Kallblodstraveren- en ridehest i verdensklasse!

[Spider84]

Okej allt för utom det att avliva de som inte håller måttet kan jag nog hålla med om. Man kan ju helt enkelt låta dem liva sina liv utan och hålla dem från avel, men vart skulle man lägga det måttet för avlen. Hur högt och vem/vilka skulle bestämma vart det skulle ligga och bedöma vilka som höll det måttet?

Genavel? = Linjeavel? Har inte hört det uttrycket tidigare.

Jag får ju helt hålla med dig om att deras bästa avelsmaterial kostar bra mycket mer än vad de flesta har råd att ge, men de hingstar som ändå godkänts för avel och ligger däröver 100 000kr (eller vad man nu ska sätta för sträck) är ju ändå över normalet vad det gåller standarden.

Jo jag kan också tänka mig att det är just färgen som gör em dyrare och mer eftertraktade och inget annat. Har svårt för att tro att en fårg bär med sig vissa egenskaper som man vill ha.

Det är alltid så att folks penga intresse förstör oavsett vad det gäller och detsamma kommer med all säkerhet att gälla min och alla andras också någon/några eller massa gånger under ens liv.

Tyckte att vi kom in på en rätt intressant del.

 

[Lovisaleonora]

Avlar man på toppmaterialet får man också fram medelmåttor. Dessa medelmåttor kommer säkert att ligga i prisklassen för vad jag anser vara billigt för en ridhäst, d v s 30-40´ kr.

Med en prissättning under den nivån får vi buskavel ("betäcka sin f d travare med en arab bara för att få ett föl som är kul att äga") då hästar hamnar hos folk som inte är mogna att äga häst. I längden far hästarna illa hos dessa människor (det händer ju i dagsläget, billiga hästar köps av okunnig människor).

Kunniga ryttare/hästmänniskor vet vad de vill ha ut av sitt hästägande/-köpande. Sällan handlar dessa människor undermåligt material av känslomässiga skäl. Har man kunskap vet man också att hästar som inte fungerar av en eller annan orsak ofta lider av att inte ha ett drägligt liv.

Summasummarum: dåliga hästar är och förblir dåliga hästar. Vill man hästarnas bästa tror jag också att det går att inse varför en storstädning är positivt.

 

[Spider84]

Jo det är sant att det finns de som hamnat i den prisklassen även om man väljer toppmaterialet.

Sitter och funderar på hur jag hade gjort om jag hade haft en häst som jag egentligen ansåg var för "dålig" för att avlas på. Just med Ami tycker jag att hon är bra nog att avla på för hoppning. Men jag vet faktiskt inte hur jag hade gjort.
Det kommer jag nog inte veta förrän jag är i den situation, vilket jag förhoppningsvis slipper.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker faktiskt inte att det är något hästägare ska bestämma. Har man inte kunskapen ska man låta någon avelskunnig person göra den bedömningen. SÅ komplicerat är det inte att visa sitt sto.

De som kan avel vet också vilka linjer som har vilka problem, vilka hingstar man inte ska använda för att undvika vissa typer av problem. Det är kunskap som inte finns i pappersform eller går att läsa sig till. Det är erfarenhet.

 

[Spider84]

Nej, men vissa kan man ju veta att det verligen inte är bra att avla på.

Hm...funderar på det att visa ett "vuxet" sto. Visst hadejag kunnat visa mitt sto, men jag vet inte om det gett speciellt mycket.
Hon är visad som föl (Klass 1), men inte efter det. Nåja, den dagen den sorgen. Än är det inte klart om hon ska betäckas till våren eller inte. Troligtvis blir det nästa.

 

[Lovisaleonora]

Det finns ju faktiskt andra vägar att gå.

Ett minimikrav innan betäckning tycker jag måste vara en rejäl veterinärgenomgång (har jag en frisk häst?) och en konsultation med t ex Flyinges avelsrådgivning (vilken hingst passar till stoet´s stam). Tillgång till avelserfaren som kan bedöma hästens exteriör är heller aldrig fel...

"Min" veterinär är väldigt duktig på att ge input genom att påvisa hästens svaga sidor, det ger en god vägledning också vid träning (svaga kotor, dålig vinkel på hasen etc).

 

[Carmenzita]

Och med tanke på de människor jag har i min lösa omgivning vill jag lägga till att ett viktigt steg man inte ska missa att gå igenom är: "Vad ska jag med det här fölet till? Vad har mitt sto för meriter och egenskaper som rättfärdigar att jag sprider hennes gener vidare? Kanske "produceras" det redan så många föl i Sverige av proffsiga uppfödare att inte just JAG behöver ta på mig uppgiften att plocka fram mer hästmaterial? Vem vill ha fölet om jag tröttnar/blir sjuk/får ekonomiska bekymmer?"

 

[Lovisaleonora]

Det här har blivit en mycket intressant diskussion, jag hade önskat att den låg under avel istället.

För c a 4 år sedan försökte jag desperat få upp det här ämnet till diskussion ute i stugorna, dock utan något större gehör. Jag tror nämligen att de som idag sysslar med seriös avel har sin ståndpunkt klart för sig. "Problemet" är att hobbyhästägaren fortfarande stångar sig blodig i försöken att rättfärdiga ett sött litet föl i sin egen hage (ett sött litet föl som sedan blir ohanterlig p g a bristande kunskap, se relevanta trådar under "Hästhantering" och Ridning", och därigenom far illa)

 

[Antti]

Första gången på länge som det är en sansad debatt som går igeom argumenten och väger för och emot.
Det låter grymt när man säger att avliva fölen som inte håller måttet. Men följer man dom fölen så visar det sig att det var lindrigare än att de gick några år från handlare tilt handlare. Vart sönder ridna och överbehandlade.

 

[**BORTTAGEN**]

Jag har läst det på en norsk nätsida, kommer inte ihåg vilken. Det kan stämma att det ligger så långt tillbaka som det du säger, men då är det lite lustigt att dom "norska", fram till för några år sedan när gränsen öppnades, har varit mindre och ser ädlare ut än dom "svenska".

Att det sedan förekommit inslag av varmblod råder väl inga tvivel om?
Jag har en häst vars mormorsmor utgick ur den svenska stamboken, på grund av orenras. Detta är 2 led framför Solo, vilket inte är så länge sedan.
Att sedan Solo ansågs som det "bästa" för ändå längre sedan berodde på att han ansågs ha mycket varmt i sig, var ju om jag inte tar fel, var snabbare och bättre än alla andra.
Sen har vi ju tex Sjur, som ansågs vara oren i rasen. Fick ju också avelsföbud under många år. Se på alla Elding avkommor, alla har dom Sjur i stammen.
Det finns avkommor i dag som påminner mycket om varmblod och tittar man i stamboken förstår man varför, vissa uppfödare höll ju på med tvivelaktiga aktiviterer. Det finns många skojiga historier. Alla ville ha en häst som var lätt att träna och sprang fortare än grannens.

 

[Atle]

Det är inte så underligt att norska travare är ädlare då de har bedrivit avel speciellt på travegenskaperna längre. I Norge slogs raserna ihop ungefär när de slogs isär i Sverige och här skedde det just för att vi inte ville släppa in travarna i aveln. Nu kommer ändå en del av det blodet in genom att norrmännen exporterar hingstar hit med travpåbrå som används i brukshästaveln.

Ceres 883 och Solo 1026 hade båda en norsk far och Remin 1276 var importerad direkt från Norge. Alla tre verkade i nordsvensk avel innan rasklyvningen och påverkade travaveln i hög grad.

 

[Spider84]

Okej det är sant. Har faktiskt inte tänkt på att man kan gå den vägen. Jag tycker att det kan bli så fel på visningar.

Okej man får ett resultat, men om jag visat hästen för någon annan har jag troligtvis fått ett annat resultat, vilket kunde ha varit långt från det man fick nu. Så då står man där lika ovis som man var innan man åkte dit och dessutom så ändras ju kraven för avel "hela tiden", vilket gör det ännu svårare.

Jag håller också med Carmenzita om att man inte kan ta ett föl bara för att det är gulligt, det är bara en bonus.
Eftersom jag ju haft Kyra tidigare så vet jag ju att jag kommer klara unghäst åren. Jag tycker och hoppas också att jag tänkt igenom det hela tillräckligt, men ibland lyckas man ju lura sig själv, vilket jag hoppas att jag inte gjort.

 

[**BORTTAGEN**]

Vad som sker på kbl-travar sidan är det som intresserar mig, trots rådande bakgrund.

 

[FjordFia]

Jag svarar ingen speciell utan vill bara vädra mina synpunkter

Jag anser att man inte bör avla, bara för att man har ett sto, och att det skert skulle bli ett sött föl. Ett sött föl blir det visserligen säkert, för vilka föl är inte söta? Den stora frågan är vad som händer med fölet sen? Har man råd, tid och ekonomi att föda upp en unghäst? Det är ju tyvärr inte så väldigt lätt att sälja unghästar med en okänd korsningstam till seriösa hästmänniskor. Dessa hästar har därmed också en högre risk att börja vandra mellan hästhandlarna och sedan säljas till Italien. Just den här rena "buskaveln" tycker jag borde stoppas.

Däremot så skulle jag nog avla på ett vanligt normalt sto, om inga exteriöra eller psykiska avikelser finns med en godkänd/avelsvärderad hingst. Är det ingen stam på stoet skulle jag vara tveksammare, men det är ett ställningstagande var och en får ta.

Avel är ett rent chansningstagande, man vet aldrig vad man får innan. (Och det är ju också charmen ) Ibland är det mycket bättre att köpa ett föl med den stam och egenskaper man vill ha. Då får man förhoppningsvis vad man vill ha.

Exteriörbedömning tycker jag är vettigt om man vill ha en objektiv bedömning på sin häst. Att domarna säger olika och sätter olika poäng är inget konstigt i säg, för det är ju en veriabel bedömning. Alla domare har ju olika kriterier hur bra en häst ska vara för att uppnå poängen 9 tex.

Trevlig diskussion föresten

Mvh//Sofia

 

[evis]

När det gäller avel anser jag att man inte ska avla på något sto som man inte skulle vara nöjd/glad med en exakt kopia av. Eller för att formulera det annorlunda - ett sto som man inte kan tänka sej en exakt kopia av, ska man inte avla på. Då ska ALLA variabler räknas med, temperament, användbarhet/arbetsbarhet, är hästen konstruerad på ett vis som främjar att den håller sej frisk - benställning, hovar, tänder? och så vidare.

Har man ett sådant sto, gäller det att hitta en hingst som kan förstärka de goda egenskaperna. Det är avel i sitt esse, enligt mej . Man tar det bästa och betäcker med det bästa och hoppas det blir ännu bättre.

När det gäller korsningsavel undrar jag ofta om det inte är där det blir fel, man har ett sto som man inte är direkt nöjd med - och betäcker med en hingst med helt annorlunda egenskaper, i hopp om att få det man vill ha. Visst kan det bli bra, men det vore ju bra mycket enklare om det inte avlades på "dåliga" ston övht.

Men - vad gäller all buskavel, hur ska man gå tillväga för att förhindra den buskavel som förekommer?
Vad gäller att man ska avla bara på nån sorts elit, tja, det kan jag väl inte känna är så aktuellt eller realistiskt. Vem ska avgöra vad som är elit och inte? När det gäller fysiska, mentala och psykiska egenskaper så kan man aldrig komma ifrån att alla hästmänniskor söker olika egenskaper, och olika egenskaper är bra inom olika discipliner. Fysiska defekter och genetiskt betingade sjukdomar är "enkelt" att sålla ut, men utöver detta så är det inte så svart eller vitt.
För min EGEN del är det absolut viktigaste temperament, hållbarhet och "sundhet". Andra egenskaper kommer sekundärt. Men inom mången avel är detta inte alls särskilt viktigt - man avlar på andra egenskaper. Vad är rätt och vad är fel?

Sedan måste man ju som stoägare och uppfödare inte bara se till vad man själv vill ha, utan också vad marknaden vill ha. JAG skulle glatt vilja ha en massa kopior av mina två ston, men frågan är om kopiorna skulle fungera ("få det lätt") hos andra hästägare? Med den ena märren är jag övertygad om att kopior skulle få det riktigt bra hos flertalet ägare då hon nedärver riktigt "enkelt" temperament, men det andra stoet kan jag inte vara säker på - hon HAR haft det väldigt svårt i sitt liv och riktigt säker kan jag inte vara på att det inte beror på att hon är så extremt känslig, meddelsam samt så "låg i rang" - egenskaper som i allra högsta grad nedärvs inte bara genom generna utan också genom prägling. Vad skulle hända om jag inte kan behålla kopian, och måste sälja? Har jag då skapat ännu en häst som får det lika jobbigt som Stella?

Nå, bara några funderingar.

 

[Lovisaleonora]

Mer avel.

Diskuterade frågan med god hästväninna igår.

Vi kom efter en del resonerande fram till att man - i den bästa av världar - under en period bara skulle få använda värderat material i avel. Att även stona skulle genomgå de prov som hingstarna gör, naturligtvis med hänsyn till vad som fungerar i praktiken och kanske mest med tanke på fysiska förutsättningar, hållbarhet etc.

Jag välkommnar verkligen den här diskussionen!

 

[Rikkan]

Re: Mer avel.

Förr så premierades dom kallblodiga stona, men jag är osäker på om det var ett krav för att avla...
Såg i en gammal häst tidning en bild på ett kallblodssto som såg helt fantastiskt vacker ut, i mina ögon. Hon hade dock blivit underkänd på grund av hennes slankhet.
I dag hade hon sett klumpig ut om man jämför med dagens kallblodstravare...

 

[Antti]

http://www.svt.se/granskning/reportage.asp?S=2256&A=2256
Undrar vilka hästar det handlar om.

 

[KungTulle]

Re: Mer avel.

Såg i en gammal häst tidning en bild på ett kallblodssto som såg helt fantastiskt vacker ut, i mina ögon. Hon hade dock blivit underkänd på grund av hennes slankhet.
I dag hade hon sett klumpig ut om man jämför med dagens kallblodstravare...

Ja och här kommer vi in på ett annat problem, nämligen genetisk bredd, matadoravel och avelsmål.

Det är viktigt att man särskilt inom lantraserna behåller genetisk bredd dvs genom att avlas på så många djur som möjligt (naturligtvis med friska individer).

Avlar man bara med ett fåtal handjur så får man genetiskt sett en mycket smal ras...ta som exempel svartvita kor dvs holsteiner/slb en typ av ko som finns i många miljoner exemplar men där alla härstammar från tre tjurar i USA.

Det är alltså viktigt att ha många OBESLÄKTADE handjur tillgängliga för avel.

Avelsmål: Det som vi idag tycker är de bästa egenskaperna/ användningsområdena är troligen inte samma som om hundra år. En genetisk bredd inom en ras garanterar att i framtiden viktiga egenskaper inte försvinner.

När det gäller nordsvensken så var ursprunget en ganska liten lätt häst. Sedan på 1920-30 talet ville man få fram en riktigt tung och stark variant som kunde konkurrera ned ardennerhästen, samt med traktorerna som blev vanligare och vanligare. När travet blev mer lönsamt så ville en del ha fram en lätt och snabb typ....

Och idag växer åter intresset för den ursprungliga lätta och ridbara lantrastypen som är mer ett allrounbruksdjur.

Ställer man en av de riktigt tunga nordsvenskarna (som min sambo kallar taxmodellen) bredvid en liten av lantrastyp tror man inte det är SAMMA ras!

Vissa tror tex att min 146 cm höga nordsvenska brukshingst är en riktigt tung welsh cob (av den gamla idag opopulära lanttypen av denna ras) eller en korsning med frieser i. Men han är som sagt av lantrastypen.

Glädjen med både nordsvensk, döle och nordsvensk travare är att det finns variation, både i utseende och temperament! Det finns en för varje smak!

Naturligtvis ska man INTE avla på individer med dåligt lynne och kroppsliga fel, men variationen bör uppmuntras!

/KUNG TULLE

 

[Lovisaleonora]

Re: Mer avel.

Väl talat (skrivet). Ett klart avelsmål gör det alltid lättare att välja rätt väg.