Cyllene
Trådstartare
Nu ska jag försöka utveckla en tanke jag fick i Tyskland i somras...
Appropå att kämpa med sits, gångarter, samling osv osv.
Jag är väl en medelmåttig ryttare kan man väl säga. Jag har placeringar upp tom 1,40 hoppning men tävlar inte dressyr. Däremot är jag väldigt mån om form, balans, lydighet och lösgjordhet och jobbar mycket med det. Jag har jobbat mycket med unghästar, inridning och tillridning m.m.
Jag tycker att jag ridit bra hästar!
Men!!!
Som en del vet var jag i Tyskland och jobbade i somras. (Jag har jobbat där förut men det var längesen.)
Jag har ridit mellan 6-8 hästar om dagen i en sju veckor.
Det som varit ovant för mig är att jag ridit så mycket gångartshästar. (Jag bör tillägga att det inte är vilka gångartshästar som helst, utan de tillhör tyska eliten i sina åldersgrupper.)
Jag har bla ridit ett 3-årssto (Dacaprio-Wolkenstein)som fått 9-9-10 på sina gångarter och en 3-årsvalack (De Niro -Weltmeyer) som fått 9,5. Fyra godkända gångartshingstar i olika åldrar varav His Highness & Dacaprio.
Det jag reagerar på är att allt är så lätt på dessa hästar. De är byggda rätt i uppförsbacke och rör sig med hur mycket "power" som helst.
Det är inte svårt att samla galoppen på de här unghästarna. Och det är inte svårt att sitta rätt. Det är liksom INGET som är svårt. Sätt mig i en dressyrsadel på någon av dessa hästar och ni tror inte att jag är en medelmåttig svensk hobby-hoppryttare.
Det kom en busslast danskar en dag på studiebesök (för att kolla hingstar) och plötsligt så ville de se lite hästar ridna. Så jag fick visa fyra stycken dressyr-3-åringar uppsuttet och alla danskar filmade och tog kort osv.
Men jag kände mig som ett proffs. Välbalanserat, snyggt och taktmässigt satt jag på dessa hästar och kunde verkligen visa dem till deras fördel.
Det här får mig att fundera på hur mycket vi kämpar med våra hästar. Och ur lätt det KAN vara med rätt häst... Det här handlar ju inte om välutbildade hästar, utan hästar som i princip bara är ridna någon månad men som bär sig rätt.
Förstår ni vart jag vill komma? Den här känslan jag haft i kroppen när jag ridit dessa hästar vill jag ha mer av! Nu här hemma är jag inte nöjd med något. Jag får inget att kännas bra! Det är som att köra traktor när man är van vid sportbil.
Min nästa häst ska definitivt vara en gångartshäst - för den känslan och ridbarheten gör allt dubelt så kul.
/C - söker sponsor!
Appropå att kämpa med sits, gångarter, samling osv osv.
Jag är väl en medelmåttig ryttare kan man väl säga. Jag har placeringar upp tom 1,40 hoppning men tävlar inte dressyr. Däremot är jag väldigt mån om form, balans, lydighet och lösgjordhet och jobbar mycket med det. Jag har jobbat mycket med unghästar, inridning och tillridning m.m.
Jag tycker att jag ridit bra hästar!
Men!!!
Som en del vet var jag i Tyskland och jobbade i somras. (Jag har jobbat där förut men det var längesen.)
Jag har ridit mellan 6-8 hästar om dagen i en sju veckor.
Det som varit ovant för mig är att jag ridit så mycket gångartshästar. (Jag bör tillägga att det inte är vilka gångartshästar som helst, utan de tillhör tyska eliten i sina åldersgrupper.)
Jag har bla ridit ett 3-årssto (Dacaprio-Wolkenstein)som fått 9-9-10 på sina gångarter och en 3-årsvalack (De Niro -Weltmeyer) som fått 9,5. Fyra godkända gångartshingstar i olika åldrar varav His Highness & Dacaprio.
Det jag reagerar på är att allt är så lätt på dessa hästar. De är byggda rätt i uppförsbacke och rör sig med hur mycket "power" som helst.
Det är inte svårt att samla galoppen på de här unghästarna. Och det är inte svårt att sitta rätt. Det är liksom INGET som är svårt. Sätt mig i en dressyrsadel på någon av dessa hästar och ni tror inte att jag är en medelmåttig svensk hobby-hoppryttare.
Det kom en busslast danskar en dag på studiebesök (för att kolla hingstar) och plötsligt så ville de se lite hästar ridna. Så jag fick visa fyra stycken dressyr-3-åringar uppsuttet och alla danskar filmade och tog kort osv.
Men jag kände mig som ett proffs. Välbalanserat, snyggt och taktmässigt satt jag på dessa hästar och kunde verkligen visa dem till deras fördel.Det här får mig att fundera på hur mycket vi kämpar med våra hästar. Och ur lätt det KAN vara med rätt häst... Det här handlar ju inte om välutbildade hästar, utan hästar som i princip bara är ridna någon månad men som bär sig rätt.
Förstår ni vart jag vill komma? Den här känslan jag haft i kroppen när jag ridit dessa hästar vill jag ha mer av! Nu här hemma är jag inte nöjd med något. Jag får inget att kännas bra! Det är som att köra traktor när man är van vid sportbil.
Min nästa häst ska definitivt vara en gångartshäst - för den känslan och ridbarheten gör allt dubelt så kul.
/C - söker sponsor!
