Jag kollade tillbaks i min ridblogg, och inför varje lektion så har det varit både det ena och det andra som har gjort att jag har tyckt att jag inte har varit riktigt i form. Så även den här gången. Var fortfarande lite tagen av UVIn, så nä, jag var inte i form den här gången heller.
Men tillskillnad från tidigare gånger så var inte heller hästen riktigt i form idag tyckte jag...
Han är rolig, den där omöjlige. Idag fick jag göra iordning honom, för han gick inte lektionen innan. Och han ska verkligen vara med överallt. Pilla på allting, böka runt med alla prylar, slänga borste och strykkappor runt i boxen om jag råkade låta dom ligga, stoppa fram huvudet överallt, följa med i allt jag gör, snosa mig i ansiktet, prova att ”kärleksnypa” mig i rumpan för att se om det blev nån fart på tanten, tugga på saker – ja, han hade verkligen allt i sitt register.
Söt!
Men ridmässigt hade han ingen lust. Jag tyckte att det kändes ganska tydligt. Tidigare gånger jag har suttit på honom så har han känts ganska nyfiken och välvillig – även om han är spänd och går emot hjälperna, så har han på nåt sätt ändå VELAT göra rätt, bara jag har gjort någorlunda rätt först. Förra gången tyckte jag att han kändes ambitiös och väldigt nöjd med sig själv, men den här gången fick jag en känsla av att han var lite irriterad. Han hade inte lust.
Sen var lektionens övningar till stor del skrittövningar också, och i skritten får jag inget grepp om honom. Jag får inte fram honom ordentligt i skritten, har inte hittat knapparna där, så då går han bara och leker stjärnkikare och spänner emot och tycker att jag inte alls är värd att lyssnas på. Men även i högre gångarter gick han emot idag. Försökte köra sitt standardtrick att skjuta ut ytterbogen och vägra gå på volten igen, som han gjorde första gången med mig, men då sa jag till på skarpen. Och jag riktigt kände att han tyckte jag var jävligt jobbig då, nästan så jag förväntade mig någon större protest.
Nej, han ville inte alls. Men det kändes inte så himla farligt ändå. I och med att jag vet att jag får fortsätta rida på honom så kan jag känna att jag får ta nya tag nästa gång istället. Det FÅR gå åt helvete nån gång. Och i slutet av lektionen i avtravningen så var han faktiskt jättefin och sökte sig framåt-nedåt, och trots allt hade han blivit ganska svettig ändå, så nånting hade vi uppenbarligen gjort.
Och han är ju ändå för charmig, det lilla trollet.
Funderar på om jag ska försöka komma ihåg att ta med mig pannlampa till ridskolan nästa gång. Det är becksvart i den omöjliges box. Idag var det extra becksvart eftersom det hade gått en propp och ingen lampa funkade i stallet överhuvudtaget när vi kom in från lektionen. Men även när lamporna lyser så är det mörkt i hans box. Kanske skulle ha en pannlampa...
Men tillskillnad från tidigare gånger så var inte heller hästen riktigt i form idag tyckte jag...
Han är rolig, den där omöjlige. Idag fick jag göra iordning honom, för han gick inte lektionen innan. Och han ska verkligen vara med överallt. Pilla på allting, böka runt med alla prylar, slänga borste och strykkappor runt i boxen om jag råkade låta dom ligga, stoppa fram huvudet överallt, följa med i allt jag gör, snosa mig i ansiktet, prova att ”kärleksnypa” mig i rumpan för att se om det blev nån fart på tanten, tugga på saker – ja, han hade verkligen allt i sitt register.
Söt!
Men ridmässigt hade han ingen lust. Jag tyckte att det kändes ganska tydligt. Tidigare gånger jag har suttit på honom så har han känts ganska nyfiken och välvillig – även om han är spänd och går emot hjälperna, så har han på nåt sätt ändå VELAT göra rätt, bara jag har gjort någorlunda rätt först. Förra gången tyckte jag att han kändes ambitiös och väldigt nöjd med sig själv, men den här gången fick jag en känsla av att han var lite irriterad. Han hade inte lust.
Sen var lektionens övningar till stor del skrittövningar också, och i skritten får jag inget grepp om honom. Jag får inte fram honom ordentligt i skritten, har inte hittat knapparna där, så då går han bara och leker stjärnkikare och spänner emot och tycker att jag inte alls är värd att lyssnas på. Men även i högre gångarter gick han emot idag. Försökte köra sitt standardtrick att skjuta ut ytterbogen och vägra gå på volten igen, som han gjorde första gången med mig, men då sa jag till på skarpen. Och jag riktigt kände att han tyckte jag var jävligt jobbig då, nästan så jag förväntade mig någon större protest.
Nej, han ville inte alls. Men det kändes inte så himla farligt ändå. I och med att jag vet att jag får fortsätta rida på honom så kan jag känna att jag får ta nya tag nästa gång istället. Det FÅR gå åt helvete nån gång. Och i slutet av lektionen i avtravningen så var han faktiskt jättefin och sökte sig framåt-nedåt, och trots allt hade han blivit ganska svettig ändå, så nånting hade vi uppenbarligen gjort.
Och han är ju ändå för charmig, det lilla trollet.
Funderar på om jag ska försöka komma ihåg att ta med mig pannlampa till ridskolan nästa gång. Det är becksvart i den omöjliges box. Idag var det extra becksvart eftersom det hade gått en propp och ingen lampa funkade i stallet överhuvudtaget när vi kom in från lektionen. Men även när lamporna lyser så är det mörkt i hans box. Kanske skulle ha en pannlampa...
