Kan det vara på G snart månne?

[lingonben]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Stort grattis till lillplutten! Skönt att det gick så kvickt när de äntligen satte igång dig. För mig tog det typ 20 timmar från att de tog hål på hinnorna.

 

[Snyggve]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Grattis till mini-Lupin!

 

[Gandalf]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

JÄTTEGRATTIS!!

 

[Lupin]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Stort grattis till lillplutten! Skönt att det gick så kvickt när de äntligen satte igång dig. För mig tog det typ 20 timmar från att de tog hål på hinnorna.

Uh fy så jobbigt. Stackars dig! Vad berodde det på? Min första (spontana) förlossning gick ju också fort, speciellt för att vara första gången. Och jag var redan öppen 3 cm, nästan helt utplånad, fullt centrerad och mogen när de tog hål på hinnorna. Har hört att det kan ta tid om kroppen inte är redo. Var det så för dig?

 

[aenglah]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Grattis!!

Här går dagarna fort och idag var första dagen utan sambon. Det är mysigt att få lite egen tid med skrållan
Fast jag saknade honom de ggr jag behövde besöka toan eller var sugen på att duscha

 

[TinyWiny]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Grattis!
Vad roligt att du fick en så bra förlossning, det är du verkligen värd efter allt ditt kämpande med det ena och det andra.

 

[vindvissla]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Grattis Lupin, äntligen

 

[cirkus]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Åhh vad härligt att lillen har kommit och att förlossningen gick så lätt !

Grattis !

 

[ia_]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Då såg jag rätt bland webbisarna

Stort grattis o hoppas du slipper mjölkstockningen, den är INTE rolig (haft 6 st redan...)

 

[jerseyko]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Grattis

 

[lingonben]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Jadu, om jag visste det. En av BM:arna vi hann med under förlossningen skämtade om att jag var en bra kuvös. Mina barn stannar länge i magen och jag får jobba rejält för att få ut dem. Men antagligen var jag inte i v42+0 när de satte igång mig utan bebis var lite yngre än UL påstått. Det stämmer bättre med ÄL-datum dessutom.

När de satte igång mig så hade bebis dessutom skruvat loss huvudet igen och var helt rörlig. Livmodertappen var inte helt utplånad så jag skulle egentligen fått ligga med en vidgande kateter. Läkaren var dock fingerfärdig och lyckades ta hål på hinnorna iallafall. I början gick det fort, och på slutet i raketfart, men däremellan hade jag tolv timmars värkar när det inte hände mycket. Det var rätt deprimerande. Dessutom gick min kropp i spinn av det värkstimulerande droppet nångång då, så jag hade en minut mellan värkarna. Jag hann knappt märka att en värk var över innan nästa kom, så de fick stänga av droppet ett tag. När det till sist tog fart och jag fick krystvärkar vägrade jag gå med på att det var på riktigt. Det tog nio minuter från första krystvärken tills han var ute. Och en hel del av de minuterna gick åt till att argumentera mot BM som påstod att bebisen ville ut nu, sådeså.

 

[Lupin]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Då såg jag rätt bland webbisarna

Stort grattis o hoppas du slipper mjölkstockningen, den är INTE rolig (haft 6 st redan...)

(delvis kl)

Japp du såg rätt.

Det var inte mjölkstockning, däremot överproduktion. Allt trassel (och smärtor) blev för mycket så jag var på amningsmottagningen i fredags för en vecka sedan. Mina mjölkkörtlar var jättestora och stenhårda och jag har tydligen svårt med utdrivningsreflexen (fast det visste jag redan, det insåg jag för tre år sedan) så jag fick ett nässpray. Tyvärr funkar det inte jättebra på mig. Fick en del andra råd med, tex att inte pumpa längre än högst 10 min/bröst för att inte överstimulera produktionen.

I och med allt trassel med dålig utdrivningsreflex kombinerad med överproduktion, supersåriga vårtor (stora blödande sprickor, som tack och lov har läkt nu i alla fall), smärtorna pga Raynauds Syndrom (kärlkramp i bröstvårtorna, vilket gör att jag bara kan amma max 15 min/bröst) plus framför allt den oerhörda stress svärmor (och numera tyvärr även makens syster) utsatt mig/oss för de senaste veckorna med sina olika elaka utspel, så har mjölkproduktionen sakta men säkert nästan upphört.

Tanten på amningsmottagningen förberedde mig på att jag ev kunde sina pga den extrema stressen just nu och att jag i så fall skulle försöka att inte bli ledsen, men det är lättare sagt än gjort.

 

[TinyWiny]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Vad tråkigt att läsa

Försök gå in i din egen bubbla och strunta i allt som inte är viktigt.
Det är du, bebis, lillkillen och din man som är viktiga nu, alla andra kan få stå där och skrika efter uppmärksamhet så mycket de vill.

Glöm bort alla måsten och ska och se till vad ditt inre säger dej.

 

[Lupin]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Hej igen! Vi bestämde oss förra helgen för att vi skulle strunta i alla andra och bara koncentrerar oss på OSS den här sista veckan som maken är hemma på de 10 pappadagarna. Han börjar jobba igen på tisdag, så det känns lite nervöst. Men det har varit skönt att inte bry oss om något annat än OSS den här veckan.

Jag börjar få in rutinen med att amma 2-3 ggr/dag, pumpa ett par gånger och ersättning på flaska där utöver. Det är så otroligt mysigt att amma när det inte gör ont någonstans och lillsonen verkar föredra bröst och bröstmjölk, även om han också tar flaskan med ersättning.

Vi har bonussonen både den här helgen och nästa (han var "sjuk" förra helgen när vi eg skulle haft honom, eftersom mamman ville resa bort med honom...). Men det verkar lugnt än så länge i alla fall. Förhoppningsvis förstår han att man inte får slå på pyttesmå bebisar (han slår på vem som helst, när som helst, för att få sin vilja igenom och tokskriker med, han slår även främmande vuxna - hårt - ifall de tex är för nära honom eller han inte vill prata med dem). Men när han är på bra humör är han såklart hur go som helst.

Nu har dessutom vår egen storebror C fått vattenkoppor! Han hade små prickar när han kom hem från förskolan i går och idag är de betydligt större och vätskefyllda. Får väl se vad som händer med lillebror bebis, känns inte kul ifall också får vattenkoppor så här liten. Å andra sidan sägs det att ju mindre de är desto "lättare" är det för dem?

 

[TinyWiny]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Vad skönt att det fungerar med amningen

Vattenkoppor är inget vidare, jag hade det när min lillebror föddes och jag fick inte vara hemma då eftersom det kunde smitta så jag fick bo hos mormor och morfar.
Min pappa lyckades få bältros precis när de hade kommit hem från bb, då fick min mamma nog och ringde sjukhuset och sa: fyra barn klarar jag av varav den ene är helt ny, men den femte, som är äldre än mej gnäller värst och jag orkar inte mer! Så, min pappa fick tillbringa någon vecka eller två på infektionskliniken och mamma var så tacksam att hon nästan grät jag var bara åtta då men minns ändå hur arg min pappa blev om man nämnde att det kliade/gjorde ont av kopporna, men när han väl blev sjuk så var det såååååååååå synd om honom

Förhoppningsvis blir ju inte lillen sjuk men jag har också hört att de får det lindrigt i såfall, särskilt eftersom du ammar så får han ju lite extra hjälp mot sjukdomar.

Sicken en din bonus son är det låter som om han var ett fall för mej eller som min bonus son sa en gång, snälla pappa jag vill stanna så att TinyWiny (jag alltså) kan uppfostra mej lite
Han, min bonus son, blev så glad när han äntligen fick veta hur han skulle bära sig åt i olika sammanhang att han tyckte att jag skulle fortsätta lära honom, det tycker han inte nu, 18 år och stencool

Jag blev kallad uppfostringsanstalten länge efter det, det kom så spontant och lät så otroligt roligt, fast egentligen var det ju tragiskt att han inte visste hur han skulle göra för att det skulle bli bra. Jag har aldrig sett en unge som lagt så stor möda på att lägga tvätten i tvättkorgen bara för att få höra, vad bra! vad glad jag blir när du gör så!

 

[Lupin]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Jag fortsätter hobbyamma och pumpa (eller vad man nu kallar det?) så länge det funkar.

Eh, ja bonussonen är en handfull rätt ofta. Hans mamma anser nämligen att det är kränkande för ett barn att ha ramar och regler, hon har "resonerat" och diskuterat med honom ända sedan han var ett eller kanske ännu yngre. Han är duktigt bortskämd och farligt våldsam. Jag slutade tex byta blöjor på honom när jag blev gravid, för han hatar att byta blöja och siktar när han sparkar och drar sig inte för att sparka hårt i bröst eller mage. Har sett honom måtta och sparka mot sin pappas ansikte mer än en gång. Tur att pappa (min man) är lång... Samtidigt fäktar och skriker han för högan sky.

Jag har heller aldrig hört en drygt 2½ åring vara direkt elak, förrän bonussonen kom in i trotsåldern för ca ett år sedan. Så fort han inte fick som han ville här hos oss så hette det att "pappa du är äcklig, jag vill inte vara här". Han gråter högljutt (fortfarande) så fort minsta lilla går honom emot, vare sig vår son tittar på honom på fel sätt eller sitter för nära i soffan eller om han råkar sätta sig på rumpan på golvet eller om han får för sig att han inte gillar maten eller vad som helst. Det kan räcka att en fluga flyger förbi. Ganska påfrestande. Men värst är ju att han slåss helt ohämmat. Vår son har fått en hel del stryk tyvärr. Bonussonen accepterar tex inte att de sitter bredvid varandra i soffan med ca 30-40 cm mellan. Igår sparkade han ner vår son från soffan, han tog sats och körde fötterna i ryggen på sonen som ramlade hejdlöst ner på golvet. Bonussonen såg bara sur och trulig ut och sa att han inte hade tillräckligt med plats att sitta på. Jag skickade in bonussonen på deras rum några minuter och tröstade sonen. Sen hämtade jag bonussonen igen, som låg och surade (fast såg ovanligt stukad ut) på golvet och sa ifrån lugnt att så gör vi inte här hos oss och att han fick komma ut till oss igen ifall han sa förlåt. Och han följde faktiskt med tyst och stilla den här gången och sa förlåt till sin lillebror och sen satt de lugnt bredvid varandra i soffan. Min dvärgpudel har också fått sin beskärda del av våldsamheter, men det var tack och lov ett bra tag sedan nu. Det hände allt för ofta att hon gick förbi bonussonen och han helt plötsligt bara måttade och slog eller sparkade allt han kunde. Tur att hon är genomsnäll, för hon älskar honom fortfarande...men vi hade ett hille ganska länge med att förklara att man måste vara snäll mot djur. Tryckte jättemycket på att vovven tyckte jättemycket om bonussonen och blev jätteledsen när han slog eller sparkade henne. Nu kan han klappa henne lite och se glad ut och säga "hon tycker om mig" och sen är det bra med det.

Jag är jättenoga med att det är samma regler som gäller för båda. Ingen har några favörer när det gäller vanligt vett. Försöker hålla det på lagom nivå efter deras ålder vartefter. Och jag är jättenoga med att berömma rätt beteende! Bonussonen verkar inte van vid beröm, första gången såg han nästan chockad ut, men han blir väldigt stolt och anstränger sig för att göra rätt (fast man får ju hjälpa till och påminna såna här småttingar såklart). Fast det där med att slåss och försöka gråta sig högljutt till sin vilja är väldigt inrotat hos honom. Hans mamma tycker inte det är något att bry sig om, hon vill att han ska ta för sig! Själv tycker jag det är bättre att försöka intressera barnen för samarbete och att ta hand om och vara rädd om andra...

Men helgen har varit bra, förutom när bonussonen sparkade ner vår son ur soffan. Bonussonen tyckte först att vår nyfödde var lite läskig och vågade inte riktigt ta kontakt, men har varit väldigt snäll mot den lille. När jag såg att han var nyfiken på plutten där han låg i vagnen, men inte nådde upp att titta på honom så lyfte jag honom så han kunde se och det blev han jätteglad för. Och det verkar som om han lite mer för varje gång har börjat acceptera eller vänja sig vid att VI har regler och ramar och att det gäller för alla barnen här hemma. Det är såklart svårare för ett litet barn, som är van vid att vara bortskämd, att några timmar varannan helg behöva ha regler att följa.

Men det du skriver låter ju lovande! Förhoppningsvis kommer även bonussonen att i framtiden förstå vitsen med att kunna uppföra sig som folk. Och vår son är tålig, trots allt anser han ändå att bonussonen är hans bästa vän och han ser alltid fram emot när han ska hit. Jag är alltid noga med att inte säga något negativt om bonussonen inför vår son och vi pratar inte om hans mamma så att någon av dem hör. Tycker det är viktigt att istället bekräfta pojkarnas relation och även berätta för bonussonen att vi har längtat efter honom när han kommer och att det är roligt att han är här igen och att vi saknar honom däremellan. Obotlig optimist som jag är så envisas jag att tro att det kommer bli bättre och lättare ju äldre bonussonen blir. Han är bara ett halvår äldre än vår son och fyller fyra i början av oktober.

 

[TinyWiny]

Sv: Kan det vara på G snart månne?

Åh jag blir så ledsen varje gång jag hör om barn som inte får veta hur de ska bete sig
Det är så otroligt elakt mot barnet!

Jag har också uppfostrat mina barn att ta för sig, hur man kan tro att man lär barnet det genom att inte berätta vad som är rätt och fel övergår mitt förstånd.
Det är ju en förutsättning att man är diplomatisk och vet vad som gäller om man ska kunna ta för sig av livet.

Tur att han har er så att han inte behöver gå helt vilsen på sin väg genom barndomen.