Kan det verkligen vara Erlichias som gör så här??

[caradan]

Nej det har jag inte fått, vetrinäern ville inte ge honom något iom att då tar de inte emot honom på slakteriet utan jag måste ta hem nödslakt....

 

[Nina83]

*TRÖSTKRAMAR*

Du går igenom något mycket svårt nu, inga ord i världen kan hjälpa.. Men Du vet ju att det är bäst för din häst, och det kommer en dag för alla då man måste ta beslutet om att avsluta sin bästa väns liv.. En stor nackdel med att ha djur, men även om det är helt svart just nu, kommer du med tiden kunna minnas alla de glada stunderna. Ta till vara på den tid ni har kvar nu, även om detta kom mycket plötsligt, så har du iaf en liten tid att säga farväl och hinna bearbeta lite. Men chockad är du ju ändå förstås.

Tycker hemskt synd om dig och din häst, känner med er! Har läst så mycket om er.. Hang in there..

 

[Cattis_E]

*kramar om*

 

[caradan]

Tack så jätt emycket för alla snälla ord ni skriver till mig/oss...

Det gör så ont att veta att den dagen snart är här och jag vill vara med honom hela tiden samtidigt som jag inte vill se hur ont han har utan istället minnas hur bra han har mått och hur kul vi haft det....

Ja,ja det är inte mycket annat än att försöka över leva detta oxå.

 

[Nina83]

Du kommer klara det, på något sätt så gör man det otroligt nog. Våga vara så ledsen som du vill vara, och ta den tid du behöver. Det finns ingen tid som man "måste" sörja, eller då man "ska" ha kommit över hästen. Jag sörjer fortf. på ett vis en ponny som dog i januari 1996, och en häst som dog i januari 1997... Inte så att jag inte kan minnas dem med glädje osv, men kan fortfarande bli jätteledsen när man talar om dem..

 

[janta]

kan han ha fått samma som min ponny fick av Ehrlichias? Fång med en sån smärta att det inte fanns ngt att göra. Jag förstår precis hur du känner. För mig kändes det som om allt skulle ta slut. Han blev sjuk på samma dag som jag köpte honom 12 år tidigare. Det är två månader sen och jag kan inte tänka mig att sätta mig på en annan häst ännu. Inte innan jag har glömt hans små egenheter, hans lukt, hans virvlar, vår kommunikation, våra stunder....allt.
Självklart glömmer jag inte helt men jag vill att det ska bli mindre påtagligt så att det gör mindre ont i mig.
Ta dig tid att vara m honom den sista tiden, du kommer att ha lättare att förstå och acceptera efteråt.
Det är så j-la orättvist att man ska mista en älskad vän på det sättet och inget gör att det känns bättre. Tvärtom har jag märkt att man kan få skuldkänslor över tid som man inte använde till honom. Om jag bara hade vetat hur lite tid vi hade, 12 år, så hade jag gjort saker annorlunda. Tänk på att din häst fick leva ett relativt långt liv iallafall om det är ngn tröst.
Tänker på dig, var stark nu.
janta

 

[LaMaya]

Tröstkramar!

Jag har precis behandlat mitt 13 åriga sto för andra gången i mott Erlichias. Jag fick även nu reda på att behandligen kan vara livsavgörande, att hjärtat kan stanna. Jag har fått tillbaka hoppet om att hon ska bli helt frisk men eftersom hon hade 40,1 grader feber, frös och mådde dåligt så får man se vad som händer. Nu efter så mår hon bra men det är ju andra behandligen och vet. sa att det kan komma tillbaka så då får man ju se vad man gör .

Livet är inte alltid lätt.