Sv: Jävligt lack, lessen och lite rädd
Som jag skrivit innan, så är det ju jag som har planterat ideen med att spruta vatten när hon varit olydig, dock inte duschat, utan med en spray flaska..Han kan inget om djur, och han har erkännt sitt fel. Han är nu ledsen och rädd att han förstört deras förhållande, och frågar mig hela tiden hur han ska bete sig. Nu vågar han knappt säga till henne, för han är rädd att hon hatar honom.
Han kommer aldrig göra mig illa, det vet jag. Vi har verkligen haft gräl, då jag drivit honom så långt jag kunnat, men han har ett sånt lugn, på sin höjd kan han vara elak verbalt, men då har jag varit den som satt igång det, varit elak först. S¨å det e inget jag är rädd för, alls.
Jag har förklarat att det räcker att säjja till, sen är det nog. sen har dom släppt det som hänt, och det ska man leva efter. han förstår detta, och försöker varje dag att bli en bättre ägare, och jag har förlåtit honom. det kommer aldrig hända igen, det är jag hundra på.
Jag tar inte på mig hela ansvaret, det var otroligt korkat gjort, och det har han fått höra, och får höra dagligen, på ett milt sätt, men jag har trots allt ett visst asnvar, eftersom det är min katt, och jag kan vad som är rätt, fel, hur dom tänker osv. Okunskap är farlig, misstag kan alla göra, frågan är bara hur man beter sig efter man gjort misstaget, om man gör om det, eller om man lär sig och blir en bättre människa..Jag tror på det senare i detta fallet.
Förövrigt hade han inte jagat in henne i badrummet, som jag skrev från början, hon hade märkt att han blev arg, och eftersom hon är känslig och inte känner honom fullt ut, gömde hon sig där. Då ville han straffa henne vidare, eftersom han inte förtod, och då blev det som det blev. Fel ändå, javisst, men inte i sånt vannsinne som jag först trodde.
Allting är inte svart och vitt, man måste gräva djupare ibland.
tack iaf alla!