Då var det dags för julfest, jobbar på ett mansdominerat företag. Av 92 som kom var 10 tjejer. Jag har jobbat där ca 1,5 år. Såg fram emot festen, fixade barnvakt och var pepp! En av mina närmsta kollegor höll i festfixandet. Hon är sur på mig eftersom hon försökte dumpa sina arbetsuppgifter på mig som hon tyckte var tråkiga och jag gick till vår chef och sa att det inte var okej. Vi delar rum och stämningen är kylig till och från.
Så, dags för julfest. En bit in säger vår konferencier att en jury ska bestämma vem som blir årets anställd. Jag och 3 andra är nominerade. Jag tror i min enfald att det är pga varit duktig på jobbet eller är en god medarbetare eller liknande. Men då visar det sig att vi ska sjunga. Alla för sig, alla inför en publik på 90 pers, mer än hälften är okända för mig. Jag känner hur benen skakar och börjar svettas. Ser min kollega som skrattar. Jag vill inte. Jag kan absolut inte bjuda på mig själv så. När det är dags för min tur så säger jag flera gånger att jag inte vill men konferenciern som håller i tävlingen trycker upp mikrofonen i ansiktet på mig och vi sjunger tillsammans. Jag vill bara gå där ifrån. När alla vi 4 sjungit så ska vi sjunga en gång till! Med isbitar i munnen! Alltså jag vill bara sjunka genom jorden. När det är dags för min tur igen fattar äntligen konferencieren att jag inte vill och säger till mig att jag kan sätta mig. Jag satt jämte min chef och mittemot satt VD. Min chef såg direkt på mig hur obekväm jag kände mig. Sista deltävlingen var luftgitarr.... vinsten var en öl i baren. Min kollega visste att jag körde bil. När allt var slut ursäktade jag mig med att jag skulle ringa mitt barn men jag gick till bilen och åkte hem. Grät hela vägen hem. Jag är inte en människa som bjuder på mig själv i ett sådant sammanhang och jag känner (även om det kanske inte är så) att min kollega fick sin ”hämd” för att jag gick till chefen angående arbetsuppgifterna.
Är detta verkligen okej att göra? Vad hade ni gjort? Hur ska jag tackla detta? Har fortfarande ont i magen och blir ledsen när jag tänker på det.
Så, dags för julfest. En bit in säger vår konferencier att en jury ska bestämma vem som blir årets anställd. Jag och 3 andra är nominerade. Jag tror i min enfald att det är pga varit duktig på jobbet eller är en god medarbetare eller liknande. Men då visar det sig att vi ska sjunga. Alla för sig, alla inför en publik på 90 pers, mer än hälften är okända för mig. Jag känner hur benen skakar och börjar svettas. Ser min kollega som skrattar. Jag vill inte. Jag kan absolut inte bjuda på mig själv så. När det är dags för min tur så säger jag flera gånger att jag inte vill men konferenciern som håller i tävlingen trycker upp mikrofonen i ansiktet på mig och vi sjunger tillsammans. Jag vill bara gå där ifrån. När alla vi 4 sjungit så ska vi sjunga en gång till! Med isbitar i munnen! Alltså jag vill bara sjunka genom jorden. När det är dags för min tur igen fattar äntligen konferencieren att jag inte vill och säger till mig att jag kan sätta mig. Jag satt jämte min chef och mittemot satt VD. Min chef såg direkt på mig hur obekväm jag kände mig. Sista deltävlingen var luftgitarr.... vinsten var en öl i baren. Min kollega visste att jag körde bil. När allt var slut ursäktade jag mig med att jag skulle ringa mitt barn men jag gick till bilen och åkte hem. Grät hela vägen hem. Jag är inte en människa som bjuder på mig själv i ett sådant sammanhang och jag känner (även om det kanske inte är så) att min kollega fick sin ”hämd” för att jag gick till chefen angående arbetsuppgifterna.
Är detta verkligen okej att göra? Vad hade ni gjort? Hur ska jag tackla detta? Har fortfarande ont i magen och blir ledsen när jag tänker på det.
Kollegan som utsätter folk för sådant här spektakel och, om det nu är så, använder det som någon form av hämnd mot dig, och chefen som bara sitter på röven och tittar på utan att ingripa och avstyra sådant här barnsligt nedtryckande skit.
Hade absolut tagit det vidare med den som känns mest lämplig. I mitt fall skyddsombud tror jag.
