Sv: Jag vill veta allt om korsförlamning
Nu har jag bara varit med om ett fall av korsförlamning, men jag tycker att det låter lite konstigt att du inte skulle se några sympom alls innan hon plötsligt vinglar till och lägger sig ner. Samtidigt verkar det ju som att provtagningen visar att hon har muskelskador.
Jag är ingen expert, men det jag fick höra när min ponny drabbades var att om det hade gått så långt att han lagt sig ner så hade skadorna på musklerna varit så stora att han skulle få börja sin långa konvalescens med boxvila upphängd i hängmatta.
Min ponny visade väldigt tydliga tecken på att något var fel, jag var bara för "ung och dum" för att fatta innan det blev riktigt illa.
Han fick en ganska allvarlig korsförlamning under en långritt. Det började med att han tappade en baksko. På väg hem märkte jag först att han verkade ömfotad, han blev kortare i steget bak, och kopplade ihop detta med den tappade skon. Men snart verkade han lika öm i båda bak och han rörde sig stapplande. Han blev stelare och stelare i bakdelen och jag började förstå att något var fel. Det här var innan mobilernas tid och jag måste ta mig hem till stallet för att få tag i en telefon.
Sista biten var hemsk och jag trodde flera gånger att han skulle lägga sig ner och dö. Väl hemma i stallet stod han som en sågbock, helt stel med rumpan indragen som en frysande hund. Vi fick tack och lov ut veterinären ganska snabbt och han konstaterade genast korsförlamning. Värderna visade sig senare vara riktigt dåliga och ponnyn fick först en lång vila och sedan en ordentlig igångsättning enligt veterinärens schema. Allt som allt tror jag att det tog ett halvår innan han var helt igång igen.
I mitt fall berodde korsförlamningen det helt och hållet på att jag, då 12 år och nybliven nybliven hästägare utan hästkunniga föräldrar, inte visste bättre - för mycket kraftfoder och för lite arbete (kombinerat med sporadisk tävlign, träning och långa uteritter).
Veterinären, som kände både mig och ponnyn sen tidigare, gav mig en ordentlig föreläsning om forderstater och träning och hur viktigt uppvärmning/nedvarvning var. Sällan har en 12-åring skämts så mycket! Efter detta var jag mycket noga med ponnyns träningsschema och lärde mig anpassa kraftfodergivan. Han hade två ägare efter mig, blev 20 år och fick aldrig något återfall.
/Johanna