små steg och upprepa ihärdigt.

 

[sinner]

Sv: Kan man tuffa till sig?

boken heter nog ridning och rädsla... lånade den på bibblan igår då jag har en dotter på ett och ett halvt...jag är med andra ord rädd. till råga på allt så har jag skaffat mig en häst som verkligen inte passar mig, och han har gjort mig ännu mera rädd...(ja, jag SKA sälja honom.) nu är det ju så att jag ska skaffa en ny kuse, eftersom min gamle inte ska behöva gå själv. och visst har jag hittat en... en unghäst till... av samma ras... ibland blir man bara så trött på sig själv... jag kände mig jättesäker på henne och hon var väldigt lugn och beskedlag. flyttade undan sig för mig och tog allt med ro... jag föll som en fura så klart... hade det inte varit för rädslan så hade jag köpt henne på stället... nu kommer frågorna smygande...KAN jag verkligen ha en unghäst? innerst inne vet jag att jag kan, men rädslan och självförtroendet hänger ihop... så nu sitter jag här och ska upp och titta på hästen igen ikväll. troligtvis blir det inget köp, eftersom jag inte kan tro på mig själv. och då ser jag drömhästen gå mig ur händerna... allt pga rädslan.
oj, det blev långt... förlåt

 

[Ela]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Känner till visst del igen mig i ditt inlägg, inte att jag är rädd kanske men jag är långt i från så självsäker som jag var innan jag fick barn. mycket kan bero på att jag hade en unghäst som jag inte trivdes alls i hop med och dessutom var han stenhård...

Det enda jag kan tipsa dig om är att träna för att bli mer självsäker, utsätt dig för det och va inte rädd för att berätta för omgivningen hur du känner. Dessutom är det viktigt att du har en häst som du verkligen trivs med och litar på.

Lycka till! Pm gärna om du vill prata mer

 

[Turali]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Jag känner igen det där. Jag har inte ridit kontinuerligt på två år och när man väl sitter upp på hästryggen så blir man feg...
Skulle man rida en eller flera gånger i veckan tror jag man får självförtroende när man ser att man klarar av allt, men blir det sällan och alltid på nya hästar så blir man lite harig.

Hoppning är min stora skräck då jag aldrig lärt mig rätt teknik. Jag följde med på en hopplektion förra sommaren och lyckades med konststycket att trilla av på samma hinder två gånger inom loppet av några minuter...
Där spädes rädslan för hoppning på med några mått

Nej, jag får nog gå i hoppterapi i framtiden - börja på 10 cm och utöka

 

[Qalle]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Känner igen mig precis.
Jag tar babysteps själv. Med min nya unghäst så gör jag allt för att föhindra olyckor och vänja honom vid nya situationer. Köp en riktigt bra sadel som du sitter kvar i. De spanska ludomar schooler sadlarna som är gjorda för unghästar är omöjliga att ramla av från(Nästan 100%). (Rider engelsk men under inridning och när vi har bråkperioder kommer ludomarsadeln på)

 

[flashlight]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Hur mycket har du ridit? Även sista åren? Det är ingen bra kombination om du sitter lite ostadigt pga ringrostighet och dessutom är spänd. Om du åker av pga rådjuret så var det antagligen pga du är spänd och då blir du spändare nästa gång.

JAg tycker du ska rida mycket där du är säker en period, helst för tränare och lära känna hästen och träna upp dej själv så att du inte riskerar att åka av för att ett rådjur dyker upp tex.

Kan du be tränare att longera dej så att du kan träna upp din balans och ditt självförtroende genom balansövnngar utan tygar och stigbyglar?

Spändhet är oftast pga brist på känsla av kontroll. Du behöver känna dej säker i sadeln och på att du känner hästen och klarar av den. Annars är inte uteritterna så roliga i längden och händer fler saker kanske du inte vågar dej ut alls.

KAnske har du ängar eller liknande att rida på för att ha lite kul, lägg ut bommar, gör olika övningar osv. Du behöver få självfötroendet i sadeln tillbaka och känslan att du klarar av det ni kommer att stöta på när ni är ute, inte behöva undra OM du ska klara det.

Det tar lite tid kanske men ge dej själv den tiden!

Lycka till!

 

[ylvaaskersund]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Det går alldeles utmärkt å göra saker fast man är rädd, det växer man av. kämpa på och lycka till

 

[fiaskurken]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Tack för alla svar! Jag har ridit sporadiskt de senaste åren, även om jag ridit mestadels hela livet förut. Känner mig ganska ringrostig, speciellt med balans och så. Ska försöka komma igång och rida lite lektion, men just nu har jag ont i nacken efter en krock, jag hoppas det ger med sig snart. Under graviditeten hade jag ett islandssto hemma, som var mkt het men snäll, men jag kom aldrig igång på henne av rädsla. Insåg att det var helt fel häst för mig. Köpte sen ett varmblod, och han är som sagt relativt trygg och cool, men han är egentligen mest körd. Kanske skulle ha hittat en gammal läromästare istället! ( dock inget alternativ nu)

Har en dressyrsadel som passar perfekt på hästen, men jag sjäv skulle vilja ha en hopp eller liknande, känner mig säkrare i en sådan.Är också lite osäker på om sätet kan vara lite för litet för mig, och då kommer jag väl inte ner ordentligt i sadeln heller och får rätt balans? Har tyvärr ingen jättebudget att röra mig med i utrustningsväg, är mammaledig. Kan man prata med tränaren om sin rädsla och feghet? kanske har hon lite knep på vad jag kan göra med hästen? Ska jag helt skippa att rida själv ett tag och bara ha sällskap med mig? det verkar råda delade meningar ifall man ska pusha sig själv eller inte när man är rädd

 

[MorvanMorr]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Kan man prata med tränaren om sin rädsla och feghet? kanske har hon lite knep på vad jag kan göra med hästen? Ska jag helt skippa att rida själv ett tag och bara ha sällskap med mig? det verkar råda delade meningar ifall man ska pusha sig själv eller inte när man är rädd

Jag tycker absolut du ska prata med tränaren om din rädsla. Är h*n en bra tränare, kan h*n hjälpa dig med övningar och med att pusha dig på rätt sätt.

Jag tror det beror på vad man är för person, hur mycket man ska utsätta sig för i form av rädsla. För egen del tycker jag det bästa är att ta läbbiga saker stegvis, så jag hela tiden känner att jag har någolunda kontroll. Detta eftersom jag vet att känslan av kontroll är viktig för mig. När jag är lugn med steg ett - går jag vidare med nästa. Visst är det viktigt att hela tiden nå lite längre, men det bör ju inte ske på bekostnad av att du riskerar att bli ännu mera rädd. Att undvika helt är inte heller bra, så är du lugn med att rida ut med sällskap tycker jag att du ska göra det. Kanske kan du promenera med hästen de dagar du är ensam, så ni lär känna varandra utan press och risk för rädsla.

 

[fiaskurken]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Jag tror det mera är en modell som passar mig. Jag måste känna kontroll, men jag får tvinga mig själv lite lite hela tiden för att komma vidare...

 

[MorvanMorr]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Jag tror det mera är en modell som passar mig. Jag måste känna kontroll, men jag får tvinga mig själv lite lite hela tiden för att komma vidare...

Ja, det gäller ju också att få in "rätt känsla" i kroppen. Jag fick jobba MYCKET för att våga hoppa mer än 30 cm med min studsboll till häst. Genom att hoppa mycket, men lågt, vågade jag tillslut låta hästen hoppa och min kropp "vågade" bara följa med.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Känner igen det där! Var verkligen den där supertuffa ungen som hoppade meterhöga hinder barbacka på en ponn på 120 cm som barn. I höstas råkade jag ut för en ridolycka och bröt ett ben. Gissa om jag fortfarande är lika kaxig? Skulle inte tro det.

Mitt tips till dej är att inte tänka så mkt på alla faror som kan hända. Försöker göra det så mkt som möjligt, speciellt när jag rider ut ensam kommer tankarna, och jag tycker faktiskt att det börjat ge resultat.

 

[Ryttare42]

Sv: Kan man tuffa till sig?

Jag känner verkligen igen mig. Under mina barn- och ungdomsår hade jag ingen skräck (och tyvärr ingen respekt heller, men det är en annan historia) i kroppen i fråga om ridning eller körning. Det är faktiskt ett litet mirakel att jag klarade mig utan svåra fysiska skador, men det gjorde jag.

Här är en till som insett att hon är dödlig... På gott och ont! Det är inte så hälsosamt att vara totalt orädd...tror jag...

ibland kan man plötsligt feg i situationer som man aldrig förut ens tänkte på. Få tankar som "tänk om...." o s v. Försöker att låta bli att tänka sådana tankar, eftersom då får de ju makten över mig, och det ska inte ske! Bort med katastroftankar!

Jag försöker att se till att jag har så bra kontakt som möjligt med hästen, genom arbete från marken, ledarskapsövningar o s v. Det underlättar om man känner sig trygg med hästen. Börja smått, ha inte för bråttom. Utsätt dig inte för en ny uppgift innan du klarar den förra. Går man för fort fram riskerar man att råka ut för situationer som förstärker rädslan.

Nej, vi ska inte låta rädslan ta över och förstöra det roliga med ridningen! Lära känna sin rädsla och hantera den, är mitt bästa recept

 

[angelwings]

Sv: Kan man tuffa till sig?

*kl*

Känner igen mig så väl! Jag har alltid varit försiktig sedan jag blev vuxen men när min dotter föddes för 6 år sen så blev jag livrädd. Jag vågade möjligtvis skritta lite på min gamle herre (och jag hade haft honom i 16 år och vi kände varann utan och innan), sen blev han så gammal att han fick somna in.

Jag saknade hästarna men var livrädd, fick en medryttarhäst efter ett tag men jag var bara livrädd hela tiden. En stor elefant till häst som inte var riden på nåt sätt jag var van vid och jag satt bara och kollade på klockan hela tiden tills det var länge nog att jag kunde ställa in henne i stallet igen och äntligen hoppa av.

Sen hände hela röran mig (se annan tråd om ni undrar) och när vi började hämta oss lite så hittade vi en liten islandshäst att vara medryttare på. Och på henne känner jag mig helt trygg. Inte rädd för nånting.

Sen köpte jag ju en egen madam och jag är inte rädd för att rida henne heller, även om jag än så länge bara vågar skritta och trava (och tölta om man får till det) men det har lite med att göra att hon inte kan skilja gångarterna riktigt åt än. Men annars känner jag mig helt trygg på henne.
Men jag vet inte om det är i kombination att jag skulle dött och nu är jag rätt säker på att det inte är så farligt att dö eller om det är att det är en väldigt pålitlig häst jag känner mig trygg på...
hmm...långt detta med ja...