- Svar: 3
- Visningar: 804
Men det är tradigt... att ha varit inspärrad sen 17 januari...
Funderar dessutom på att omskola mig till sjuksköterska... eller inte...
Morgonens sjuksköterskedialog...
"Här får du din escitalopram och järntablett"
-Ursäkta, ska jag inte ha en furix också? *Tittar menande på mina balansbollsstora föttter med tillhörande timmerstocksbreda vader på bägge benen.
"Tar du det varje dag?"
-Eh... jaa... i alla fall, när jag inte är så rörlig och när mina fötter och ben ser ut och känns som de gör...
"Jaha... har någon vägt dig?"
- ja I drog upp mig yrvaken ur sängen igår morse innan jag kissat och satte mig på vågen 82.5 kg...
"Jaha, vad väger du annars?"
- 78-80 kg
"Ok, jag ska hämta en tablett, så får vi väga dig i morgon innan frukost."
Jahapp, och sen... när man tycker att dagen har gått riktigt bra då kom kvällsskötersan in med alvedon och oxycontin vid 18 och frågade om smärtan var OK. Jadå, sa jag glatt - men det börjar bränna lite... Tio minuter efter hon hade gått, så trodde jag benet skulle ramla av. Så sen satt jag i fyrtio minuter efter att ha fått en oxynorm, bet i hop med tårarna sprutande ur ögonen o väntade på att värken skulle släppa. Det brukar lösa sig på tio minuter en kvart... men inte i kväll inte.
Sköterskan såg att jag vinglade in på toa med högrullatorn, snorade, småsvor o muttrade. Så när jag kom tillbaka till mitt rum fick jag järntablett, fragminsprutan som jag tog själv och en extra oxynorm. Hon sa att jag får räkna med ökad smärta när jag ökat gångträningen och viktfördelningen och så är det annat med högrullator mot gåbord.. Jag fick hjälp i säng, så nu sträcker jag på benen o hoppas på det bästa... det börjar kännas bättre när jag kan höja fotänden, så mina svullna ben får avlastning.
Får se hur morgondagen blir...
Funderar dessutom på att omskola mig till sjuksköterska... eller inte...
Morgonens sjuksköterskedialog...
"Här får du din escitalopram och järntablett"
-Ursäkta, ska jag inte ha en furix också? *Tittar menande på mina balansbollsstora föttter med tillhörande timmerstocksbreda vader på bägge benen.
"Tar du det varje dag?"
-Eh... jaa... i alla fall, när jag inte är så rörlig och när mina fötter och ben ser ut och känns som de gör...
"Jaha... har någon vägt dig?"
- ja I drog upp mig yrvaken ur sängen igår morse innan jag kissat och satte mig på vågen 82.5 kg...
"Jaha, vad väger du annars?"
- 78-80 kg
"Ok, jag ska hämta en tablett, så får vi väga dig i morgon innan frukost."
Jahapp, och sen... när man tycker att dagen har gått riktigt bra då kom kvällsskötersan in med alvedon och oxycontin vid 18 och frågade om smärtan var OK. Jadå, sa jag glatt - men det börjar bränna lite... Tio minuter efter hon hade gått, så trodde jag benet skulle ramla av. Så sen satt jag i fyrtio minuter efter att ha fått en oxynorm, bet i hop med tårarna sprutande ur ögonen o väntade på att värken skulle släppa. Det brukar lösa sig på tio minuter en kvart... men inte i kväll inte.
Sköterskan såg att jag vinglade in på toa med högrullatorn, snorade, småsvor o muttrade. Så när jag kom tillbaka till mitt rum fick jag järntablett, fragminsprutan som jag tog själv och en extra oxynorm. Hon sa att jag får räkna med ökad smärta när jag ökat gångträningen och viktfördelningen och så är det annat med högrullator mot gåbord.. Jag fick hjälp i säng, så nu sträcker jag på benen o hoppas på det bästa... det börjar kännas bättre när jag kan höja fotänden, så mina svullna ben får avlastning.
Får se hur morgondagen blir...