thelonelyone
Trådstartare
Jag har en unghund på 10 månader som under 5 månaders tid har behövt flertalet veterinärbesök på grund av smärtutredning. Ingen klinik här omkring har en fullutrustad klinik och därför har vi behövt besöka 5 olika kliniker för att göra olika utredningar.
Min hund har från start varit väldigt rädd och osäker och har haft grav seperationsångest från mig (alltså inte jobbigt att lämnas hemma utan jobbigt att även gå ifrån mig på promenad). Hans osäkerhet har med tiden byggts upp till reaktivitet både vad gäller hundar och nya människor. Istället för att lägga sig ner och skaka med svansen mellan benen som han gjorde i början vill han nu hävda sig utan att gå till fysisk attack.
Vid varje veterinärbesök säger jag till i förväg att han har lätt för att gå upp i stress, han behöver hanteras varsamt, det ska vara så få personer i rummet som möjligt för hans bästa och jag själv ska assistera veterinären i den mån det går.
Jag säger även till när vi väl kommer dit, till både veterinär och sköterska att man behöver vara lugn och försiktig med honom för att inte göra det värre. Ändå är det INGEN som lyssnar.
Alla våra veterinärbesök har först börjat med att sköterskan hämtar oss i väntrummet, min hund som tycker det är jobbigt med andra hundar är redan uppe i stress efter att ha suttit i väntrummet med diverse okända människor och hundar. Sköterskan säger alltid "oj så glad han är!" när han drar hejdlöst i kopplet, skäller och flämtar. Och man ba "han har bara ett enormt stresspåslag...."
Sedan har det alltid kommit en sköterska som fullständigt sliter hunden ur händerna på mig och tvångshåller honom. Varpå han skriker sig igenom hela veterinärbesöket. Han skriker av rädsla för att okända människor håller honom hårt, han skriker av rädsla för att han är rädd att jag ska gå när han sitter fast, rädd för att det ska göra ont. Allt är bara fel. Det är inget litet gnyende och det är panikskrik. Och ju mer han skriker desto mer hårdhänt blir både veterinär och sköterska. Och ju mer hårdhänt dom blir desto mer skriker han och så är man inne i en ond spiral.
Igår var vi hos veterinären som blev ARG på honom för att han smärtreagerade varpå han istället lägger sig ner med svensen mellan benen och skakar kraftigt.
Det är alltid päls i hela veterinärrummet efter oss då han tappar så mycket päls när han går upp i stress, så pass att det har blivit kala fläckar på honom nu när vi har varit så mycket hos veterinären.
Och efter varje veterinärbesök är jag tillbaka på ruta ett hemma igen. Det går inte att få kontakt, han skäller på alla ljud och rörelser. Droppar vattenkranen hemma blir det utbrott, piper en fågel utanför fönstret tokskäller han. Så fort jag öppnar ytterdörren för att vi ska gå ut så skäller han i förebyggande syfte eftersom att det kan vara någon där. Sedan skäller han lite närsom under promenaden och möter vi någon med eller utan hund så blir det blackout.
Jag hinner lagom jobba upp hans förtroende igen och allt blir lite bättre och sedan är det dags för nästa veterinärbesök och så börjar allt om...
Vad ska jag göra för att få veterinärer och sköterskor att lyssna på mig och underlätta undersökningen för alla? Han blir ju också väldigt svårundersökt när han skriker hela tiden, svårt att veta när han har ont och inte.. Veterinärbesöken är så jobbiga för honom och jag blir helt knäckt efteråt då jag ser vad besöken gör med honom..
Min hund har från start varit väldigt rädd och osäker och har haft grav seperationsångest från mig (alltså inte jobbigt att lämnas hemma utan jobbigt att även gå ifrån mig på promenad). Hans osäkerhet har med tiden byggts upp till reaktivitet både vad gäller hundar och nya människor. Istället för att lägga sig ner och skaka med svansen mellan benen som han gjorde i början vill han nu hävda sig utan att gå till fysisk attack.
Vid varje veterinärbesök säger jag till i förväg att han har lätt för att gå upp i stress, han behöver hanteras varsamt, det ska vara så få personer i rummet som möjligt för hans bästa och jag själv ska assistera veterinären i den mån det går.
Jag säger även till när vi väl kommer dit, till både veterinär och sköterska att man behöver vara lugn och försiktig med honom för att inte göra det värre. Ändå är det INGEN som lyssnar.
Alla våra veterinärbesök har först börjat med att sköterskan hämtar oss i väntrummet, min hund som tycker det är jobbigt med andra hundar är redan uppe i stress efter att ha suttit i väntrummet med diverse okända människor och hundar. Sköterskan säger alltid "oj så glad han är!" när han drar hejdlöst i kopplet, skäller och flämtar. Och man ba "han har bara ett enormt stresspåslag...."
Sedan har det alltid kommit en sköterska som fullständigt sliter hunden ur händerna på mig och tvångshåller honom. Varpå han skriker sig igenom hela veterinärbesöket. Han skriker av rädsla för att okända människor håller honom hårt, han skriker av rädsla för att han är rädd att jag ska gå när han sitter fast, rädd för att det ska göra ont. Allt är bara fel. Det är inget litet gnyende och det är panikskrik. Och ju mer han skriker desto mer hårdhänt blir både veterinär och sköterska. Och ju mer hårdhänt dom blir desto mer skriker han och så är man inne i en ond spiral.
Igår var vi hos veterinären som blev ARG på honom för att han smärtreagerade varpå han istället lägger sig ner med svensen mellan benen och skakar kraftigt.
Det är alltid päls i hela veterinärrummet efter oss då han tappar så mycket päls när han går upp i stress, så pass att det har blivit kala fläckar på honom nu när vi har varit så mycket hos veterinären.
Och efter varje veterinärbesök är jag tillbaka på ruta ett hemma igen. Det går inte att få kontakt, han skäller på alla ljud och rörelser. Droppar vattenkranen hemma blir det utbrott, piper en fågel utanför fönstret tokskäller han. Så fort jag öppnar ytterdörren för att vi ska gå ut så skäller han i förebyggande syfte eftersom att det kan vara någon där. Sedan skäller han lite närsom under promenaden och möter vi någon med eller utan hund så blir det blackout.
Jag hinner lagom jobba upp hans förtroende igen och allt blir lite bättre och sedan är det dags för nästa veterinärbesök och så börjar allt om...
Vad ska jag göra för att få veterinärer och sköterskor att lyssna på mig och underlätta undersökningen för alla? Han blir ju också väldigt svårundersökt när han skriker hela tiden, svårt att veta när han har ont och inte.. Veterinärbesöken är så jobbiga för honom och jag blir helt knäckt efteråt då jag ser vad besöken gör med honom..