Join up, förklaring?

[Ackela]

Boken heter Shy boy tror jag han har fler böcker som nog också förklarar det närmare!

 

[Similitude]

Jag har 2 böcker av Monty. Den ena heter "Från mina händer till dina" och beskriver hans träningsmetoder. Sedan har jag även "Hästarna i mitt liv".

Personligen är jag ganska imponerad av Monty. En av mina vänner, som är en synnerligen kritisk person till olika metoder och som har jobbat med hästar (hon har varit stallchef på flera stora stuterier i Sverige, men även utomlands) har träffat Monty och sett hans metoder på nära håll. När hon beskrev hur han gör och var helt lyrisk över hans lugna sätt så känner jag att Monty nog är rätt ok. Det är dom som tror att de kan härma honom som jag är lite mer skeptisk till. Min vän är en person som är *ytterst* svår att imponera på kan jag säga.
Med det sagt så är inte allt Monty gör av yppersta kvalitet.

 

[IngelaH]

En av mina vänner, som är en synnerligen kritisk person till olika metoder och som har jobbat med hästar (hon har varit stallchef på flera stora stuterier i Sverige, men även utomlands) har träffat Monty och sett hans metoder på nära håll. När hon beskrev hur han gör och var helt lyrisk över hans lugna sätt så känner jag att Monty nog är rätt ok. Det är dom som tror att de kan härma honom som jag är lite mer skeptisk till. Min vän är en person som är *ytterst* svår att imponera på kan jag säga.
Med det sagt så är inte allt Monty gör av yppersta kvalitet.

Precis så känner jag med.

 

[Yrja]

Enligt min bedömning är din slutsats helt korrekt. Jag anser att det är just det enda Monty gör hela tiden i sina filmer och videos. Och att det också är Join-upens syfte, även om han säger någonting helt annat. Att pressa hästen tills den kapitulerar - ger upp.

Ingen kan fråga hästarna, så alla får göra sin egen tolkning och bedömning givetvis.

 

[Shaggy]

Från 1999 och några år framåt var jag väldigt inne på NH och träffade en person som var oerhört imponerad av Monty Roberts. Jag tränade endel för honom och lärde mig väldigt mycket om hästar. Efter ett par år flyttade jag pga jobb och började ta hjälp av en annan person med liknande tankesätt som den förste. Han var en mycket erfaren vad gäller häst och jag som då köpt min första häst använde mig av hans kunskap. Tyvärr fungerade det inte eftersom han missförstod min häst totalt. Ungefär här började jag ifrågasätta hela konceptet. Jag såg så mycket skit runt omkring mig och så många knäckta hästar som med död blick vandrade genom livet.
Min åsikt om Join up (och nu talar jag om Monty Roberts join up) är att den kan vara användbar i mycket speciella fall. Att använda den på en normal trevlig häst anser jag vara mental misshandel. Vad man gör när man genomför en join up är att straffa hästen. Man tar ett flockdjur som för sin överlevnad måste få tillhöra flocken och talar om för den att den betett sig som skit och därför inte får vara med längre. Hästen har ingen aning om vad den gjort för fel, eftersom den faktiskt inte gjort något fel, utan tigger förtvivlat om att bli tillåten att tillhöra flocken och få leva. Englit mig är en join up, i annat än mycket speciella fall, lika konstruktivt som att ställa sig och piska upp en häst bara för att. Om man knäcker hästen genom fysisk terror eller psykisk terror är enligt mig rätt egalt. Jag vill inte ha någon knäckt häst alls.

 

[Lipperta]

Från 1999 och några år framåt var jag väldigt inne på NH och träffade en person som var oerhört imponerad av Monty Roberts. Jag tränade endel för honom och lärde mig väldigt mycket om hästar. Efter ett par år flyttade jag pga jobb och började ta hjälp av en annan person med liknande tankesätt som den förste. Han var en mycket erfaren vad gäller häst och jag som då köpt min första häst använde mig av hans kunskap. Tyvärr fungerade det inte eftersom han missförstod min häst totalt. Ungefär här började jag ifrågasätta hela konceptet. Jag såg så mycket skit runt omkring mig och så många knäckta hästar som med död blick vandrade genom livet.
Min åsikt om Join up (och nu talar jag om Monty Roberts join up) är att den kan vara användbar i mycket speciella fall. Att använda den på en normal trevlig häst anser jag vara mental misshandel. Vad man gör när man genomför en join up är att straffa hästen. Man tar ett flockdjur som för sin överlevnad måste få tillhöra flocken och talar om för den att den betett sig som skit och därför inte får vara med längre. Hästen har ingen aning om vad den gjort för fel, eftersom den faktiskt inte gjort något fel, utan tigger förtvivlat om att bli tillåten att tillhöra flocken och få leva. Englit mig är en join up, i annat än mycket speciella fall, lika konstruktivt som att ställa sig och piska upp en häst bara för att. Om man knäcker hästen genom fysisk terror eller psykisk terror är enligt mig rätt egalt. Jag vill inte ha någon knäckt häst alls.

Det här är helt fel enligt mina erfarenheter. Den döda blicken du pratar på har jag endast sett på dyra fina tävlingstall där hästarna inte får vara häst. Där alla gör samma på alla hästar inga undantag, ingen häst får ''bara vara sånn'' utan då är det fel på den och sen ska vänja sig.
Kom ihåg att jag heller inte förespåkar NH. Nh är skit på en häst som inte tycker om det tänket, men klassikt är också skit på en häst som inte gillar klassik hantering.
Jag har också sett rädda hästar som varit nh hanterade, men även klassikt hanterade hästar.

Varför måste man välja? Varför kan man inte ta en del NH och en del klassikt och göra det bäst för hästen?

 

[Shaggy]

Det här är helt fel enligt mina erfarenheter. Den döda blicken du pratar på har jag endast sett på dyra fina tävlingstall där hästarna inte får vara häst. Där alla gör samma på alla hästar inga undantag, ingen häst får ''bara vara sånn'' utan då är det fel på den och sen ska vänja sig.
Kom ihåg att jag heller inte förespåkar NH. Nh är skit på en häst som inte tycker om det tänket, men klassikt är också skit på en häst som inte gillar klassik hantering.
Jag har också sett rädda hästar som varit nh hanterade, men även klassikt hanterade hästar.

Varför måste man välja? Varför kan man inte ta en del NH och en del klassikt och göra det bäst för hästen?

Så mina erfarenheter är felaktiga? Vem är du att förkasta dem? Visst är det bra om du sett något annat men jag vet vad jag sett.
Nästa fråga. Var har jag tagit upp att man ska använda den klassiska hanteringen? Det är rätt fult att lägga ord i munnen på folk.
Hur man nu ska definiera den klassiska hanteringen är dock lite svårt med tanke på hur mycket den förändrats de senaste 10-15 åren. Det jag sett av NH är att man behandlar alla hästar enligt samma mall medan den hästhantering som jag sett på den ridskola jag tidvis besökt de senaste åren lägger stor vikt vid hur individen fungerar. Själv hanterar jag mina två hästar på helt olika sätt eftersom de är så olika. Min tanke är att utgå från individen och försöka möta den.

 

[As_Vegas]

Det här är helt fel enligt mina erfarenheter. Den döda blicken du pratar på har jag endast sett på dyra fina tävlingstall där hästarna inte får vara häst. Där alla gör samma på alla hästar inga undantag, ingen häst får ''bara vara sånn'' utan då är det fel på den och sen ska vänja sig.
Kom ihåg att jag heller inte förespåkar NH. Nh är skit på en häst som inte tycker om det tänket, men klassikt är också skit på en häst som inte gillar klassik hantering.
Jag har också sett rädda hästar som varit nh hanterade, men även klassikt hanterade hästar.

Varför måste man välja? Varför kan man inte ta en del NH och en del klassikt och göra det bäst för hästen?

Jag vet inte vilka tävlingsstall du har varit i, men jag har då aldrig stött på ett tävlingsstall på hög nivå där man inte individanpassar precis allting. Hästarna får ha alla möjliga preferenser, så länge de gör bra ifrån sig på tävling så får de vad de vill ha. Ibland så att det nästan blir absurt.
Hästen verkar trivas bättre med att ridas på morgonen?
Från och med dagen efter rids den hästen alltid först på morgonen.
Hästen verkar gladare i en hage närmare stallet?
Hagen närmast stallet tillhör numera den hästen.
Hästen verkar tycka bättre om färgen grönt än blått?
Inga problem, vi målar om insidan på boxen, transporten och byter ut all utrustning till gröna prylar.

 

[TinyWiny]

Man gör en join up för att man inte kan läsa hästen, av osäkerhet, av okunskap, av dominanstänk eller tusen andra orsaker. En join up är alltid helt på människans villkor och visst, hästen har valet att sparka ihjäl den provocerande människan men få hästar väljer det eftersom hästar inte är lagda åt det hållet så nej, de har inget val.

När en människa kommer in och "skriker" så som många människor gör, stora rörelser, obegripliga krav, total oförmåga att läsa hästens signaler, jagande osv. så är det jobbigt för hästen. Hästar kommunicerar med små små tecken och det är först när en häst inte kan tyda hästspråk, eller om det kommer en människa som inte kan tyda hästspråk som de måste stå och vråla. Det är jobbigt att alltid behöva vråla för att göra sig förstådd. Jag vill inte att mina hästar ska tycka att jag är jobbig. Jag vill att de ska vilja vara med mig. Därför jagar jag aldrig en häst eller kastar mig över den, en häst som inte vill komma (händer ibland med nya hästar innan vi har lärt känna varandra) väntar jag helt enkelt på. När hen är redo så kommer hen. Jag ställer aldrig krav som hästen inte kan, vill eller förstår utan ska vi lära nytt så visar jag på ett schysst sätt så att hästen har en ärlig chans att förstå. Vill eller kan inte hästen så tar jag reda på varför, jag tar inte fram ett spö och tvingar.

Jag vet egentligen inte vad som menas med klassisk hantering eftersom det är så enormt brett. Jag tror iallafall på att lära sig läsa hästen, lyssna på hästen och respektera dess gränser. Jag tror också på att lära hästen att respektera mina gränser genom att vara tydlig, konsekvent, rättvis och snäll och att aldrig kräva orimligheter. Jag skulle t ex aldrig kräva av en häst att hen ska tillbringa sin hagtid ihop med någon häst som hen inte gillar eller stå i en box bredvid en häst hen inte gillar. Jag skulle heller aldrig kräva att hästen på andra sätt ska leva så som hen inte trivs. Så långt det bara är möjligt hanterar jag hästen på ett sätt som är okej med hästen och måste jag utsätta hästen för något hen tycker är jobbigt (att kolla tänderna och fixa dem t ex) så är det självklart att det görs under sedering. Annat tränas på så att hästen förstår grejen med att göra det hen tycker är jobbigt eller konstigt som att lyfta hovar t ex. På vissa hästar har sedering även vid skoning haft sin givna plats om hovarna måste göras vid innan träningen har kommit så långt att hästen tycker att den behandlingen är okej.

Jag har inget behov av att låtsas vara någon ledare. Jag vill vara mina hästars vän, någon de lärt sig lita på och vill vara med precis som jag lärt mig lita på dem och vill vara med dem. Jag ser det som min skyldighet att ge mina hästar det bästa liv jag möjligtvis kan och där ingår inte att kuva, skrämma, tvinga eller hota.

 

[Karoliten]

Jag har tränat lite join UP på olika hästar jag haft.Visst har jag "jagat" ut hästen på volt ( alt i ridhus).Men aldrig aggressivt.Jag har försiktigt provat mig fram men jag känner själv att jag haft lätt att kommunicera så.Vissa hästar svarar direkt, andra bryr sig mindre men jag " jagar " inte runt dem mer eller hårdare för det, ser det mer som att vi inte kommit fram till ett gemensamt språk ännu.Den bästa upplevelse jag fått att att använda join UP var när jag jobbade på ett tillridning försäjningsstall.Vi fick in en isabellvalack som var fruktansvärt nervös.Kunde inte stå stila i uppbindningen , bajsade tusen gången, jättespänd och kunde dra vid uppsittning sen spänd hela ridpasset.Reds bara av chefen och en gång av en annan anställd men han slappnade aldrig riktigt av.Ägaren hade haft honom länge (tror sen föl) inget traumatiskt hade hänt så han ville bara ha hjälp.Sen åkte chefen på semester, jag jobbade ensam och chefen sa jag kunde longera.Ena dagen jag longerade kom jag på att prova join up VÄLDIGT försiktigt.Han svarade fint.Han hade sadel på sig och jag provade hoppa upp.Han var så hög så jag fick länga lädrena för att komma upp så när jag väl kom upp var de så långa att jag inte nådde ner i stigbygeln istället!Då tänkte jag.Hoppas nu han inte drar.Jag sket i lädrena och manade fram i skritt.Givk hur fint som helst.Han lyssnade , öronen gick men han var lugn.Prova båda varv.Sen hissade jag upp lädrena, travade både varven pratade mycket med honom.Fortfarande lugn.Så jag tyckte han varit jätteduktig.Jag tog in honom i stallet.Dan efter var jag ledig och då hade chefen kommit hem.Nästa dag igen hämtade ägaren hem honom.Jag var med och lastade , när han kommit i transporten vände han huvudet runt tittade på mig tills ekipaget lämnat gården.Den blicken glömmer jag aldrig och än idag tänker jag på denna häst.Ett tag senare ringde ägaren chefen, när jan lagt på berättade han att ägare var jättenöjd hästen var lugn och chefen undrade hur hästen kunnat bli det när den aldrig blev lugn hos oss.Jag ryckte på axlarna och jag berättade aldrig vad jag gjort Så jag tror att man kan göra join UP på bådas villkor.

 

[vallhund]

Man gör en join up för att man inte kan läsa hästen, av osäkerhet, av okunskap, av dominanstänk eller tusen andra orsaker. En join up är alltid helt på människans villkor och visst, hästen har valet att sparka ihjäl den provocerande människan men få hästar väljer det eftersom hästar inte är lagda åt det hållet så nej, de har inget val.

När en människa kommer in och "skriker" så som många människor gör, stora rörelser, obegripliga krav, total oförmåga att läsa hästens signaler, jagande osv. så är det jobbigt för hästen. Hästar kommunicerar med små små tecken och det är först när en häst inte kan tyda hästspråk, eller om det kommer en människa som inte kan tyda hästspråk som de måste stå och vråla. Det är jobbigt att alltid behöva vråla för att göra sig förstådd. Jag vill inte att mina hästar ska tycka att jag är jobbig. Jag vill att de ska vilja vara med mig. Därför jagar jag aldrig en häst eller kastar mig över den, en häst som inte vill komma (händer ibland med nya hästar innan vi har lärt känna varandra) väntar jag helt enkelt på. När hen är redo så kommer hen. Jag ställer aldrig krav som hästen inte kan, vill eller förstår utan ska vi lära nytt så visar jag på ett schysst sätt så att hästen har en ärlig chans att förstå. Vill eller kan inte hästen så tar jag reda på varför, jag tar inte fram ett spö och tvingar.

Jag vet egentligen inte vad som menas med klassisk hantering eftersom det är så enormt brett. Jag tror iallafall på att lära sig läsa hästen, lyssna på hästen och respektera dess gränser. Jag tror också på att lära hästen att respektera mina gränser genom att vara tydlig, konsekvent, rättvis och snäll och att aldrig kräva orimligheter. Jag skulle t ex aldrig kräva av en häst att hen ska tillbringa sin hagtid ihop med någon häst som hen inte gillar eller stå i en box bredvid en häst hen inte gillar. Jag skulle heller aldrig kräva att hästen på andra sätt ska leva så som hen inte trivs. Så långt det bara är möjligt hanterar jag hästen på ett sätt som är okej med hästen och måste jag utsätta hästen för något hen tycker är jobbigt (att kolla tänderna och fixa dem t ex) så är det självklart att det görs under sedering. Annat tränas på så att hästen förstår grejen med att göra det hen tycker är jobbigt eller konstigt som att lyfta hovar t ex. På vissa hästar har sedering även vid skoning haft sin givna plats om hovarna måste göras vid innan träningen har kommit så långt att hästen tycker att den behandlingen är okej.

Jag har inget behov av att låtsas vara någon ledare. Jag vill vara mina hästars vän, någon de lärt sig lita på och vill vara med precis som jag lärt mig lita på dem och vill vara med dem. Jag ser det som min skyldighet att ge mina hästar det bästa liv jag möjligtvis kan och där ingår inte att kuva, skrämma, tvinga eller hota.

Typ: http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/
http://dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap/

 

[Karoliten]

Läst artikeln tidigare.Intressant men ön fattas mycket forskning.Tror det finns mycket bra och hämta där men det behöver förfinas som tex att det mestadels finns överflöd av mat och vatten stämmer ju inte.Det är ju bara under tex vår, sommar, regn osv.Resten av året är mer eller mindre knapert.

 

[Lipperta]

Så mina erfarenheter är felaktiga? Vem är du att förkasta dem? Visst är det bra om du sett något annat men jag vet vad jag sett.
Nästa fråga. Var har jag tagit upp att man ska använda den klassiska hanteringen? Det är rätt fult att lägga ord i munnen på folk.
Hur man nu ska definiera den klassiska hanteringen är dock lite svårt med tanke på hur mycket den förändrats de senaste 10-15 åren. Det jag sett av NH är att man behandlar alla hästar enligt samma mall medan den hästhantering som jag sett på den ridskola jag tidvis besökt de senaste åren lägger stor vikt vid hur individen fungerar. Själv hanterar jag mina två hästar på helt olika sätt eftersom de är så olika. Min tanke är att utgå från individen och försöka möta den.

Men hallå? Var sa jag att dina upplevelser var fel? Du gav dina upplevelse och jag gav mina
Herregud tagga ner. Du lägger lika mycket ord i min mun.

Det lät på dig som att du föredrog klassiska hanteringen, det var därför jag skrev så. Jag tror du vet vad jag menar när jag skriver NH/klassisk.

Jag skrev ju också att jag hanterar alla hästar efter vad som passar dom, ingen ide att vara snäsig om det när vi håller med varandra.

Men mina erfarenheter är tvärtemot dina och det betyder inte att mina eller dina är felaktiga.
Om du läser om mitt senaste inlägg kan du läsa om mina erfenheter istället för att bli arg.

 

[Shaggy]

Men hallå? Var sa jag att dina upplevelser var fel? Du gav dina upplevelse och jag gav mina
Herregud tagga ner. Du lägger lika mycket ord i min mun.

Det lät på dig som att du föredrog klassiska hanteringen, det var därför jag skrev så. Jag tror du vet vad jag menar när jag skriver NH/klassisk.

Jag skrev ju också att jag hanterar alla hästar efter vad som passar dom, ingen ide att vara snäsig om det när vi håller med varandra.

Men mina erfarenheter är tvärtemot dina och det betyder inte att mina eller dina är felaktiga.
Om du läser om mitt senaste inlägg kan du läsa om mina erfenheter istället för att bli arg.

Då tycker jag du ska fundera över ditt ordval. När du förklarar vad du menar kan jag läsa det men inte innan det. Din första mening kunde kanske sett lite annorlunda ut. Som exempelvis "Mina erfarenheter är annorlunda" eller "Det jag har sett är tvärtemot dina erfarenheter" när du användet ordet fel på det sättet så är det mycket lätt att tolka det just som om mina erfarenheter är felaktiga.

 

[Lipperta]

Då tycker jag du ska fundera över ditt ordval. När du förklarar vad du menar kan jag läsa det men inte innan det. Din första mening kunde kanske sett lite annorlunda ut. Som exempelvis "Mina erfarenheter är annorlunda" eller "Det jag har sett är tvärtemot dina erfarenheter" när du användet ordet fel på det sättet så är det mycket lätt att tolka det just som om mina erfarenheter är felaktiga.

Det betyder ju precis samma sak.

Självklart vill jag inte attackera någon över internet.

I grund och botten är vi allafall eniga i frågan. Nh är skit om hästen inte gillar det, klassiskt är lika skit om hästen inte gillar det. Man måste anpassa sig till hästen, inte anpassa hästen till människan.

 

[Lucifer]

Boken heter Shy boy tror jag han har fler böcker som nog också förklarar det närmare!

Tack så mycket! Får ta mig en tur till bibblan.

Jag har 2 böcker av Monty. Den ena heter "Från mina händer till dina" och beskriver hans träningsmetoder. Sedan har jag även "Hästarna i mitt liv".Personligen är jag ganska imponerad av Monty. En av mina vänner, som är en synnerligen kritisk person till olika metoder och som har jobbat med hästar (hon har varit stallchef på flera stora stuterier i Sverige, men även utomlands) har träffat Monty och sett hans metoder på nära håll. När hon beskrev hur han gör och var helt lyrisk över hans lugna sätt så känner jag att Monty nog är rätt ok. Det är dom som tror att de kan härma honom som jag är lite mer skeptisk till. Min vän är en person som är *ytterst* svår att imponera på kan jag säga.
Med det sagt så är inte allt Monty gör av yppersta kvalitet.

Vilken spännande upplevelse. Det vore något att få se det hela med egna ögon.

Från 1999 och några år framåt var jag väldigt inne på NH och träffade en person som var oerhört imponerad av Monty Roberts. Jag tränade endel för honom och lärde mig väldigt mycket om hästar. Efter ett par år flyttade jag pga jobb och började ta hjälp av en annan person med liknande tankesätt som den förste. Han var en mycket erfaren vad gäller häst och jag som då köpt min första häst använde mig av hans kunskap. Tyvärr fungerade det inte eftersom han missförstod min häst totalt. Ungefär här började jag ifrågasätta hela konceptet. Jag såg så mycket skit runt omkring mig och så många knäckta hästar som med död blick vandrade genom livet.
Min åsikt om Join up (och nu talar jag om Monty Roberts join up) är att den kan vara användbar i mycket speciella fall. Att använda den på en normal trevlig häst anser jag vara mental misshandel. Vad man gör när man genomför en join up är att straffa hästen. Man tar ett flockdjur som för sin överlevnad måste få tillhöra flocken och talar om för den att den betett sig som skit och därför inte får vara med längre. Hästen har ingen aning om vad den gjort för fel, eftersom den faktiskt inte gjort något fel, utan tigger förtvivlat om att bli tillåten att tillhöra flocken och få leva. Englit mig är en join up, i annat än mycket speciella fall, lika konstruktivt som att ställa sig och piska upp en häst bara för att. Om man knäcker hästen genom fysisk terror eller psykisk terror är enligt mig rätt egalt. Jag vill inte ha någon knäckt häst alls.

I vilka fall skulle en join up vara användbar enligt dig? Trevligt med svar från någon med egen erfarenhet. Vad var det som hände när hästen din blev missförstådd? Vilka var konsekvenserna? Jag håller förresten med dig om att inte vilja ha någon knäckt häst. Tyvärr verkar många eftersträva just det oavsett filosofi och disciplin. Enkelt och smidigt att ha en radiostyrd maskin.

Man gör en join up för att man inte kan läsa hästen, av osäkerhet, av okunskap, av dominanstänk eller tusen andra orsaker. En join up är alltid helt på människans villkor och visst, hästen har valet att sparka ihjäl den provocerande människan men få hästar väljer det eftersom hästar inte är lagda åt det hållet så nej, de har inget val.

När en människa kommer in och "skriker" så som många människor gör, stora rörelser, obegripliga krav, total oförmåga att läsa hästens signaler, jagande osv. så är det jobbigt för hästen. Hästar kommunicerar med små små tecken och det är först när en häst inte kan tyda hästspråk, eller om det kommer en människa som inte kan tyda hästspråk som de måste stå och vråla. Det är jobbigt att alltid behöva vråla för att göra sig förstådd. Jag vill inte att mina hästar ska tycka att jag är jobbig. Jag vill att de ska vilja vara med mig. Därför jagar jag aldrig en häst eller kastar mig över den, en häst som inte vill komma (händer ibland med nya hästar innan vi har lärt känna varandra) väntar jag helt enkelt på. När hen är redo så kommer hen. Jag ställer aldrig krav som hästen inte kan, vill eller förstår utan ska vi lära nytt så visar jag på ett schysst sätt så att hästen har en ärlig chans att förstå. Vill eller kan inte hästen så tar jag reda på varför, jag tar inte fram ett spö och tvingar.

Jag vet egentligen inte vad som menas med klassisk hantering eftersom det är så enormt brett. Jag tror iallafall på att lära sig läsa hästen, lyssna på hästen och respektera dess gränser. Jag tror också på att lära hästen att respektera mina gränser genom att vara tydlig, konsekvent, rättvis och snäll och att aldrig kräva orimligheter. Jag skulle t ex aldrig kräva av en häst att hen ska tillbringa sin hagtid ihop med någon häst som hen inte gillar eller stå i en box bredvid en häst hen inte gillar. Jag skulle heller aldrig kräva att hästen på andra sätt ska leva så som hen inte trivs. Så långt det bara är möjligt hanterar jag hästen på ett sätt som är okej med hästen och måste jag utsätta hästen för något hen tycker är jobbigt (att kolla tänderna och fixa dem t ex) så är det självklart att det görs under sedering. Annat tränas på så att hästen förstår grejen med att göra det hen tycker är jobbigt eller konstigt som att lyfta hovar t ex. På vissa hästar har sedering även vid skoning haft sin givna plats om hovarna måste göras vid innan träningen har kommit så långt att hästen tycker att den behandlingen är okej.

Jag har inget behov av att låtsas vara någon ledare. Jag vill vara mina hästars vän, någon de lärt sig lita på och vill vara med precis som jag lärt mig lita på dem och vill vara med dem. Jag ser det som min skyldighet att ge mina hästar det bästa liv jag möjligtvis kan och där ingår inte att kuva, skrämma, tvinga eller hota.

Jag gillar ditt sunda tänk. Jag är inne på samma spår som du. Men jag bara undrar, om du stöter på motstånd, hur går du till väga. Om du önskar att till exempel rida över en stock i skogen och hästen vägrar. Låter du då hästen slippa och rider runt eller kompromissar du med hästen på något vis? Det är väldigt enkelt när häst och människa vill samma sak, det är ju när viljorna går åt olika håll det allt som oftast blir trubbel och somliga tar till tvång, hot osv. Hur gör du?

 

[TinyWiny]

Jag gillar ditt sunda tänk. Jag är inne på samma spår som du. Men jag bara undrar, om du stöter på motstånd, hur går du till väga. Om du önskar att till exempel rida över en stock i skogen och hästen vägrar. Låter du då hästen slippa och rider runt eller kompromissar du med hästen på något vis? Det är väldigt enkelt när häst och människa vill samma sak, det är ju när viljorna går åt olika håll det allt som oftast blir trubbel och somliga tar till tvång, hot osv. Hur gör du?

Tack

Min första fråga är, varför vill inte hästen? Om jag ber henom hoppa över stocken och hen inte vill, gör det ont när hen hoppar/landar? Tycker hen att det bara är ganska onödigt och tråkigt att hoppa (tycker hen det så får jag ju fråga mig själv hur viktigt det faktiskt är för mig och med vilken rätt min vilja skulle gå före hästens. I det fallet ser jag det som självklart att hästens vilja går långt före min.) Eller ser kanske hästen något som jag inte ser bakom stocken? Jag tar alltså reda på vad problemet är och löser det utifrån det. Jag skulle inte tvinga hästen över stocken, det ser jag som att missbruka förtroendet. Dessutom helt i onödan. Jag utgår ifrån att hästen har en mycket bra anledning till att inte vilja. Vid ett tillfälle var jag ute på en ridtur på okänd mark med min gamla häst. Hästen vägrade plötsligt att fortsätta framåt. Min dotter som var med hoppade av sin häst, gav mig sin hästs tyglar och gick vidare. Det visade sig att vi var påväg rakt ut i sankmarker. Det syntes alltså inte men marken gav vika och min dotter blev lite blöt... Jag är glad att jag litade på och lyssnade på min häst och inte tvingade henne att gå.
Behöver vi verkligen gå över stocken så får jag sitta av och visa vägen men måste vi inte så väljer jag en annan väg. Eftersom mina hästar vet både att jag lyssnar på dem och vill att de ska tycka att det är lika roligt som jag tycker när vi umgås så hamnar vi sällan i sådana situationer och vi har aldrig hamnat där utan att det har funnits en bra orsak. Jag motiverar hästen till att vi ska vilja samma sak och gör man det, alltså gör saker och ting roliga och lustfyllda så vill hästen. Mitt sto som jag har haft i nio år har vid ett tillfälle sagt nej när jag har bett henne gå fram. Det visade sig att hon hade sträckt sig och det kändes bevisligen även om inget syntes när jag hämtade henne från hagen. Hade jag tvingat henne så hade jag dels förstört hennes förtroende för mig, jag hade förvärrat skadan och jag hade känt mig som en så totalt värdelös skit.

Ibland måste man ju göra saker som hästen tycker är en dålig idé. Hästen måste vaccineras, tänderna måste kollas och eventuellt behandlas och ibland måste man åka iväg till veterinären och även en vanligtvis lättlastad häst kan tycka att det är en otroligt korkad idé att gå på transporten när hen har ont. Då får man ta det där förtroendekapitalet man har byggt upp och visa hästen vägen. Det är ju liksom svårt att förklara för hästen att om du går på här nu, fast det gör ont, så kan du få hjälp att läka men då får man övertyga hästen om att jo, det är visst en bra idé att gå på. När hästen väl är hemma igen så får man bygga upp förtroendekapitalet igen och det har i mitt fall aldrig varit svårt. En häst man har en bra relation till förlåter sådant. Där, vid de tillfällena så är det värt att ta på förtroendekapitalet för då gör man det för hästens skull, inte för sin eget höga nöjes skull och gör man vad man kan för att underlätta för hästen (t ex. genom att ge hästen lugnande vid tandvård) så tycker jag att det är okej även om det innebär ett visst tvång just för att det inte är vardag och att det är för hästens skull.

Med ett ömsesidigt förtroende, respekt, kärlek och vänskap kommer man så mycket längre än med våld, hot och tvång.

 

[Shaggy]

I vilka fall skulle en join up vara användbar enligt dig? Trevligt med svar från någon med egen erfarenhet. Vad var det som hände när hästen din blev missförstådd? Vilka var konsekvenserna? Jag håller förresten med dig om att inte vilja ha någon knäckt häst. Tyvärr verkar många eftersträva just det oavsett filosofi och disciplin. Enkelt och smidigt att ha en radiostyrd maskin.

Jag kan inte säga säkert när en join up kan vara vettig men kan tänka mig att det kan vara ett verktyg när saker gått över styr totalt. Nu talar jag altså om hästar där det som gäller är lös problemet eller skjut den. Dessa hästar ska hanteras av proffs och jag anser att join up är en metod som om den ska användas enbart ska användas av just proffs. Det finns säkert andra bättre metoder men det är ungefär där jag tror den kan var rimlig iom att den är så stark.
Min häst var betraktad som tuff som det gällde att visa var skåpet skulle stå. Hon hade humör bla så var många rädda för att fodra henne eftersom hon vid fodring gick till anfall om man inte slängde igen boxdörren tillräckligt fort. Stod hon på gången hytte hon med bakhovarna. Borsta i boxen var inte att tänka på. Min bästa vän blev 'sparkad' i magen första gången hon hanterade hästen och ansåg att jag var idiot som envisades att jobba med den (sparken var en markering). Det tog tyvärr ungefär 1 år innan jag insåg att hästen inte var tuff utan osäker och hade lärt sig att anfall var bästa försvar.
Med tiden blev hon världens goaste häst. Så länge hon ansåg att du respekterade henne så ställde hon upp på dig. Hon var alltid istadig och hade egen vilja (gud vad jag diskuterat med den hästen) men man kunde alltid lita på henne. Gjorde man ren sår så kunde hon dra till sig benet men inte mer än så. Maten kunde du gå in och plocka ur krubban när hon åt. Hon tog hand om sin ryttare även när hon busade till det. Hon kastade sig gärna från ena sidan vägen till den andra i galopp men fångade på något sätt upp ryttaren så man blev medplockad. Råkade hon tappa sin ryttare så blev hon ännu försiktigare. Vi hade en sträcka vi brukade rejsa på. Jag sa nej en gång när jag satt barbacka och insåg att jag inte kunde hantera energin i henne. Hon tjurade ihop och gjorde några mindre bocksprång så jag hamnade på halsen. Mot allt jag lärt mig skrek jag högt i panik "Nej nej du får inte". Hästen slutade bocka, stannade och lyfte huvudet så jag åkte tillbaka till ryggen på henne. När jag satt på rätt ställe drog hon järnet så jag åkte i marken ändå. Efter det vägrade hon rejsa med mig på flera månader och barbacka tog det nog något år innan hon kunde tänka sig att gå för fullt. När tidigare nämnda vän red rejsade hon aldrig eftersom vännen inte uppskattade det.
Hon började verkligen lita på mig. Vi hade som sagt alltid diskussioner men när hon insåg att hon inte hade någon lösning så sa hon tydligt att "det här löser du" och sen lyssande hon på mig och följde instruktionerna exakt. Hon fastnade med hoven mellan stenar ute i skogen. Istället för att rycka sig loss så tittade hon på mig och väntade på att jag skulle komma på en lösning. När jag bestämt mig för hur vi skulle göra så var det bara att ge tecken och så gjorde hon så. Hästen var hel efteråt, det enda som gick sönder var skon där ena traktarmen böjdes in under strålen. När hennes föl höll på att dö så var det samma sak då. Fy vad jag saknar den hästen, det är tur att jag har hennes dotter hon är lika istadig som mor sin och helt underbar, dock tyvärr inte lika omändertagande.

 

[alextheasparagus]

Jag är lite skeptisk mot join up. Det känns mest som att man stressar hästen tills den inte orkar mer och helt enkelt ger upp. Dessutom har det ingenting med att imitera hästens kroppsspråk att göra som vissa verkar tro, det har även gjorts experiment där man har fått samma resultat genom att låta en radiostyrd liten bil följa efter hästen på samma sätt som en människa gör.

 

[Unafraid]

Nykomling här på Buke, var lite hyggliga

Jag har lite funderingar gällande den träningsmetod (?) som kallas join up. Efter mycket googlande och även rotande här på detta forum har jag fortfarande inte fått svar på mina frågor, därför startar jag en ny tråd.

Join up beskrivs i många sammanhang som ett kontrakt mellan häst och människa, har jag rätt? Vad jag fått se på diverse YT-klipp exempelvis skickas hästen ut på spåret i en rundcorall. När hästen funnit avslappning och fokuserar på människan bjuds den sedan in till mitten för att sedan följa människan. Detta är vad jag kan se med blotta ögat, beskrivet kortfattat.

Frågorna är då. Varför gör man join up? Vad är poängen och på vems villkor egentligen? Har hästen något annat val än att skriva en kråka på kontraktet i slutändan?

Eller är denna metod som jag misstänker? En metod som går ut på att till sist bryta ner hästen såpass att man till slut får sin egen vilja igenom? Att stressa fram hästen i ett begränsat utrymme där den inte har någon möjlighet att komma undan obehaget OM hästen inte väljer den undergivna vägen in till människan. Är detta ömsesidigt?

Tro mig, jag är mer öppensinnad än vad jag verkar. Söker enbart en välutvecklad förklaring. /Lucifer

Jag tycker join Up är bra. Man läser hästens signaler och reagerar på dom. Resultatet blir en avslappnad häst som vill vara med dig. Fungerar bäst på hästar med problem, vanliga hästar känns inte riktigt lika intresserade tycker jag. Min rädda ponny med mycket bagage har det gett massor med. Man belönar egentligen avslappning och fokus, inte så att man jagar dom värre än longering. Dessutom är det en perfekt metod att använda om hästarna inte går att fånga i hagen.