Sv: Japansk spets
Jag har en hane på 5½ år. Han är lite hjärntvättat och tror att han är en mini-brukshund. Vi tränar inför start i lydnadsklass elit, och tävlar även i spår. Han älskar att jobba och aktiveras i princip lika mycket som min kelpie.
Skillnaden mot kelpien är dock att jappen inte
behöver jobba så mycket för att må bra, men han gör det gärna, för han tycker det är så roligt
Han hade absolut nöjt sig med längre promenader, lite nosarbete för aktivering och lite hjärngympa.
Min var lite småskygg mot folk när han var yngre, men har blivit mer och mer social ju äldre han blivit, nu tar han gärna kontakt med folk och tigger godis och uppmärksamhet, om de uppför sig "normalt". Han har svårt för folk som är för "på" eller som inte beter sig som de "ska". Har är rätt vaktig omkring hemmet, och går inte lös i närområdet, för då får alla som närmar sig en rejäl utskällning (de inkräktar ju på hans revir). Han gör ju inte mer än springer fram och "ställer dem", men det är inte någonting jag tycker han ska hålla på med.
Rasen har lätt till skall, även om det är träningsbart och olika från individ till individ. Min skäller när han vaktar (se ovan), när det kommer någon in genom dörren, och konstant när jag tränar med kelpien
Annars är han tyst
Min hade väldigt stark könsdrift, vid 5 månaders ålder kunde han inte umgås normalt med tikar, han hälsade inte ens, skulle bara på och jucka. Spelade ingen roll om de var i löp eller ej, eller ens könsmogna. Fick han inte satt han och skakade och skrek/gnydde. Hade han känt lukten av en löptik på promenaden satt han och ylade under fönstret.. Han kastrerades 6 månader gammal, och vi har inte haft några bekymmer efter det. Visst, han hade säkert lugnat ned sig med tiden, men jag har en känsla av att han aldrig hade blivit problemfri.
Min erfarenhet av rasen är att det är en kul ras, som hänger med på allt, är lättlärda, men med mycket egen agenda (spets..). De är friska och sunda, men man ska ha koll på patellan. Det finns en del rädslor i rasen, framför allt mot folk, men även annat. Inte ett jätteproblem, men man ska se till att få träffa föräldrarna och gärna andra ur släkten. En del av hannarna har en stark könsdrift, och kan vara svåra med andra hannar. Andra har inga problem.
Min är efter ganska "nätta" linjer, utan överdrivet mycket päls. Jag föredrar den typen framför pälsmonster på 12 kilo (min väger 7 till sina 37,5 cm)
Är det något mer du funderar över så fråga så ska jag försöka svara.