\"Buskavel\"
I "vår" värld här hemma, lång bort från snobberi och paragrafer, rider var och varannan människa runt på "buskavlade" hästar. De flesta av dessa hästar har inte exteriöra förutsättningar att komma någonstanns tävlingmässigt eller bli godkännda för avel. Men de uppfyller sina ägares krav, att vara trevliga kamrater att dela livet med. Visst finns problem, men jag anser inte dessa hästar generellt mindre korrekta än sina renrasiga kamrater med stam och papper. Exteriöra avvikelser finns, mentala likaså, hos båda parterna.
Kanske skulle inte dessa få finnas, men detta hade i såfall garanterat inneburit att många av dessa hästägare inte haft någon häst. En fritidsryttare/hobbyryttare har sällan råd eller lust att betala för en häst i prisklassen 30-40 tusen kronor. Det kan snackas i evighet om vad det måste kosta och vad man får kosta på sig, men i ärlighetens namn skulle detta isåfall inneburit att jag inte än på tio år skulle haft råd att skaffa mig en häst. Om jag är kompetent nog att äga en häst?, ja det skulle jag nog påstå! Likaså mina goda vänner, över lag.
Började själv min bana på buskavlade små ponnyhästar och har sedan avancerat till buskavlade korsningar av större variant. Kan med handen på hjärtat erkänna att jag aldrig köpt en häst för över tjugo tusen.. Någon större avelsverksamhet bedriver jag knappast, men jag drar mig inte för att avla på en korrekt och trevlig häst, även om den är utan papper och med okänd härstammning. Hanterar man fölet rätt det första halvåret och har någorlunda koll på vart det hamnar så tror jag inte det löper större risk att råka illa ut i livet än ett renrasigt.
Jag kan garantera att de "buskavlade" hästarna i min omgivning trivs bättre med livet än sina renrasiga kamrater som springer runt i ridhuset med graman och pressas till tävlingsresultat för att sedan vara utslitna vid tio års ålder. Och varför bortse från det stora mörkertal renrasiga, välavlade hästar som "försvinner" ut i hästhandlarbranschen för att de inte håller måttet?
Vilka hästar är knäppast? Fritidsryttarens korsningshäst eller de sönderavlade tävlingshästarna som inte går att hantera på normalt vis eller rida utan hjälptyglar, eller är detta enbart en fråga om hantering?
Vad är det vi ska diskutera, är det verkligen ifall man får avla på hästar utan papper som inte premierats? Är det inte snarare vilka som får avla och vilka som får köpa/sälja hästar?
Vad är det som säger att den som har mer pengar har mer kunskap?! Vi kan förvisso komma undan slakttransporterna genom att höja priserna, men okunskapen i hästhanteringen över lag kommer vi inte åt på det viset.
Jag har i min bekantskapskrets ett ypperligt exempel på araben som betäcktes med en travare för att få ett gulligt litet föl. Inte klokt, men en fin liten häst blev det, dessutom en mycket välfungerande och numera välskolad sådan. Varken knäppare, fulare eller mer benägen att hamna på en slakttransport än andra hästar.
Att slakta hästar som inte håller måttet drar jag mig för. Vilket mått är det de inte håller?? Ska man avliva de som är knäppa? Vem avgör isåfall det? Ska man avliva de som är exteriört inkorrekta..? Varför inte börja sterilisera ston isåfall?
För en vallack skulle jag inte anse farlig för framtida hästars påverkan, så varför skulle den inte få leva?
Jag vill inte kritisera någons åsikter, men man ska akta sig för att bli för enkelspårig.
Och vad gäller min Bellis, jo hon gick sönder.. Inte för att hon var korsning eller för att hon var billig, snarare för att hovbroskförbening är vanligt hos tyngre raser, framförallt nordsvensken. Ifall alla nordsvenskar borde friröntgas från denna åkomma för att godkännas i avel är en intressant fråga, men den ska inte tas upp här.
Hursomhelst är hon frisk och glad och trivs med livet som promenadhäst.
Frida
Men...men... detta måste vi ju fira på nåt sätt!
